Kungaparet lämnade Åbo under kanonsalut och hurrarop

Åbo. I lördags den 7 denna månad, klockan 7 på kvällen, anlände Deras Kungliga Majestäter lyckligt tillbaka från Helsingfors och togs emot av stadens invånare med förnyad vördnad och glädje.

På söndagen klockan 1 vid middagstid hölls predikan i Deras Kungliga Majestäters rum av magister docenten Wadell. Efter avslutad gudstjänst hölls mottagning vid hovet.

På måndagen klockan 7 på kvällen gick Deras Kungliga Majestäter ombord på jakten Esplendian. I stark motvind, under den skönaste kvällsstund, bogserades såväl denna som den andra kungliga jakten, Amadis, nerför ån, medan tusentals människor längs ågatan följde deras färd med livliga hurrarop. Från det höga berget på andra sidan, vid vars fot ån rinner, avlossades 128 kanonskott, som i det stilla kvällsvädret gjorde ett storartat intryck i denna både högtidliga och gripande stund.

Deras Kungliga Majestäter stod på däck och hälsade det rörda folket längs hela stranden, som likt en ström sträckte sig längs gatan så långt den räckte. Där gatan tog slut stannade grupper av människor, många i tårar, för att betrakta den tavla som åmynningen erbjöd. Bland himlens, vattnets, Åbo slotts, skeppsvarvets, trädgårdarnas, bergens, åkrarnas och ängarnas skiftande motiv på båda sidor, samt de skogrika stränderna i fjärran – som alla vann en ny skönhet av både kvällsskuggan och tillfället – utgjorde de framglidande och så småningom försvinnande fartygen, i synnerhet det som bar Deras Kungliga Majestäter, ett skådespel som ingen åskådare lämnade utan en innerlig rörelse i hjärtat och en oförglömlig bild i minnet.

Dånet av de skott som avlossades från slottet senare in på natten höll den vemodiga stämningen vid liv hos de medborgare som skingrats i den tystnade staden, och som ännu i sina hem välsignade sin rättvise kung och sin älskvärda drottning.

Åbo.

Sistledne Lördag d. 7 innewarande, kl. 7 e. m. anlände Deras Kongl. Majestäter lyckligen tillbaka ifrån Helsingfors, och emottogos af denne stads inwånare med en förnyad känsla af wördnad och glädje. Om Söndagen kl. 1 wid middagen hölls i Deras Kongl. Majestäters rum predikan af Mag. Docens Wadell. Efter slutad gudstjenst war cour. Om Måndagen kl. 7 e. m. stego Deras Kongl. Majestäter om bord på jakten Esplendian. Under en sata motwind på den skönaste aftonstund boxerades så wäl denne, som den andre konglige jakten Amadis, ner för ån: under det tusentals menniskjor långsmed ågatan följde deras fart med de lifligaste hurrarop. Från det höga berget på andra sidan, wid hwars fot ån löper, lossades 128 kanonskott: som på denna så högtidliga, som rörande stund, i det stilla aftonwädret, gjorde den förträfligaste werkan. Deras Kongl. Majestäter stodo på däck, och helsade långsmed hela stranden det rörda folket; som lik en ström sträckte sig på gatan, så långt den nådde. Der den upphörde, stannade grupper af menniskjor, många i tårar, att åskåda den tafla, som utloppet af ån framställde. Ibland särskilta föremål af skyn, watnet, Åbo slott, skeppshwarf, trädgårdar, berg, åkrar och ängar på ömse sidor, samt skogrika stränder på afstånd, hwilka alla af både aftonskuggan och tillfället wunno en ny skönhet, utgjorde de framskridande och småningom förswinnande fartygen, i synnerhet det, som hyste Deras Kongl. Majestäter, ett skådespel: från hwilket ingen åskådarne återwände utan en innerlig rörelse i hjertat, och en oförgätelig bild för den tröstande inbildningen. Dånet af de skott, som lossades ifrån slottet sednare in på natten, underhöll den melankoliska känslan hos de i den tystnade staden skingrade medborgarne: som ännu i sina hus wälsignade sin rättwise Konung och sin älskwärda Drottning.