Upprorsstyrkor intar Bern – regeringen flyr till Lausanne

Basel, den 23 september. — Efter att i nästan åtta dagar ha saknat säkra underrättelser från Bern har vi äntligen, sedan förbindelserna återställts, fått kännedom om alla de oväntade och märkliga händelser som utspelat sig i staden fram till den 19 september. Staden Bern är, efter en konvention som slöts den 18, i upprorsmännens händer, och deras svartröda fana vajar nu där. Landamman Dolder, de båda ståthållarna, senatorerna och alla regeringsledamöter har med sina hustrur, barn och tillhörigheter fått fritt avtåg till Lausanne, och dessutom tillåtits föra med sig 20 kanoner. Hela regeringen anlände till Lausanne den 20 klockan sex på kvällen, dit även det franska sändebudet Verninac enligt uppgift ville bege sig. Här följer närmare omständigheter kring denna sällsamma katastrof:

Bern, den 17 september. ”Upprorsmännen och bondekårerna under herr von Erlachs befäl ryckte samtidigt fram mot Solothurn och Bern. Redan i går lades i senaten förslaget att flytta regeringens säte till Lausanne, vilket dock inte gick igenom, trots att de franska och spanska sändebuden förklarade sig villiga att följa med dit. Stadsstyrelsen utökades med sex ledamöter, och deputerade skickades till regeringen och medborgare Verninac för att redogöra för de säkerhetsåtgärder som vidtagits. På kvällen klockan sex stängdes alla stadsportar. Alla privata hus liksom teatern skulle hållas stängda, och efter klockan sju fick ingen visa sig på gatorna utan säkerhetskort. Hela borgerskapet grep till vapen och ryckte även fram till det franska sändebudets residens. Också tjänstemännen i regeringskansliet beväpnade sig. Sedan mars 1798 har staden Bern aldrig haft ett så krigiskt utseende. Senaten satt i permanent session från klockan åtta på morgonen till åtta på kvällen, och exekutivrådet var samlat långt in på natten. I övrigt var allt stilla. Samma säkerhetsåtgärder gäller även i dag.”

Bern, den 18 september. ”Även natten var lugn. Portarna förblir stängda. I går ryckte upprorsmännen, utan att avlossa ett enda skott, in i Solothurn, varifrån prefekten flytt med garnisonen till Aarberg. I dag står upprorsmännen vid Fraubrunnen, endast två mil härifrån.”

Bern, den 19 september. ”I går eftermiddag vid tretiden ryckte upprorskåren fram mot vår nedre stadsport med sina svartröda fanor och kokarder. Befälhavaren föreslog en kapitulation, vilken regeringen inte antog. Genast därpå öppnades eld från båda sidor. Några av belägrarnas kulor flög över staden, andra träffade porten. En helvetisk husar dödades och några soldater sårades. Vid femtiden på eftermiddagen upphörde skottlossningen och förhandlingar inleddes, under vilka ytterligare en upprorskår med svartröda fanor närmade sig från Aarbergvägen. Herr Emanuel von Wattenwyl, som för några dagar sedan avsagt sig landammansämbetet, förhandlade i de upproriska ledarnas namn. På kvällen klockan nio slöts en konvention med följande innehåll:

1) Vapenvila avtalas mellan de helvetiska trupperna i Bern och de trupper som angripit staden.

2) De helvetiska trupperna utrymmer Bern inom 24 timmar.

3) Regeringen, stadsstyrelsen och övriga ämbetsmän får, med hustrur, barn och tillhörigheter, fritt avtåg; 20 kanoner med tillhörande ammunition liksom arkiv med mera får också medföras.

4) Regeringen tillförsäkras fri färd ända till gränsen mot kantonerna Vaud och Fribourg.

5) De regeringsledamöter och ämbetsmän som inte vill avtåga genast får pass för att kunna resa senare. Om familjer eller tillhörigheter lämnas kvar ska de respekteras.

6) Främmande makters ministrar hos Helvetiska republiken, deras följen och egendom står under folkrättens skydd. Befälhavarna för de trupper som beväpnats mot Bern ska respektera deras uppdrag och förbinder sig att bistå dem, så att de kan bege sig vart de än önskar.

7) General Andermatt, med trupperna under hans befäl och alla andra detacherade helvetiska trupper, omfattas av denna konvention; de kan därför ostört, med vapen, tross med mera, ansluta sig till den regering som avtågar från Bern.

8) Övriga kolonner som beväpnats mot regeringen omfattas också av konventionen.

9) Innan ovan nämnda detacherade trupper förenat sig får de trupper som beväpnats mot den helvetiska regeringen inte rycka in på Vauds och Fribourgs område, liksom inga fientligheter får äga rum på någondera sidan.

10) Som säkerhet för konventionen lämnas ömsesidigt två officerare av samma rang som gisslan, tills alla punkter verkställts.

11) Oklara punkter ska, om det behövs, av ömsesidiga kommissarier tolkas till de belägrades fördel. Bern, den 18 september 1802, klockan åtta på kvällen.

Gaudard. Wattenwyl.”

