Pärlor – Orientens skatter och deras fiskerier

Om pärlor (översättning).

Pärlor har sedan urminnes tider räknats till Orientens främsta skatter. Deras dämpade glans och anspråkslösa skönhet tycks, mer än diamantens bländande eld, ha fängslat österlänningarna, och kanske har någon hemlig sympati gjort dem särskilt älskade i despotiska länder. I Västerlandet nådde smaken för pärlor sin höjdpunkt när den romerska friheten gick under, och de värderades då både i Rom och Alexandria lika högt som ädelstenar. I Asien var denna smak mycket äldre och var redan på det persiska rikets tid i stigande. Nearchos, Alexander den stores följeslagare och amiral, nämner redan pärlfiskerierna i Persiska viken och i Indiska oceanen, förmodligen i farvattnen mellan Ceylon och Indiens sydspets Kap Komorin, varifrån européerna än i dag får de mest dyrbara pärlorna.

Med pärlor menas vissa utväxter som finns i olika musslor. Deras kvalitet varierar beroende på musseldjurets natur, dess vätskor och föda, liksom på vattnet och klimatet. De vackraste pärlorna anses lika värdefulla som de dyrbaraste ädelstenarna. Särskilt fina pärlor har man funnit i två slags musslor: pärlmusslan (pärlostronet) och klaffmusslan. Oftast sitter de i själva djuret, men ibland är de också fästa vid skalets insida. Hur de bildas är ännu okänt. Där pärlorna sitter har man upptäckt runda hål borrade genom musslan, vilket har lett till tanken att pärlornas tillväxt beror på någon skada som tillfogas musslan av dess fiender, till exempel borrmusslor (pholader).

Pärlor fiskas i de ostindiska och västindiska haven samt på några europeiska platser. De ostindiska pärlfiskerierna finns kring ön Bahrain i Persiska viken; vid staden Qatif på kusten av Lyckliga Arabien, mittemot Bahrain; vid Mannar, i sundet mellan Ceylon och kungariket Madurai, på den så kallade pärlkusten; vid Suluöarna och på den japanska kusten, där fisket dock bedrivs minst eftersom japanerna inte bryr sig mycket om juveler. I sjön Nipehwa vid staden med samma namn i det kinesiska Asien har ett stort pärlfiskeri bedrivits (Reds. anm.: platsen har inte kunnat identifieras med säkerhet). Om rätten till detta fiske utbröt under förra århundradet ett krig mellan ryssarna och kineserna, vilket mot slutet av seklet bilades genom att sjön delades mellan de båda nationerna, som tidigare var för sig hade hävdat ensamrätt till den.

Om perlor.

(Öfwersättning)

Perlor hafwa af ålder blifwit räknade ibland Orientens förnämsta skatter. Deras modesta glans och skönhet, utan anspråk, tyckas mer, än demantens förbländade eld, hafwa fjettrat Österländningarna, och, törhända genom någon hemlig sympathi gjort dem förnämligast älskade uti despotiska länder. Uti Occidenten kom smaken för perlor till sin största högd, och de ansågos så wäl i Rom som i Alexandria lika med ädla stenar, då Romerska friheten geck öfwerändа. I Asien war denna smak mycket äldre, och war redan för Persiska Herrawäldet i stigande. Nearch, Alexanders följeslagare och Amiral, omtalar redan perlfiskerierna uti Persiska wiken och uti Indiska sjön, förmodligen wägen emellan Ceilon och Indiens södra udde Kapkomorin, hwarifrån Europeerne ännu få de kostbaraste perlor.

Med perlor förstås wißa utwäxter, som finnas i åtskilliga muslor. Deras godhet är skiljaktig, efter mußeldjurets olika natur, deß wätskor och föda, äfwen som efter wattnet och klimatet. De skönaste perlor anses i wärde lika med de dyrbaraste ädla stenar. I synnerhet har man funnit wackra perlor uti 2 slags muslor, perlmoostran och klafmuslan. Merendels sitta de uti sjelfwa djuret, stundom ock fästade wid det inre af skalet. Deras daning är ännu okänd. Der perlorna sitta, har man blifwit warse runda genom muslan bårade hål, och deraf fallit på den tanken, att perlors wäxt härrör af någon skada, som tillfogas muslan af deß fiender, t. e. pholaderna.

Perlor fiskas i Ost och Westindiska sjöarna, och några Europeiska orter. De Ostindiska perlfiskerierna äro omkring ön Bahrem i Persiska hafswiken, wid staden Katif på kusten af lyckliga Arabien, midemot Bahrem; wid Manar, uti sundet emellan Ceilon och konungariket Madura, eller på den så kallade perlkusten; wid Suluh öarna och på Japanska kusten, hwarest dock fiskeriet minst idkas emedan Japanerne ej mycket bry sig om juweler. Uti sjön Nipehwa wid staden Nipehwa uti Chinesiska Asien har ett stort perlfiskeri idkats, om rättigheten hwartill i förra seculum ett krig utbrast emellan Ryßarne och Chinesarne, som omsider wid seklets slut blef bilagdt genom sjöns delning emellan båda nationerna, som förut hwardera påstodo ensam ägande rätt dertill.

[[FORTSÄTTER]]