Pastoral idyll av Choræus insänd från Savolax

Idyll

Till melodin av den finska runosången "Tule neitonen minullen" (ungefär: "Kom, flicka, till mig").

Herden:

Skogsgud! Unna mig att finna en ömmare herdinna – en som inte flyr mig när jag närmar mig för att svalkas i samma skugga, som inte lockar bort sin hjord från mig när jag plockar löv åt henne, och som inte rycker undan sin hand när min ömhet trycker den.

Herdinnan:

Skogsgud! Unna en herdinna att finna en trogen herde – en som inte glatt springer omkring på fältet medan hon sitter tårögd hemma, som inte förtjust binder kransar av blommor som inte hon har plockat, och som inte hänryckt spelar flöjt fastän hennes stämma saknas i samklangen.

Skogsguden:

O, varför flyr ni så varandra, ni som är födda att vandra tillsammans? Dela ömt varandras öden, dela troget till och med döden. Dygden ska skydda er glädje, glädjen ska krydda era måltider, och sorgen ska aldrig hitta till den plats där er ömhet reste sitt tjäll.

Choræus

(Insänd från Savolax.)

Idyll.

melodien af den Finska runan: Tule neitonen minullen *)

Herden.

Skogsgud! unna mig, at finna någon ömmare herdinna, som ej flyr mig, när jag nalkas, at i samma skugga swalkas, som sin hjord ej från mig lockar, när jag löf åt henne plockar, som sin hand ej från mig rycker, när min ömhet henne trycker.

Herdinnan.

Skogsgud! unna en herdinna, at en trogen herde finna! som ej glad på fältet spritter, när hon tårögd hemma sitter, som ej tjust sig kransar knyter af de blommor, hon ej bryter, som ej hänryckt flöjten spelar, fastän hennes samljud felar.

Skogsguden.

O hwi flyn I så hwarandra, födde at tilsamman wandra, delen ömt hwarandras öden, delen troget sjelfwa döden: dygden skal er glädje skydda, glädjen edra rätter krydda, sorgen skal ej hitta stället; der er ömhet reste tjället.

Choræus.

(*) Insänd från Savolax.