Basel, den 23 September. — Sedan wi nära 8 dagar saknat all säker underrättelse från Bern, hafwa wi ändteligen, sedan kommunikationen blifwit återställd, fått kunskap om alla de oförmodade och förunderliga händelser, som i berörde Stad sig till den 19 tilldragit. Staden Bern är, efter en den 18 träffad Konvention, uti Insurgenternas händer, hwilkas swartröda Fana derstädes swaijar, s. d. n man lemnat fritt aftåg till Lausanne, är LandAmtmannen Dolder, de bägge Ståthållarne, Senatorerne och alla Regerings-Ledamöterna, jämte deras Fruar, Barn och effekter, samt derjemte tillåtit dem medföra 20 Kanoner. Hela denna Regering har också den 20, om aftonen kl. 6, till Lausanne inträffat, dit äfwen Franska Sändebudet, Verninac, som det förljudes, wille sig begifwa. Följande äro närmare omständigheter wid denna sällsamma katastrof:

Bern, den 17 Sept.

”De under H:r von Erlachs befäl stående Insurgenter och Bondkårer ryckte på en gång emot Soluthurn och Bern. Redan i går gafs i Senaten det förslag, att förflytta Regeringens säte till Lausanne, hwilket likwäl ej gick igenom, ehuru Franska och Spanska Sändebuden förklarade sig wilja dit göra sällskap. Municipalitetet ökades med 6 Ledamöter; Deputerade skickades till Regeringen och Medb. Verninac, för att gifwa tillkänna de säkerhetsmätt man widtagit. Om aftonen kl. 6 tillspärrades alla portar; tillika skulle alla enskildta hus äfwensom Spektakelhuset tillslutas, och efter kl. 7 fick ej någon wisa sig på gatorna utan säkerhetskort. Hela Borgerskapet gick i gewär, framryckande äfwen till Franska Sändebudets Hotel. Embetsmännen i Regeringsbyrån grepo äfwen till wapen. Sedan Mars 1798 hade Staden Bern alldrig ett så krigiskt utseende. Senaten war permanent, ifrån kl. 8 om morgonen till 8 om aftonen; Exekutionsrådet war in på natten tillhopa; föröfrigt war allt stilla. Samma säkerhetsmätt äro också träffade för i dag.”

Bern, den 18 Sept.

”Natten war äfwen lugn. Portarna förblifwa tillspärrade. I går hafwa Insurgenterna, utan att loßa ett enda skott, uti Soluthurn inryckt, hwarifrån Prefekten flyktat med Besättningen till Arberg. I dag stå Insurgenterna wid Frauenbrunn, endast 2 mil härifrån.”

Bern, den 19 Sept.

”I går eftermiddag emot kl. 3 framryckte Insurgentkårn emot wår nedra Stadsport, med sina swartröda Fanor och Kokarder. Befälhafwaren föreslog en

kapitulation, som af Regeringen ej antogs. Genast derpå tog elden från båda sidor sin början. Några af de Belägrandes kulor flögo öfwer Staden; några träffade porten. En Helwetisk Husar blef dödad; några Soldater blefwo sårade. Wid kl. 5 på eftermiddagen upphörde elden och man skred till underhandling, hwarunder en annan Insurgentkår nalkades, med swartröda Fanor, ifrån Arbergerwägen. Herr Emanuel von Wattewille, hwilken för några dagar sedan afsade sig LandAmtmanskapet, underhandlade i de insurgerade Hufwudmännens namn. Om aftonen kl. 9 afslöts en konvention, i följd hwaraf

1.) En Wapenhwila beramas mellan Helwetiska Tropparna i Bern och de Troppar som angripit Bern.

2.) Helwetiska Tropparna utrymma Bern innom 24 timmar.

3.) Regeringen, Municipalitetet, öfriga Embetsmän, jämte deras Hustrur, Barn och Effekter, lemnas fritt aftåg; 20 Kanoner, med dertill hörande munition, äfwensom Arkiwer :c. kunna äfwen medföras.

4.) Regeringen försäkras om fritt tåg ända till gränsen af Kantonerne Wadt och Freyburg.

5.) De af Regeringens Ledamöter, jämte öfriga Embetsmän som icke wilja genast aftåga, erhålla pass, för att sedan kunna afresa. Skulle Familjer eller Effekter qwarlemnas så blifwa de respekterade.

6.) Främmande Makters wid Helwetiska Republiken residerande Ministrar, deras Åtfölje och Egendom blifwa under skydd af Folkrätten. De emot Bern bewäpnade Troppars Anförare skola respektera deras Kall, förpliktande sig att wara dem behjelpelige, att de må kunna begifwa sig hwarthän de någonsin behaga.

7.) General Andermatt, med de under honom stående Troppar och alla andra detascherade Helwetiska Troppar äro i denna konvention inbegrepna; de kunna derföre, med Wapen, Tross :c., stöta oroade till den ifrån Bern aftågande Regeringen; :c.

8.) Öfriga emot Regeringen bewäpnade Kolonner äro också i denna konvention inneslutne.

9.) Innan ofwanberörde detascherade Troppar sig förenat, kunna de emot Helwetiska Regeringen bewäpnade Troppar icke inrycka på Wadt- och FreyburgerOmrådet, öfwensom å båda sidor inga fiendtligheter äga rum.

10.) Till säkerhet för denna konvention, lemnas ömsesidigt 2:ne Officerare af lika rang såsom gisslan, till dess alla Punkter blifwit werkställta.

11.) Twetydiga Punkter skola, om så tarfwas, af ömsesidiga Kommissarier, till de belägrades fromma förklaras. Bern, den 18 Sept. 1802, kl. 8 om aftonen.

Gaudard.

Wattewille.