Aleppo – Osmanska rikets tredje stad och handelsnav

Aleppo är en mycket stor stad i Asien, belägen i en turkisk provins med samma namn, som omfattar västra delen av det forna Syrien. Staden ligger ungefär 20 mil från havet, nästan mitt emellan floden Eufrat och Medelhavet. Dess omkrets uppges vara mer än 3 mil, och antalet invånare, förstäderna inräknade, sägs uppgå till 250 000 personer. Därför anses Aleppo förtjäna tredje platsen bland städerna i det turkiska riket, alltså platsen närmast efter Konstantinopel och Kairo. När det gäller handeln överträffas staden inte av någon turkisk stad utom Smyrna.

Staden är, enligt turkiskt befästningssätt, omgiven av murar med ett stort antal fyrkantiga torn, och den har tio portar, men varken vallgravar eller vindbryggor. I en av portarna håller turkarna flera brinnande lampor tända för att visa sin vördnad för profeten Elisa, som enligt deras utsago ska ha bott där en tid. Husen, såväl de offentliga som de privata, är i allmänhet mycket välbyggda på turkiskt vis; väggarna är klädda med marmor i olika färger, och panelerna är utsmyckade med vackert lövverk och förgyllda bokstäver som antingen återger ett moraliskt tänkespråk eller ett bud ur Koranen.

Förstäderna är stora och folkrika, och nästan alla kristna som vistas i Aleppo har sina hus, kyrkor eller kapell där. Det finns fyra slags österländska kristna, nämligen greker och armenier, som är de flesta, samt jakobiter och maroniter. Grekerna räknas till 16 000, armenierna till 12 000, jakobiterna till 10 000 och maroniterna till endast 1 200. De romerska katolikerna är också tämligen talrika, eftersom de har tre kyrkor. Antalet moskéer (turkiska kyrkor) i och intill staden uppgår till minst 120.

Gatorna är överallt stenlagda, med undantag för de så kallade basarerna, alltså de gator där köpmän och hantverkare har sina bodar. Köpmännens hus är för det mesta välvda, för att ge bättre skydd mot eldsvådor.

I handelshänseende har Aleppo nära förbindelse med Alexandrette, som egentligen inte är annat än Aleppos hamn; handeln är i praktiken densamma på båda ställena. Aleppos läge ger staden dubbel fördel: den tjänar européerna som ett förråd av allehanda österländska varor och förser samtidigt köpmän från Indien, Persien och Tatariet med alla slags europeiska tillverkningar. Det finns knappast någon handlande nation i de tre världsdelarna som inte har köpmän i Aleppo. Förutom fransmän, holländare, engelsmän och italienare, som antingen bosatt sig där eller anländer med skepp till Alexandrette och därifrån reser vidare till Aleppo, är de så kallade karavanserajerna – offentliga byggnader inrättade för att härbärgera resande köpmän – ständigt fyllda av armenier, turkar, araber, perser och indier som i stort antal anländer med karavanerna. Trots att dessa byggnader är fler än 40 räcker de knappt till för att vid vissa tider ta emot alla gäster som kommer dit enbart för handelns skull.

Alla europeiska nationer som anser det mödan värt att ägna sig åt levanthandeln har konsuler i Aleppo, och dessutom oftast vicekonsuler i Alexandrette. Mellan dessa båda orter får resande inte färdas till fots, även om de skulle vilja, utan måste rida. Denna bestämmelse infördes för att förhindra ett missbruk som en del europeiska sjömän hade infört till skada för handeln: de gick till fots från Alexandrette till Aleppo och betalade där, av okunnighet, flera procent mer för varor än vad de annars kostade, vilket orsakade en prisstegring som den större handeln inte kunde tåla. Hyran för en häst tur och retur sattes därför till 12 piaster, och med kost inräknad kostar resan mellan städerna ungefär 30 piaster – en summa som en matros inte så lätt kan betala eller tjäna in med sitt handelskapital.

Alla varor som kommer till Aleppo, oavsett varifrån, förs dit med karavanerna, antingen på kameler, mulåsnor eller hästar. Därför packas alla varor som är avsedda för staden i så stora packar som dessa djur kan bära, eller så packas de om vid ankomsten till Alexandrette. Hästar och mulåsnor bär vanligen två packar med en vikt av 50 eller 55 Aleppo-rotoli, medan kamelerna bär laster på 70 till 75 rotoli.

De varor som kommer från Europa till Aleppo via Alexandrette är spanska piaster, guld- och silvertyger, sidenvaror, kläde, yllemössor, färgämnen, kryddor, papper, glaspärlor, spegel- och dricksglas, salpeter, svavel, vitriol, vinsten, stångtenn, mässing, mässingstråd, bly, stål, ståltråd, mindre järnsmide, stång- och knippjärn, förtent järnbleck, knapp- och synålar med flera. De varor som européerna byter till sig är framför allt galläpplen, bomull, bomullstyger, garn av olika finhet, persiskt och syriskt råsilke, ädelstenar, kryddor, droger, vax, såpa, kamelhår, persisk ull och utvalda kamlotter (Reds. anm.: kamlott var ett fint vävt tyg, ursprungligen av kamel- eller gethår). Engelska och franska kläden och varor säljer bäst, och turkiska köpmän köper dem i störst mängd; värdet räknas i piaster.

Staden Aleppo. Deß beskrifning.

