Hyllningsdikt utnämner fru L— till tionde musa

Kritik över den onämnda bilden.

”Fru L— en av de nio! Kors! Är vi inte nio redan? Det ska inte ske att en gudinna ska vika för en dödlig kvinna.” Så hördes svåra klagorop bland de nio sånggudinnorna. ”Vi ber om ursäkt, minnets gud! Hörsamma tjänarinnor!”

Men sedan Apollo tagit fram fru L—s sköna mästerstycken, och läst, och frågat efter deras omdöme; då, halvt av hänförelse, halvt av skam, steg de rodnande tillbaka och neg och teg.

Men till slut sade en: ”Jag skriver mig: en av de tio. Hon må skriva sig: en av de nio.” ”Skönt!” ropade alla: ”slut på scenen.”

Apollo viskade till flera: ”Det bör inte väcka ert knot att hellre ha någon ledamot som för det sköna vågar mera än att presidera.”

Th.

Critik öfwer den onämnda Bilden.

”Fru L — af de nio en! ”Korß! äre wi ej nio ren? ”Det skal ej ske, at en Gudinna ”skal wika för en dödlig qwinna. Så hördes swåra klagoljud ibland de nio Sånggudinnor. ”Wi be om ursägt, minnets Gud! ”hörsamma tjenarinnor!

Men sen Apollo tagit fram Fru L — s sköna mästerstycken, och läst, och frågat deras tycken; då, halft af tjusning, halft af skam, de rodnande tilbaka stego och nego och tego.

Men ändteligen sade en: ”jag skrifwer mig: en af de tio. ”Hon skrifwe sig: en af de nio. ”Skönt”! ropte alla: ”slut på scen”.

Apollo hwiskade åt flera: ”det bör ej wäcka edert knot, ”at helst ha någon ledamot, ”som för det sköna wågar mera, ”än präsidera”.

Th.