Tidningssida ur DAGLIGT ALLEHANDA, 1802-08-09
DAGLIGT ALLEHANDA • 1802-08-09 · 5 min läsning

Överståthållaren påbjuder gatlyktor och handlyktor i Stockholm

1802Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1800 — Napoleonkrigens början · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Överståthållarämbetets kungörelse om stadens invånares skyldighet att under den mörka årstiden, från och med den 20 september till och med den 23 april 1803, hålla lysande lyktor i staden, samt annat som tjänar allmän bekvämlighet och säkerhet. Utfärdad i Stockholm den 29 juli 1802.

Eftersom den mörka årstiden snart är här, då stadens lanternor och lyktor enligt gällande författningar ska hållas lysande, har Överståthållarämbetet funnit det nödvändigt att genom denna allmänna kungörelse underrätta stadens invånare om de skyldigheter som de, för sin egen bekvämlighet och säkerhet, är ålagda att iaktta:

§ 1. Tändningen av gatlyktorna, som anpassas efter dagarnas längd, börjar den 20 september och avslutas den 23 april 1803. Under denna tid ska lyktorna tändas på de dagar och tider som framgår av den bifogade tabellen nr 1, och hållas lysande till efter midnatt eller klockan ett – med undantag för de kvällar som anges i tabell nr 2, då lyktorna får släckas vid de tider som där föreskrivs, eller så snart månen gått upp över horisonten och det därigenom blivit ljust.

§ 2. På alla platser som redan är utmärkta, eller som framöver kan komma att utmärkas, ska lyktorna sättas upp i rätt tid, vid vite av en riksdaler och trettiotvå skilling. De ska tändas på de föreskrivna tiderna och dagarna, vid böter om fyrtio skilling, och när de väl tänts ska de hållas lysande under hela den påbjudna tiden, vid vite av sexton skilling för varje slocknad lykta. Husägaren är därför skyldig att noga kontrollera om hans lyktor på något sätt är felaktiga eller förfallna, och att fullständigt reparera dem innan lykttändningen börjar samt underhålla dem under själva tändningsperioden. En trasig lykta som inte tål drag eller en vindpust, och som har mörka och nedbrända glas, fyller nämligen inget syfte. Vid böter om fyrtio skilling får till tändningen endast ren och god olja användas, samt tillräckligt långa och tjocka vekar.

§ 3. Eftersom glaset på en lykta under en enda natt kan bli så fördunklat av sot och rök att lampan därefter inte ger tillräckligt sken, ska lyktorna varje dag, innan tändningen börjar, rengöras från sot och rök, så att allmänheten har nytta av dem när de är tända. Den som försummar detta ska böta sexton skilling för varje lykta som är mörk och sotig.

§ 4. Husägaren är, oavsett om han bor i huset eller inte, själv ansvarig för försummelser i detta, om han inte med skriftligt avtal kan visa att någon av hans hyresgäster eller någon annan pålitlig person åtagit sig fullt ansvar för lyktans uppsättande, underhåll och lysande. Eftersom det inte sällan hänt att arbetskarlar och brandvaktssoldater åtagit sig att tända fler lyktor än de hunnit med, så att allmänheten inte varit nöjd med deras tjänst, påminns husägarna om att inte anlita någon annan lykttändare än den som är pålitlig eller försedd med Överståthållarämbetets skriftliga tillstånd, där det ska anges hur många lyktor en sådan person anses kunna ansvara för. På detta tillståndsbrev ska var och en som anlitar en sådan person egenhändigt skriva sitt namn och antalet lyktor som denne fått ansvar för. På så sätt kan husägaren också kontrollera om entreprenören åtagit sig fler lyktor än han har tillstånd till. Den som försummar denna försiktighet får skylla sig själv om han ställs till ansvar för lykttändarens försummelse.