Aleppo är en ganska stor Stad i Asien, belägen i en Turkisk Province af samma namn, hwilken innefattar wästra delen af Sorien, eller det fordna Syrien. Denna Stad ligger wid paß 20 mil från hafwet, nästan midt imellan floden Euphrat och Medelhafwet. Deß omkrets räknas til mer än 3 mil, och Inwånarnes antal, med Förstäderne inberäknade, skal bestiga sig til 250000 Personer, hwarföre den ock anses förtjena tredje rummet bland Städer i Turkiska Riket, eller, rummet näst efter Constantinopel och Cairo. I anseende til Handelen, gifwer den ingen Turkisk Stad något efter, mer än Smyrna. Staden är efter Turkiska befästningssättet omgifwen med murar, som äro försedda med en myckenhet fyrkantiga Torn, och har 10 Portar, men, hwarken grafwar eller windbryggor. I en af deßa Portar underhålla Turkarne flera brinnande Lampor, at dermed betyga sin aktning för Propheten Elisa, den de förege där hafwa bodt någon tid. Husen, så wäl de offentelige, som de enskilte, äro efter Turkiskt sätt, i allmänhet ganska wäl byggde, wäggarne beklädde med Marmor af åtskilliga färgor, och panelningarne med sköna löfwerk och förgylda bokstäfwer utsirade, hwilka innehålla antingen et moraliskt tänkespråk, eller något bud af Alcoran. Förstäderne äro stora och folkrika, och nästan alla Christna som wistas i Aleppo, hafwa i dem sina hus, och Kyrkor, eller Capeller. Där finnas fyra slags Österländska Christna, neml. Greker och Armenianer, som äro de flästa; Jacobiter och Maroniter. Grekernes och Armenianernes antal räknas, de förra til 16000, och de senare til 12000. Jacobiterne til 10000, och Maroniterne endast til 1200. De Romerskt-Catholske äro ock tämmeligen manstarke, emedan de hafwa 3 Kyrkor. Antalet på Moscheerne (Tur-

kiska Kyrkorne) inom och bredewid Staden belöper sig til åtminstone 120. Gatorne äro öfweralt stenlagde, undantagande de så kallade Bazars, som äro de gator wid hwilka Köpmän och Konstnärer hafwa sina Salubodar. Köpmännens hus äro merendels hwälfda, til så mycke större säkerhet mot eldswådor. På handelens wägnar har Aleppo mycken gemenskap med Alexandrette, som ej egenteligen annat är, än den förras hamn, eller rättare, handelen är enahanda på båda ställen. Aleppo har af detta sit läge dubbel förmon, i det, det både tjenar Europeerne til et förrådshus på allahanda Österländska waror, och tillika förser Indiens, Persiens och Tartariets Köpmän med alla slags Europeiska tilwerkningar. Där äro icke många handlande Nationer i de 3 Werldens delar, af hwilka man ju finner Köpmän i Aleppo. Utom Fransmän, Holländare, Ängelsmän och Italienare, hwilka antingen därstädes nedsatt sig, eller ock med Skepp ankomma til Alexandrette, och därifrån bege sig til Aleppo, äro de så kallade Carawanseras eller til resande Köpmäns härbärgerande inrättade offentelige byggnader, ständigt med Armenianer, Turkar, Araber, Perser och Indianer som i stor mängd ditkommo med Caravanerne, så upfylda, at, ehuru deßa byggnaders antal stiger öfwer 40, äro de likwäl knapt tilräckelige, at wid wißa tider mottaga så många gäster som blott för Handelens skull ditkomma. Alla Nationer i Europa som anse mödan wärdt, at befatta sig med Lewantiska Handelen, hafwa sina Consuler i Aleppo, och deßutom merändels Vice Consuler i Allexandrette. Imellan båda deßa orter få Resande, om de än wille, icke färdas til fots, utan måste rida. Denna författning har blifwit tagen til förekommande af det mißbruk en del Europeiska Sjöfolk til handelens skada infört, därigenom, at de gingo från Alexandrette til Aleppo, och där, af okunnoghet betalte en hop Waror, flera procent högre än hwartil de annars kunde köpas, samt således förorsakade en stegring som den större handelen ej kunde tåla. Förlönen för en Häst fram och tilbaka, blef därföre satt til 12 Pjaster, och när förtäring lägges därtil kostar resan mellan deßa Städer ungefär 30 Pjaster, som Matrosen ej så lätt magtar betala, eller med sin Handelsstock kan förtjena. Alla Waror som komma til Aleppo, från hwad ort som hälst, bli ditförde med Carawanerne, antingen på Cameler, Mulåsnor eller hästar, hwarföre och alla dit ämnade Waror läggas i så stora Packor, som af deßa Creatur kunna bäras, eller ock blifwa de wid ankomsten til Alexandretta ompackade. Hästar och Mulåsnor bära wanligen 2 packor til en tyngd af 50 eller 55 Aleppos Rotoli, hwaremot Camelerne bära tyngder af 70 til 75 rotoli. De Waror som från Europa komma til Aleppo öfwer Alexandrette, äro, Spanska Pjastrar, Guld och Silfwertyger, Sidenwaror, kläden, ullmößor, färgstofter, Specerier, Papper, Glasperlor, Spegel- och Dricksglas, Saltpeter, Swafwel, Wictriol, Winsten, Stångtenn, Mäßing, Mäßingsträd, Bly, Stål, Stålträd, smärre Jernsmide, Stång och Knipjern, förtent Jernbläck, Knapp- och Synålar, m. fl. warorne som Europeerne tilbyte sig, äro förnämligast, Galläplen, Bomull, Bomullstyger, Garn af åtskillig finhet, Persiske och Syriske rå Silken, ädla Stenar, Specerier, Droguer, Wax, Såpa, Camelhår, Persisk Ull, och utwalda Camelotter. Engelska och Franska Kläden och Waror gå mäst af, och Turkiska Köpmän köpa dem til största myckenheten wärdet räknas efter Pjaster.