Amiral Bruix manar flottiljen till invasion av England

Paris, den 1 september. — Amiralen och statsrådet Bruix, som är befälhavare för den nationalflottilj som är avsedd att sättas in mot England, har utfärdat ett disciplinreglemente för flottiljen. Från högkvarteret i Boulogne har han också låtit kungöra följande proklamation:

"Samtidigt som förste konsuln meddelade mig ert uppdrag hedrade han mig med titeln amiral. Jag har fått i uppgift att leda era ansträngningar på den ärofulla bana som hans goda geni har berett för er. Var finns den människa som åtnjuter en hjältes så utmärkta förtroende utan att känna stolthet? Vem kan då längre tvivla på sin egen styrka?

Tappra sjömän! Bonapartes val gör mig värdig att gå i spetsen för er. Er iver och tapperhet är för mig en garanti för att ni och jag ska uppfylla hans förväntningar och förhoppningar. Redan hör ni hämndens rop; våra städer och landsbygder skänker sina frivilliga gåvor i mängd. Alla fransmän måste marschera för att straffa en regering som är en fiende till världens fred, och i synnerhet en svuren fiende till vårt fäderneslands ära och väl. Ni är de första som kallas till detta stora företag; fäderneslandet ger er först uppdraget att tillfredsställa dess rättvisa hämnd.

Var förvissade om att ett så ärofullt uppdrag är förbehållet er — men betänk att segern börjar på varven och i era sjö- och militärövningar. De fientliga skepp som förmätet kryssar nära våra kuster ska vid åsynen av ert arbete återvända till sin regering och säga: 'En fruktansvärd dag förbereds för oss. Vind och hav kan än en gång bli gynnsamma för Egyptens segrare och på några timmar föra honom till våra stränder, tillsammans med hans äras otaliga följeslagare.'

För att påskynda detta är det min första plikt att införa sträng disciplin i nationalflottiljen. Lydnad ska på rätt sätt styra era ansträngningar. Sjömän! Vi står på slagfältet. Att förlora ett ögonblick vore en straffbar försumlighet. Fördubbla därför er iver, mångfaldiga era insatser, och det folk som så egenmäktigt behärskar haven ska redan genom skräck vara besegrat innan det ännu prövat vapnens öde och dignat ned under våra och våra tappra kamraters hugg."

Utrikes Tidningar:

Paris, den 1 September. — Amiralen och StatsRådet Bruix, har såsom Befälhafware för den National Flottilj, som är bestämd emot England, för densamma utfärdat ett Disciplin-Reglemente, samt från Hufwudquarteret uti Boulogna låtit kungjöra följande Proklamation: På samma gång Förste Konsuln gaf mig tillkänna Eder bestämmelse, hedrade han mig med titel af Amiral. Det är mig updragit, att wägleda Edra bemödanden på den ärofulla bana Deß goda Genius för Eder beredt. Hwar finnes wäl den människa, som åtnjuter en hjeltes så utmärkta förtroende, och icke känner sig stolt öfwer sig sjelf? Hwilken kan wäl då längre twifla på sin egen styrka? Tappre Sjömän! Bonapartes wal gjör mig wärdig, att gå uti Spetsen för Eder. Eder ifwer och tapperhet äro mig en Borgen, att Ni och Jag skall uppfylla deß wäntan och hopp. Redan hören I hämdens rop; wåra städer och Landsorter frambära deras friwilliga gåfwor uti myckenhet. Alla Fransoser måste marschera för att straffa en Regering, som är en fiende till Werldens ro, och i synnerhet en afswuren fiende till wårt Fäderneslands ära och wäl. Ni ären först kallade till detta stora företag, Fäderneslandet uppdrager Eder först att tillfredsställa deß rättwisa hämd. Waren försäkrade att en så skön bestämmelse är Eder förwarad — men betänken, att segren börjar på Warfwena och i Edra Sjö- och Militär öfningar. De fiendtlige skeppen som förmätet kryßa intill wåra kuster skola wid åsyn af Edert arbete gå tillbaka till sin Regering och säga: ”Det beredes för oß en färfärlig dag. — Wind och Haf kunna ännu en gång blifwa gynnande för Egyptens segerwinnare, och föra honom på några timmar till wåra stränder, och med honom, deß äras så otalige följeslagare.” För att påskynda Resultatet af detta, är det min första plikt att på National Flottiljen införa en sträng disciplin. Subordination skall behörigen leda edra bemödanden. — Sjömän! Wi äro på slagtfäldtet. Att förlora ett ögonblick, skulle

wara en straffbar seghet. Fördubbla derföre Er ifwer, förmångfaldiga Edra tjenster, och det folk som så enwåldigt beherrskar Hafwen, skall redan genom förskräckelse wara öfwerwunnit innan det ännu erfarit wapnenas öde och neddignadt under wåra och wåra tappre kamraters hugg.