§ 5. För att främja den trygghet och säkerhet mot våldsverkan och tjuvhand som varje invånare i staden bör ha nattetid, får ingen – vem det än är – under den mörka årstiden, som är den mest gynnsamma för missdådare och illgärningsmän, gå ute på gatan mellan klockan 11 på kvällen och klockan 5 på morgonen utan att bära en lysande handlykta. Den mörka tiden räknas från den 20 september till den 23 april 1803, med undantag för de nätter då det är månljust. Den som bryter mot detta ska böta fyrtio skilling, och om han dessutom är okänd ska han genast gripas och sitta i arrest över natten, tills han dagen därpå hörs inför Överståthållarämbetet. Vid vite av sexton riksdaler och trettiotvå skilling, eller motsvarande kroppsstraff, förbjuds både tillverkning och användning av så kallade blindlyktor. Efter klockan 11 på natten ska husens portar vara stängda, vid böter om en riksdaler och trettiotvå skilling; för detta ansvarar husägaren, den som hyr ett helt hus, eller den hyresgäst som fått portnyckel och sist på kvällen gått in i huset.

§ 6. Stadens fiskaler samt polisgevaldiger och uppsyningsmän – som under sin nattliga patrullering inte är skyldiga att bära lysande lyktor – åläggs att med hjälp av vakter och patruller strängt övervaka att denna författning följs, och att utan dröjsmål se till att den som bryter mot den ställs till laga ansvar.

§ 7. Denna kungörelse ska inte bara läsas upp från predikstolarna här i staden och införas i dagstidningen Allehanda en gång under varje lykttändningsperiod, utan också, för att ingen ska kunna åberopa okunnighet, anslås på portarna till Rådhuset vid Riddarhustorget, på Börsen vid Stortorget, på Castenhofshuset vid Norrmalmstorg och på Stadshuset vid Södermalmstorg. Stockholm den 29 juli 1802.

Under vakansen på överståthållarposten, på Överståthållarämbetets vägnar: P. Ev. Georgii. Jan Er. Ström.

Till kungörelsen hör tabell 1, som dag för dag anger vid vilket klockslag lyktorna ska tändas under hösten 1802 samt den följande vintern och våren. Tändningstiderna varierar med dagsljusets och månens växlingar: i slutet av september tänds lyktorna omkring klockan 7–7½ på kvällen, i oktober mellan klockan 5½ och 8, i november och december så tidigt som klockan 4–5 på eftermiddagen (med senare tider vissa månljusa kvällar, ända fram till klockan 11 eller midnatt), i januari omkring klockan 4½–5, i februari mellan 5½ och 6½, i mars omkring klockan 7–7½ och i april mellan klockan 8 och 8½ på kvällen.

Bakgrund

I det tidiga 1800-talets Stockholm fanns ingen central gatubelysning i modern mening – ansvaret för att sätta upp, tända och underhålla gatlyktorna låg på de enskilda husägarna. Lyktorna drevs med olja och krävde daglig rengöring och tillsyn, och myndigheterna reglerade i detalj när de skulle tändas, anpassat efter dagsljus och månens faser för att spara på den dyra oljan.

Överståthållarämbetet var den kungliga myndighet som styrde Stockholm och ansvarade för ordning, polis och stadens förvaltning. Kungörelser av detta slag utfärdades årligen inför den mörka årstiden och spreds genom uppläsning i kyrkorna, publicering i pressen och anslag på centrala platser som Rådhuset, Börsen och stadens torg – tidens sätt att nå ut till hela befolkningen.

Bestämmelserna speglar också tidens syn på nattlig ordning och brottsbekämpning. Den som rörde sig ute efter klockan 11 på kvällen utan lysande handlykta betraktades med misstänksamhet och kunde gripas, och så kallade blindlyktor – lyktor vars sken kunde döljas – förbjöds helt eftersom de förknippades med tjuvar och inbrottsverksamhet. Brandvakter, gevaldiger och uppsyningsmän patrullerade gatorna nattetid och övervakade att reglerna efterlevdes.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter