Paris, den 26 september. — Liksom alla fester vi haft under de senaste tre åren firades i förrgår vår nyårsfest med mycken munterhet men i all stillhet. Det är sant, skriver en tidning här, att man denna gång inte såg några djurkretsar, ingen Apollovagn och inget Förnuftets tempel. Men man såg hantverkare i skaror komma från sina verkstäder och i sina helgdagskläder, med sina uppklädda hustrur eller älskarinnor, promenera hand i hand.
Man hörde inga vackra fraser om monarkins störtande, men desto fler välsignelser över den som grundlagt vår lycka och befäst den genom att krossa alla partier och återställa lagarna. Regeringen bjuder nu ingen att dansa på Elyseiska fälten, men man dansar desto friare och med större nöje i Ranelaghs, la Chaumières och la Rapées trädgårdar och salonger. De oskyldiga nöjena störs där varken av misstänksamhet eller av åsynen av militär.
Polisen vakar över allt men syns ingenstans. Man kommer och går utan att behöva säga varifrån eller varthän, och utan att frukta att bli utspionerad, angiven och arresterad av en gendarm. Den ene tillbringar kvällen på teatern, den andre i kyrkan. Alla utan tvång och i full trygghet. Detta är fransmannens liv, hans sanna glädje och högtid.
På kvällen hölls konsert och illumination vid Tuilerierna. Trädgården var full av människor trots den kyliga luften. Konserten började klockan åtta, varade tre kvart och avslutades med en avtågningssång i full kör. Förste konsuln visade sig under hela konserten på en balkong i flygelbyggnaden, klädd i nationalgardets uniform. När han drog sig tillbaka hälsade han publiken, som svarade med allmänna glädjerop. På förmiddagen hade förste konsuln tagit emot uppvaktning av senaten och stadsråden.
Paris, den 26 September. — Lika med alla Fester wi haft under trenne års tid, firades äfwen i förgårs wår Nyårs Fest med mycken munterhet men i all stillhet. Det är sant, säger en härwarande Jurnal, man såg derwid inga djurkretsar, ingen Apollos wagn intet Förnuftets tempel, men man såg Handtwerkare flocktals komma från deras werkstäder och i sina helgedagskläder med sina utstofferade hustrur eller älskarinnor spatsera hand i hand. Man hörde inga sköna Fraser öfwer Monarkins störtande, men wäl utgjötos wälsignelser öfwer den, som grundat wår sällhet och stadgat den genom störtande af alla Partier och Lagarnas återställande. Regeringen bjuder nu ingen att dansa på Eliseiska Fälten, men man dansar desto friare och med mera nöje i Ranelaghs, la Chaumieres och la Rapees Trägårdar och Saloner. De oskyldiga nöjena blifwa intet der störde af mißtankan, eller genom åsyn af Militären. Polisen wakar öfwer allt, men wisar sig ingenstädes. Man kommer och går, utan att behöfwa säga hwarifrån eller hwarthän, och utan att befara att man skall blifwa utspionerad, angifwen och arresterad af en Gendarme. Den ena tillbringar aftonen på Spektaklet, en annan tillbringar den i Kyrkan. Alla utan twång, och i all säkerhet. Detta är Fransosens lif, deß sanna glädje och högtid. Om aftonen war Konsert och Illumination på Thuilleries. Trägården war uppfyld af människor, ehuru luften war kylig. Konserten började klockan åtta, warade trefjerdedels timma och slöts med en aftågningssång i full Chor. Första Konsuln wisade sig under hela Konserten från en Balkon af Flygelbyggnaden, klädd i NationalGardis Uniform. Då han aflägsnade sig, helsade han Publiken, som lät höra allmänna fröjderop. På förmiddagen hade Förste Konsuln emottagit Cour af Senaten och StadsRåden.
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›