Överståthållaren skärper reglerna för ved- och kolhandeln

Överståthållarämbetets förnyade kungörelse för att stoppa olagligheter och missbruk vid inköp av ved och kol här i staden. Utfärdad i Stockholm den 12 juli 1793.

Överståthållarämbetet har vid flera tillfällen under sommaren fått kännedom om att vissa av stadens invånare har beställt och försökt komma över ett betydligt större förråd av den ved som förts till staden för försäljning än vad de behöver för eget bruk. Detta leder inte bara till en oskälig prishöjning på denna nödvändighetsvara, trots tillräcklig tillförsel, utan riskerar också att den stora del av allmänheten som inte kan köpa sin ved förrän senare på hösten helt blir utan, och till slut tvingas att vintertid, till oskäligt uppsatta priser, skaffa sitt nödvändiga vedförråd hos dem som i förväg försett sig med mer än de behöver.

För att förhindra sådana olagligheter och missbruk, och för att fattig och rik ska ha samma rätt till en gemensam vara, har jag ansett det nödvändigt att till allmän efterrättelse förnya såväl äldre utfärdade författningar som i synnerhet Kungliga Slottskansliets kungörelse av den 7 juli 1775, vilka noggrant föreskriver hur ved- och kolhandeln här i staden ska gå till för att hindra fusk. Därför stadgas och förordnas härmed följande:

All ved som förs till staden för försäljning ska mätas i de därför uppsatta famnmåtten, vilka ska hålla fyra svenska alnar i längd och tre i höjd. Kastveden ska vara fem kvarter och bryggveden sex kvarter lång, vid vite av varans konfiskation och tre riksdaler 16 skillingar i böter, som fördelas enligt allmänna lagen.

Kol som kommer hit för försäljning ska, som alltid varit brukligt, bäras upp i köparens hus av säljarna, och ska vid samma vite säljas och levereras i tunntal efter riktig mätning i ordinarie tunnor med råge.

Ingen får, under någon som helst förevändning, köpa upp ved på landsbygden och sedan hålla den till salu där eller här i staden, eller av den ved som förs in för försäljning köpa mer än vad han nödvändigt behöver för eget bruk – i båda fallen vid vite av vedens konfiskation och 16 riksdaler 32 skillingar i böter.

Alla skutor och båtar som kommer med ved och kol, till försäljning eller för någons enskilda behov, är skyldiga att lägga till vid stadens ordinarie hamnar och lastageplatser, likaledes vid vite av vedens konfiskation och åtta riksdaler 16 skillingar i böter, vilka vid oförmåga att betala omvandlas till fängelse vid vatten och bröd.

Om någon medför en sedel som bevis på att veden tillhör en viss invånare, ska sedelns riktighet undersökas hos Överståthållarämbetet. Vid fusk är veden förverkad och den skyldige bötar 16 riksdaler 32 skillingar, men om allt befinns riktigt får ägaren låta skutan eller båten lägga till på det för honom lämpligaste stället.

Det fusk som parmmätaren upptäcker ska han genast anmäla, vid äventyr av tjänstens förlust.

Ingen får, i eget eller annans namn, från en och samma båt eller fartyg köpa mer av den till salu inkommande veden än tio famnar kastved, tjugo bryggveder och sex läster kol, om han inte har Överståthållarämbetets särskilda skriftliga tillstånd grundat på den sökandes behov – vid vite av vedens konfiskation och 16 riksdaler 32 skillingar i böter.

Den ved som enligt denna författning kan anses förverkad tillfaller Danvikens hospital, och böterna delas lika mellan de fattiga och angivaren, där inget annat är stadgat.

Parmmätarna ska i sina förteckningar anteckna köparnas namn och hur mycket ved var och en fått, samt varje kväll lämna en noggrann förteckning till hamninspektören över all ved som tagits upp den dagen. Hamninspektören gör sedan varje vecka ett utdrag som lämnas in till Överståthållarämbetet, så att ingen ska kunna köpa mer ved än han själv behöver.

Om parmmätaren fuskar och till någons skada bryter mot denna författning, ska han enligt den kungliga förordningen av den 12 oktober 1722 utan skonsamhet skickas till Marstrands fästning.

Tullnärerna vid tullarna ska, både själva och genom besökarna (tulltjänstemännen), se till att inga inköp av ved och kol, eller avtal därom, sker vid tullarna – vid äventyr av tjänstens förlust, om tullpersonalen medverkar till sådan olaglig handel eller har kännedom om den utan att anmäla saken på vederbörligt ställe.

Öfwer-Ståthållare-Embetets förnyade Kungörelse, til hämmande af olagligheter och mißbruk wid Wed- och Kol-Uphandling här i Staden. Gifwen Stockholm den 12 Julii 1793.

Som Öfwer-Ståthållare-Embetet, wid flere tilfällen under innewarande Sommar, kommit i erfarenhet deraf, at en och annan af Stadens Innewånare betingat och sökt åtkomma et wida större förråd af den til salu hit til Staden ankomne Wed, än hwar och en af dem för sit enskildta behof kunnat hafwa af nöden, hwarigenom icke allenast en obillig stegring i priset å denna nödwändighets-wara, måste, oaktadt en tilräckelig tilförsel, förorsakas, utan ock den större del af Allmänheten, som icke förr, än senare på hösten, har tilfälle at uphandla sin Wed, aldeles kunde sättas i förlägenhet och mistning deraf, samt sluteligen nödsakas, at Wintertiden, emot en oskälig upsatt betalning, söka sit oundgängeliga Wedförråd hos den eller dem, som öfwer behofwet sig dermed förut försedt; Altså, och på det slike olagligheter och mißbruk förekommas må, och den fattige med den rike til en gemensam Wara njuta en gemensam rätt, har jag aktat nödigt, at til allmän efterrättelse för Stadens Innewånare, uplifwa och förnya så wäl de äldre utfärdade Författningar, som i synnerhet Kongl. Slotts-Cantzliets Kungörelse af den 7 Julii 1775, hwilka til en noga och obrottslig efterlefnad föreskrifwa, huruledes med Wed- och Kol-Uphandlingen här i Staden, til underslefs hämmande, förhållas bör; I följe hwaraf härigenom stadgadt och förordnadt warder, at all den Wed, som til salu hit til Staden införes, bör mätas i de dertil upslagne Famnar, hwilka skola hålla Fyra Swenska alnar i längden och Tre i högden; At Kastweden bör wara Fem qwarter, och Bryggweden Sex qwarter lång, wid warans confiscation och Tre Riksdaler 16 Skillingars böter, som delas efter allmänna Lagen: At Kolen, som til försälgning hitkomma, och, på sätt altid tilförene warit wanligt, skola af Säljarne i Köparens hus upbäras, böra, wid lika wite, i tunnetal, efter riktig mätning i ordinarie Tunnor, hwarå råga bestås, försäljas och lefwereras: At icke någon må wara efterlåtit, under hwad sken som helst, upköpa någon Wed på Landet, och sedan hålla densamma der, eller här i Staden, til salu, eller af den til försälgning inkommande Weden, under någon slags förewändning, mera upköpa, än han til sit enskildta behof nödwändigt tarfwar, bägge delarne wid Wedens confiscation och Sexton Riksdal. 32 Skilling. böter: At alla med Wed och Kol til salu eller någons enskildta behof inkommande Skutor och Båtar äro pliktige anlägga wid Stadens ordinarie Hamnar och Lastage-platser, likaledes wid Wedens confiscation och åtta Riksdaler 16 Skillingars böter, som i brist deraf förwandlas til fängelse wid watten och bröd: At om någon har sedel med sig til bewis, at Weden är någon wiß Innewånare tilhörig, bör om samma sedels riktighet hos Öfwer-Ståthållare Embetet undersökas, och, i händelse af underslef, Weden wara förbruten, och den brotslige böta Sexton Riksdaler 32 Skillingar, men om alt befinnes riktigt, må ägaren låta Skutan eller Båten anlägga på det för honom beqwämligaste ställe: At hwad underslef Parmmätaren derwid kan finna, bör af honom, wid tjenstens förlust, genast angifwas: At wid Wedens confiscation och Sexton Riksdaler 32 Skillingars böter ingen, under egit eller annars namn, må af en och samma Båt eller Fartyg, utaf den til salu inkommande Weden köpa mera, än Tio Famnar Kastwed, Tjugu Bryggweder och Sex Läster Kol, utan at dertil äga Öfwer-Ståthållare Embetets serskildta skrifteliga tilstånd, grundadt på den sökandes behof: At den Wed, som efter denna Författning kan för confiscabel blifwa ansedd, tilhör Danwiks Hospital, samt böterne tilfalla de fattige och angifwaren til tweskiftes, der ej annorlunda stadgadt finnes: At Parmmätarne i sina Specialer böra uptekna Köparnes namn och huru mycket Wed hwar och en bekommit, samt til Hamn-Inspectoren hwar afton gifwa en noga förtekning på all den Wed, som den dagen blifwit uptagen, hwaraf Hamn-Inspektoren sedermera hwarje wecka gör et Utdrag, som til Öfwer-Ståthållare-Embetet ingifwes, på det så må begås, at ej någon får köpa mera Wed, än han enskildt behöfwer: At derest Parmmätaren härwid brukar underslef, och til den ena eller andras förfång kränker denna Författning, samt någon förfördelar, skal han, til följe af Kongl. Förordningen d. 12 October 1722, utan skonsmål til Marstrands Fästning försändas; och at Tullnärerne wid Tullarne, så wäl sjelfwe, som genom Besökarne böra hafwa upsigt, at ingen uphandling af Wed och Kol, eller något beting derom, wid Tullarne må werkställas, wid tjenstens förlust, om Tull-Betjeningen i slik olaglig handel är behjelpelig, eller eljest derom kunskap har, men sådant ej å wederbörligt ställe angifwer.