Watländarnas seder och språk skildras i Ingermanland

Något om watländarnas seder.

Denna gren av den vittförgrenade finska folkstammen bebor en del av det nuvarande Ingermanland (från vilket Watland fordom var avskilt), vid Finska vikens strand. De kallas på finska Watialaiset och har fordom varit ett betydande folk, av vilket nu bara några rester återstår. Dessa påträffas i socknarna närmast Narva, framför allt i Katila socken, där deras främsta by heter Kolkanpää. De bekänner sig till den grekisk-kristna (ortodoxa) läran, men är i övrigt tämligen okunniga och vidskepliga. Deras språk är en dialekt av finskan, som utan tvivel på senare tid har fått allt större likhet med grannarnas språk, samtidigt som den späds ut med tyska ord och talesätt.

Männen bär samma klädedräkt som sina finska eller ryska grannar. Men i kvinnornas dräkt förekommer några egendomligheter: de använder inget annat plagg än en särk eller rock av mycket tjockt linne, utan någon kjol ovanpå, med ett förkläde av blått kläde, ungefär en halv aln långt, besatt med små bjällror och alla slags mynt, spelpenningar av mässing med mera. På båda sidor hänger också två smala tygremsor, som de kallar Koittana, av rött kläde, lika långa som förklädet och prydda på samma sätt. När en flicka blir gift... (Reds. anm.: texten fortsätter i ett senare nummer.)

Författarens fotnoter: Artikeln är sammanställd efter de anteckningar som en på orten född student (herr Ludolf And. Zeträus, sedermera pastor i Slavanka, numera avliden) för flera år sedan meddelade författaren om detta i vår äldre historia namnkunniga folk, som nu nästan helt dött ut. Jämför författarens anmärkningar till Juustens Chronicon Episcoporum Finlandiae, sid. 102 f. och sid. 140.

Några egna ord tycks dock ännu finnas kvar, såsom Järky (stol), jämte åtskilliga egna böjningar av orden; till exempel Illeminne (ihminen) människa, mess (mies) en karl, poijo (poika) son, tyär (tytär) dotter, med flera. Varje barnlös kvinna, gift eller ogift, kallas morsian (som hos de övriga finnarna betyder brud); nuorikko en ung kvinna, Ahjo (Pätzi) ugn, Riihi en stuga eller pörte, som andra finnar kallar Pirtti och som med Riihi endast avser en ria. Av ryssarna har de förmodligen lärt sig att i stället för K i början av orden använda tsch, till exempel Tschartano för Kartano, tschuule för kuule, tschäy för käy; likaså pitschä för pitkä, pänischi för pänkki med flera.

Något om Watländarenas seder (*).

Denna gren af den widlöftiga Finska folkstammen bebor en del af det nuwarande Ingermanland, (hwarifrån Watland fordom war åtskildt), wid stranden af Finska hafswiken. De kallas på Finska Watialaiset, och hafwa fordom warit ett betydligt folk, hwaraf nu blott några lemningar äro öfrige, som träffas i de närmare till Narwa belägne socknar, och förnämligast uti Katila socken, der deras förnämsta by heter Kolkanpää. De bekänna sig till den Grekiska Christna läran, men äro för öfrigt ganska okunnige och widskeppelige. Deras språk är en dialekt af Finskan, som twifwelsutan i sednare tider antagit allt större likhet med deras grannars, äfwen som den med Tyska ord och talesätt blifwa uppspädd. (**)

Karlarne bruka samma klädedrägt, som deras Finska eller Ryska grannar. Men i Qwinnornas drägt förekomma några besynnerligheter: de nyttja intet annat plagg, än en serk eller rock af ganska tjockt linne, utan någon kjortel derofwanpå, med ett förkläde af blått kläde, wid pass en half aln långt, belagdt med små bjellror och hwarjehanda mynt, messings spelpenningar ic. På begge sidor hänga äfwen twenne smala klädesrimsor, som de kalla Koittana, af rödt kläde, lika långa som förklädet, och på lika sätt prydde. När en flicka blir gift,

(*) Är uppsatt efter de anmärkningar, som en å orten född Studerande (Herr Ludolf And. Zeträus, sedermera Pastor i Slawanka, och nu afleden) för flere år sedan mig meddelat, om detta i wår äldre Historia namnkunniga folk, som nu nästan alldeles utdött. Jemför om dem mina anmärkningar till Juustens Chronicon Episcopor. Finland. p. 102 f. och p. 140.

(**) Några egna ord synas dock ännu wara i behåll, såsom Järky (stol), jemte åtskilliga egna brytningar af orden; t. ex. Illeminne (ihminen) menniskja, meß (mies) en karl, poijo (poika) son, tyär (tytär) dotter, ic. Hwar och en barnlös qwinna, gift eller ogift, heter morsian (som hos de öfriga Finnarna betyder brud); nuorikko en ung qwinna, Ahjo (Pätzi) ugn, Riihi en stuga eller Pörte, som andre Finnar kalla Pirtti, hwilka med Riihi förstå blott en Ria. Af Ryßarne hafwa de förmodeligen lärt, att i stället för K i början af orden bruka tsch. T. ex. Tschartano för Kartano, tschuule för kuule, tschäy för käy; likaledes pitschä för pitkä, pänischi för pänkki ic.

[[FORTSÄTTER]]