Trollhättekanalen öppnad efter två sekler av försök

Brev om Trollhättekanalens öppnande den 14 augusti 1800.

Äntligen har jag sett slussarna vid Trollhättan öppnas, och genom dem passerat den nya kanalen från dess början till dess slut.

Medan intrycken av denna storslagna syn ännu är levande för mig, och medan jag fortfarande minns de minsta detaljerna av denna första genomfart, skyndar jag mig att berätta om den även för er i Finland.

Redan kung Gustav I uppmärksammade behovet av att leda Göta älv förbi Trollhättefallen. Hans son, kung Karl IX, tog första spadtaget när han lät gräva Karlsgraven. Under drottning Kristinas regering murades Edets sluss upp, och kung Gustav III fick se Gustafs och Gustaf Adolfs slussar fullbordade. Men det tillkom ändå Gustav IV:s lyckliga tidevarv att se ett arbete fullbordat som alltså varit påtänkt i två sekler, och där så många fåfänga försök gjorts under den senaste tiden.

Det anstod vår tid och upplysningen att inte finna något arbete så svårt eller så kolossalt att inte en nation, genom sina egna krafter, sin enighet och sitt mod, skulle finna medel att undanröja de största hinder och föreviga sin styrka. Samtiden och eftervärlden skulle i Trollhättekanalens fullbordan få ett vittnesbörd om att förenade medborgare förmår allt stort och nyttigt – till och med att segra över naturen – när deras företag stöds av en vis och välgörande regering. Historien skulle kunna visa upp en ung kung som, med uppoffring av kronans fördelar och med ovanlig skyndsamhet och driftighet, främjade sina undersåtars förslag när de hade allmänhetens nytta samt handelns och näringarnas upphjälpande som mål. Och det skulle bli den andre Gustaf Adolfs ärofulla öde att under sina första regeringsår se detta fullbordat. (Reds. anm.: Texten avbryts här och fortsätter i ett senare nummer.)

Fotnot: Denna underrättelse, som meddelats redaktören av en vän på orten, torde vara den finska allmänheten desto mer välkommen, eftersom den i sitt eget land har hopp om att få se företag av samma slag, om än inte av samma storlek.

Bref om Trollhättecanalens öpnande d. 14 Augusti 1800. (*)

Ändteligen har jag sett Slußarne med Trollhättan öpnade, och genom dem paßerat den nya canalen från des begynnelse til des slut.

Medan ännu intrycken af denna stora syn för mig äro närwarande, medan jag ännu fullkomligen minnes de minsta omständigheter af denna första genomfart, skyndar jag at meddela underrättelse derom äfwen er i Finland.

Wäckte redan nödwändigheten af Götha elfs ledning förbi Trollhätte-fallen Konung Gustaf den 1:stes upmärksamhet; och lade redan hans Son, Konung Carl 9, första handen wid arbetet, då han låt gräfwa Carls-Graf; blef under Drottning Christinas regering Edets sluß upmurad; och såg Konung Gustaf den 3:dje Gustafs och Gustaf Adolphs slußar fullbordade: så tilhörde det dock den Fjerde Gustafs lyckliga tidehwarf, at se et arbete fullkomnadt, som således uti twänne sekler warit påtänkt; och hwarwid i detta sista så många fåfänga försök blifwit gjorde. Det egnade tiden och uplysningen, at ej finna något arbete så swårt, så coloßalt, at icke en nation i sina egna krafter, sin enighet och sit mod skulle finna medel, at undanrödja de största hinder och förewiga sin styrka. Samtiden och efterwerlden skulle i Trollhättecanalens fullbordan äga et wittnesbörd, at förenade Medborgare äro mägtige til allt stort och nyttigt, äfwen at segra öfwer naturen, då deras företag understödjas af en wis och wälgörande Regering; Historien skulle äga at framwisa en ung Konung, som med upoffran af Kronans fördelar, med en owanlig skyndsamhet och drift befordrade sine undersåtares förslag, då de hade allmänhetens nytta, Handelen och näringarnes uphjelpande til föremål; och det skulle blifwa den andre Gustaf Adolphs ärefulla öde, at i sina första regeringsår se

(*) Denna underrättelse, meddelad Redactören af en wän på orten, torde wara den Finska allmänheten så mycket mer wälkommen, som hon i sit eget land har hopp, at se företag af lika slag, ehuru icke af lika storhet.

[[FORTSÄTTER]]