I afstånd kun wår Werlds-Theater få åda

Lycklig är den som på avstånd kan betrakta livets stora scen, känna ansvar för sin egen räddning och stå på sin egen grund.

Låt de större skeppen trotsa de vilda vågorna, även om de riskerar att krossas mot klipporna. Själv söker den lilla snäckan trygghet vid strandens kant.

Du som har fått en mindre lott i livet, var nöjd och uppskatta stjärnans milda hand! Sällan förändras allt, och mycket kan ta slut medan lite kan växa. Men den som begär för mycket, med blind önskan efter mer, riskerar att förlora det han redan har. Ta vara på det pund du har fått av ödet – kanske bär du redan på mer lycka än du orkar bära.

När du ser tusentals människor gå under i fattigdom, när rika människor tvingas till hospital, och när de utsatta skickas till lasarett, då väcks medkänslan i många hjärtan.

Då växer också din skyldighet inför himlens lagar, att med större självkänsla hjälpa bära deras börda.

Emot Misshugg.

Säll den, som sin lilla wård, I afstånd kun wår Werlds-Theater få åda, Och tro sig om sin frälshet råda, Och på sin egen botten stå; Må större fartyg gå i qvaf, Som hastens wilda böljor trotsa, Dem klippan lätt kan uti farten krossa, Så kryper Snäckan trygg wid brädden af et Haf.

Du, som af Himlen fått en mindre lott än andra, War nöjd! och skyd den milde Stjernans hand! Man måtte sällan ju alla tings förwandra, Af mycket kan ta slut, at litet ökas kan: Men blinde, med omått rät, så omått ligt begära? Ge wedo för det pund, du af Försynen fått, Kanske du redan bar ett större lyckans mått, än du har styrka til att bära.

När du millioner ser i uselhet förgås, När stora hovar bort til Hospitaler föras, Och samma uslingar til Lazaretter köras, Då jemmer ömse el i hwarje loja fås: Så ökas ju din pligt af Himlens lagar vördа, Då du med större själl förtjenе deras bördа.