Choraeus försvarar kvinnors rätt att döma det sköna

Finlands litteratur.

Om könets domsrätt över det sköna. Tal hållet den 24 januari 1800, då Musikaliska Sällskapet i Åbo firade sin elfte årliga högtidsdag, av Michael Choraeus. Åbo 1800. 2 ark i oktavformat.

Inte bara musiken, utan också vitterheten och smaken i allmänhet, har en hemvist hos Musikaliska Sällskapet i Åbo. Dess årliga högtidsdagar har förädlat sällskapsnöjet genom snillets hyllningar till konsterna och behagen. De flesta av dessa bidrag har ägnats enbart åt dagens högtid, men det nu aktuella förtjänar att sprida sin glans vidare och längre.

Denna skrift behöver inte längre göras känd genom en recension. Den finns förmodligen sedan länge i händerna på alla de läsarinnor som vill använda sig av den domsrätt över det sköna som författaren ger dem. Det är särskilt till kvinnorna som talaren vänt sig – och skulle han inte bli hörd av dem, han från vars händer den minsta blomma till de sköna, hur flyktigt den än kastats av ömhet eller skämt, alltid har fallit på behagens altare?

Det är egentligen kvinnornas rätt att döma över det sköna i konsterna och vitterheten som författaren försvarar; men även bland männen kommer de som dömer enbart efter sin känsla att tacka honom för detta försvar. Frågan är nämligen inte: Ska en man eller en kvinna döma? – utan: Ska bara den konstlärde få döma om det sköna i konsten, eller tillhör denna dom varje kännande varelse? Detta är det väsentliga i författarens undersökning – om man nu ska kalla det en undersökning, denna snabba tankegång som överblickar saken utan att räkna alla dess delar, som plockar ut det vackraste ur ämnet utan att uttömma hela dess skörd (vilket varken hade passat tillfället eller ändamålet).

"Snart skulle en känslofull yngling, gynnad av deras (kvinnornas) uppmärksamhet (heter det på sidan 11) stiga fram och avgöra denna fråga med dessa ord: Vem äger större..." (Reds. anm.: texten fortsätter i ett senare avsnitt.)

Finlands Literatur.

Om Könets Domsrätt öfwer det Sköna. Tal den 24 Januarii 1800, då Musikaliska Sällskapet i Åbo firade sin elfte årliga Högtidsdag, hållet af Michael Choräus. Åbo 1800. 2 ark 8:o

Icke blott Musiken, utan ock witterheten och smaken i allmänhet, stå i förbindelse hos Musikaliska Sällskapet i Åbo. Des årliga högtidsdagar ha förädlat Sällskapsnöjet genom snillets offer åt konsterna och behagen. De flesta af deßa offer ha egnats blott åt dagens högtid. Det närwarande förtjente, at sprida sin glans widare och längre.

Denna skrift behöfwer icke nu mer göras bekant genom en recension. Den är förmodeligen längesen i alla de läsarinnors hand, som wilja betjena sig af den domsrätt öfwer det sköna, som Författaren ger dem. Det är til Fruntimren i synnerhet, som Talaren wändt sig: och skulle han icke höras af dem, han, ifrån hwars händer den minsta blomma til de sköna, ehuru flyktigt kastad antingen af ömheten eller skämtet, altid fallit på behagens altar?

Det är egentligen Fruntimrens rättighet at dömma öfwer det sköna i konsterna och witterheten, som Författaren förswarar; men äfwen af det andra könet skola de, som dömma blott efter sin känsla, tacka honom för detta förswar; ty frågan är icke den: Skal en karl eller en qwinna dömma? utan den: Skal blott den konstlärde dömma om det sköna i konsten? Eller tilhör denna dom hwarje kännande warelse? Se här det wäsentliga af Författarens undersökning: om man skal kalla undersökning denna hastiga gång af snillet, som genomser saken, utan at räkna alla des delar, som plockar ut det skönaste af ämnet, utan at uttömma hela des skörd: (hwilket sednare skulle egnat hwarken tilfället eller ändamålet).

"Snart skulle en känslofull yngling, gynnad af deras (Fruntimrens) upmärksamhet (heter det p. 11) stiga fram och afgöra denna fråga med så ord: Hwem äger större

[[FORTSÄTTER]]