Tidningssida ur GÖTHEBORGS TIDNINGAR, 1805-07-16
GÖTHEBORGS TIDNINGAR • 1805-07-16

Uppfinnaren Kofler prisbelönt för fernissa som skyddar taktegel

1805Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1800 — Napoleonkrigens början · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Ett nytt sätt att göra taktegel hållbart.

Det klagas ofta på att det taktegel som numera tillverkas med tiden har genomgått tre stora försämringar. För det första är teglet mindre till storleken, så att en ny takpanna vid reparationer inte alls räcker för att täcka den plats där en gammal panna suttit. För det andra är kvaliteten sämre, framför allt på grund av dålig bränning, vilket gör att vatten tränger igenom. För det tredje har priset stigit kraftigt, trots alla dessa brister.

Att tillverka vattentäta takpannor genom bränning är en tveksam metod, särskilt i skogfattiga trakter där bränsle är en bristvara. Därför har Ekonomiska sällskapet i Sankt Petersburg utlyst en pristävling om det bästa sättet att behandla taktegel så att det inte släpper igenom vatten. En viss herr Kofler har besvarat frågan på det mest tillfredsställande sättet. Hans förslag går ut på att stryka över de nya takpannorna med en fernissa som håller vattnet ute och gör dem starkare, så att de varken spricker av kyla eller lika lätt slås sönder. Dessutom får pannorna genom behandlingen en glans som gör dem vackrare för ögat, samtidigt som färgen blir mörkare.

Fernissan bereds på följande sätt: Man tar en butelj linolja och tillsätter 2 lod pulveriserad blyglans samt lite mönja. Blandningen kokas så kraftigt att en fjäder som doppas i den förkolnar. Sedan tas fernissan av elden för att svalna, varefter den hälls av från bottensatsen i ett annat kärl. Därefter värms den upp på nytt och 6–8 lod finstött beck tillsätts. Becket förenar sig inte med fernissan under kraftig kokning, men blandas lätt med den så snart den börjar kallna, och får då genast rätt konsistens.

Om fernissan blir för seg späds den med lite mer linolja som kokats på det beskrivna sättet. Är den däremot för lättflytande tillsätts något mer smält beck. Slutligen blandas fernissan med så mycket finstött tegelgrus som den kan ta emot, dock utan att bli så tjock att den inte kan strykas på med pensel. Tegelgruset måste vara mycket fint och väl siktat, så att det vid överstrykningen kan tränga in i takpannornas porer.

När fernissan ska användas måste den värmas upp lagom mycket och strykas med en styv pensel eller borste över hela takpannans yta, liksom över de kanter som är utsatta för väder och vind. Därefter ska pannorna torka långsamt i skugga under tak.

Kofler (Reds. anm.: i originalet står här "Koster", troligen ett tryckfel) har också presenterat ett kitt för att fästa takpannorna stadigare vid varandra, vilket antas vara bättre än det som hittills använts. Hans fernissa har också visat sig vara både användbar och billig.

Bakgrund

Ekonomiska sällskap var lärda samfund som växte fram i Europa under upplysningstiden med syfte att främja jordbruk, hantverk och praktisk vetenskap. Det Fria ekonomiska sällskapet i Sankt Petersburg, grundat under Katarina II:s tid, var ett av de mest kända och utlyste regelbundet pristävlingar där allmänheten uppmanades lösa praktiska problem – i det här fallet hur taktegel kunde göras vattentätt.

Taktegel var vid denna tid ett viktigt byggnadsmaterial i städerna, inte minst som brandskydd jämfört med halm- och trätak. Kvaliteten varierade dock kraftigt, och dåligt bränt tegel släppte igenom vatten och sprack av frost. Att bränna teglet hårdare krävde stora mängder ved, vilket var ett problem i skogfattiga områden, exempelvis på de ryska stäpperna och i delar av Kontinentaleuropa.

Lösningen som beskrivs bygger på tidens vanliga material: linolja, blyglans (blysulfid), mönja (blyoxid) och beck (en tjärprodukt). Kokad linolja med blyföreningar var en klassisk grund för oljefernissor och färger, eftersom blyet påskyndade torkningen. Recept av detta slag spreds flitigt i tidens press som en del av den praktiska upplysningen, där tidningar förmedlade nyttiga rön till hantverkare, byggmästare och lanthushållare.

Måttet lod, som nämns i receptet, var en gammal viktenhet som motsvarade drygt 13 gram. Herr Kofler är inte närmare identifierad i texten; namnformen "Koster" i slutet av originalet är sannolikt ett sättningsfel.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter