Tidningssida ur LINKÖPINGSBLADET, 1802-10-13
LINKÖPINGSBLADET • 1802-10-13

Upprorsstyrkor intar Bern – regeringen flyr till Lausanne

1802Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen▼
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1800 — Napoleonkrigens början · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Basel, den 23 september. — Efter att i nästan åtta dagar ha saknat säkra underrättelser från Bern har vi äntligen, sedan förbindelserna återställts, fått kännedom om alla de oväntade och märkliga händelser som utspelat sig i staden fram till den 19 september. Staden Bern är, efter en konvention som slöts den 18, i upprorsmännens händer, och deras svartröda fana vajar nu där. Landamman Dolder, de båda ståthållarna, senatorerna och alla regeringsledamöter har med sina hustrur, barn och tillhörigheter fått fritt avtåg till Lausanne, och dessutom tillåtits föra med sig 20 kanoner. Hela regeringen anlände till Lausanne den 20 klockan sex på kvällen, dit även det franska sändebudet Verninac enligt uppgift ville bege sig. Här följer närmare omständigheter kring denna sällsamma katastrof:

Bern, den 17 september. ”Upprorsmännen och bondekårerna under herr von Erlachs befäl ryckte samtidigt fram mot Solothurn och Bern. Redan i går lades i senaten förslaget att flytta regeringens säte till Lausanne, vilket dock inte gick igenom, trots att de franska och spanska sändebuden förklarade sig villiga att följa med dit. Stadsstyrelsen utökades med sex ledamöter, och deputerade skickades till regeringen och medborgare Verninac för att redogöra för de säkerhetsåtgärder som vidtagits. På kvällen klockan sex stängdes alla stadsportar. Alla privata hus liksom teatern skulle hållas stängda, och efter klockan sju fick ingen visa sig på gatorna utan säkerhetskort. Hela borgerskapet grep till vapen och ryckte även fram till det franska sändebudets residens. Också tjänstemännen i regeringskansliet beväpnade sig. Sedan mars 1798 har staden Bern aldrig haft ett så krigiskt utseende. Senaten satt i permanent session från klockan åtta på morgonen till åtta på kvällen, och exekutivrådet var samlat långt in på natten. I övrigt var allt stilla. Samma säkerhetsåtgärder gäller även i dag.”

Bern, den 18 september. ”Även natten var lugn. Portarna förblir stängda. I går ryckte upprorsmännen, utan att avlossa ett enda skott, in i Solothurn, varifrån prefekten flytt med garnisonen till Aarberg. I dag står upprorsmännen vid Fraubrunnen, endast två mil härifrån.”

Bern, den 19 september. ”I går eftermiddag vid tretiden ryckte upprorskåren fram mot vår nedre stadsport med sina svartröda fanor och kokarder. Befälhavaren föreslog en kapitulation, vilken regeringen inte antog. Genast därpå öppnades eld från båda sidor. Några av belägrarnas kulor flög över staden, andra träffade porten. En helvetisk husar dödades och några soldater sårades. Vid femtiden på eftermiddagen upphörde skottlossningen och förhandlingar inleddes, under vilka ytterligare en upprorskår med svartröda fanor närmade sig från Aarbergvägen. Herr Emanuel von Wattenwyl, som för några dagar sedan avsagt sig landammansämbetet, förhandlade i de upproriska ledarnas namn. På kvällen klockan nio slöts en konvention med följande innehåll:

1) Vapenvila avtalas mellan de helvetiska trupperna i Bern och de trupper som angripit staden.

2) De helvetiska trupperna utrymmer Bern inom 24 timmar.

3) Regeringen, stadsstyrelsen och övriga ämbetsmän får, med hustrur, barn och tillhörigheter, fritt avtåg; 20 kanoner med tillhörande ammunition liksom arkiv med mera får också medföras.

4) Regeringen tillförsäkras fri färd ända till gränsen mot kantonerna Vaud och Fribourg.

5) De regeringsledamöter och ämbetsmän som inte vill avtåga genast får pass för att kunna resa senare. Om familjer eller tillhörigheter lämnas kvar ska de respekteras.

6) Främmande makters ministrar hos Helvetiska republiken, deras följen och egendom står under folkrättens skydd. Befälhavarna för de trupper som beväpnats mot Bern ska respektera deras uppdrag och förbinder sig att bistå dem, så att de kan bege sig vart de än önskar.

7) General Andermatt, med trupperna under hans befäl och alla andra detacherade helvetiska trupper, omfattas av denna konvention; de kan därför ostört, med vapen, tross med mera, ansluta sig till den regering som avtågar från Bern.

8) Övriga kolonner som beväpnats mot regeringen omfattas också av konventionen.

9) Innan ovan nämnda detacherade trupper förenat sig får de trupper som beväpnats mot den helvetiska regeringen inte rycka in på Vauds och Fribourgs område, liksom inga fientligheter får äga rum på någondera sidan.

10) Som säkerhet för konventionen lämnas ömsesidigt två officerare av samma rang som gisslan, tills alla punkter verkställts.

11) Oklara punkter ska, om det behövs, av ömsesidiga kommissarier tolkas till de belägrades fördel. Bern, den 18 september 1802, klockan åtta på kvällen.

Gaudard. Wattenwyl.”

Bakgrund

Händelserna utspelar sig under det schweiziska inbördeskrig som gått till historien som Stecklikriget hösten 1802. Helvetiska republiken, den centralstyrda stat som upprättats 1798 efter den franska invasionen av Schweiz, hade blivit djupt impopulär, och när Napoleon Bonaparte sommaren 1802 drog tillbaka de franska trupperna reste sig federalistiska och konservativa krafter runt om i landet mot centralregeringen.

Beväpnade bondekårer, i texten kallade insurgenter, ryckte fram mot regeringsstäderna. Bern, där den helvetiska regeringen residerade, kapitulerade den 18 september 1802 efter en kort strid vid stadsporten. Kapitulationskonventionen förhandlades på upprorssidan av Emanuel von Wattenwyl, medlem av en av Berns gamla patricierfamiljer, och gav regeringen med landamman Johann Rudolf Dolder i spetsen fritt avtåg till Lausanne i kantonen Vaud, som förblev regeringstrogen.

Det franska sändebudet Verninac bevakade utvecklingen å Frankrikes vägnar. Krisen fick sitt slut när Napoleon kort därefter ingrep med militärt tryck och tvingade parterna till förhandlingsbordet, vilket 1803 resulterade i medlingsakten som återgav kantonerna stor självstyrelse.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter