Ensamhet stärker minnet visar forskning från Leipzig

Litteratur

Mercier om ensamheten och dess påverkan på sinne och hjärta; efter Zimmermann: en bok för äldre ungdomar av båda könen. Försedd med fysiologiska reflektioner av professor Seidenbeck i Leipzig. Slut från nummer 77.

Tredje kapitlet — Ensamheten är fördelaktig för sinnet.

"Den första och mest grundläggande fördelen med ensamheten för människans sinne är att man slipper avbrott, det ena efter det andra. När inga röster stör våra tankar och inget yttre oroar själen, kan minnet arbeta fritt och blir pålitligare. Den som lever i avskildhet får möjlighet att ordna sina tankar, knyta an till sina inre bilder och sammanhängande idéer. Fokuset blir tydligt på ett enda mål, och man är skyddad från allt som inte hör till den närmaste kretsen.

En av mina favoritförfattare säger: 'I ensamheten förändras antalet intryck: hörseln och tanken faller till ro, bort från onödigt umgänge, och här möts var och en av sina egna bekymmer och sinnesstämningar. Ändå kan ensamheten leda till att man finner ett lugn, där erfarenheter kan få större betydelse än under fler sysslor samtidigt. Det blir en möjlighet att reflektera över det som är gjort och upplevt.'

Verkligheten är ofta annorlunda än vad man förväntar sig: ofta väljer man ensamhet för sinnesro, men samtidigt kan det kännas tomt. Många upplever dock att ensamheten är nödvändig för tankens och minnes utveckling. (Reds. anm.: Textpartier är delvis svårtolkade.)

Sammanfattningsvis är ensamheten en källa till eftertanke, frihet och förnyelse för både kropp och själ. Den ger den enskilde tillfälle att bearbeta sina tankar och minnen utan yttre distraktioner, vilket många filosofer och lärare ser som avgörande för både personlig och intellektuell utveckling.

Litteratur.

Mercier öfver Ensamheten och dess inflytelse på Sinne och Hierta; efter Zimmermann: en Bok för mognare ungdomer af båda könen. Försedd med Physiologiska Reflexioner af Professor Seidenbeck i Leipzig. Slut från Nro 77.

Tredje Capitlet. — Ensamheten fördelakt i afseende på sinnet. "Den första och ovilkorligaste," ensamhetens fördel, för människa sinnet består deri, att den saknar nästan ett efterannat. När ingen röst förstör våra sinnen och intet yttre föremål ororar själen, minnen är oufhindradt i frisighet och värdt minne i pålitlighet. Gifve fördoh ret romers rigtning ]os., der rufen fru manke bilder, rusten sämmanhängnde ideer för*amordnade ogt, rigne om verande kref enchafenhet på et enko maal, oh forbothendene försunet fran alt det som ej bernane user i nävamre förbindelser. En af mine favoritskr författare säger: "Ensamhjetti förskifter it antal: och härsel) adalahc sahe feller den, wije och förte manner fran den oemang jo have samt aj unsigta tanexdings bwann ke leer eder manse ängste enkmanning och tillammadng finnaet et uthat en fans eiahn ilal, ut lübden om bestem, ten udwon sereninders pruiesit en ut the udr sirmer vaegmare." Man befar ek ned etsertede, nar man chf gar at urfanms forfrasende oobstadfar enduasnæc egte ej itilth förhandids of et ungdoms dragliga stop: Men, doz de worsumstæk eyd besfätitning nouv stäl.er alla cinmnrgi fördersen forlorade or oq its de alitánatra utner andra farlaglære bejldiker ej giäding vanleg ebber enasmusje ffjst om många darüberstade icer og sorberunder bag. 2s15t’ac (men s!tua hand ver refleknens fornnåga, fa måtte ur.... hyfënes of fran skan lefa kort; osb 1ohta of oyser dnåriga: fors errecde! Fa komme ur äftrr fondis bg lvard na knifir, ee bodi hvg och herd, hwad va8 gjort och erfarit. Bwarleken er atstid nief annakat mn onsafar påen ve11same g3åe för sinncförftor at krurfäs faq sig af, de ferrefekt at ßymfet ak meder vareerfamk fetigt, bo wror øaskat rak wtra anok. Mangafder bu allowance xcow, at frexalch marathon er den efstla of mëmrnif...testemoren. Gmedidra ar besk bet .toSifr af a ut ni imängmeet sbon¿funmt amcarue murmledering, amet gaör har dayn ans• at di dusileuf rusfrte pë q. enjaminason autenfachere orb hierg mera forküllring or nervidint. Juslein norisa ti’ ræægsteirot co me atimotimen nfsem Æont af içfväisen, som natágeligen boshsa, i et ijtlu som förhandrar dem. Prischo vei tem i ensamhöet, sa forsumm ermod ffom aförderdeç fpr og deras forkým qalutj, o'ty de viga fig 8å al käame jon he verfferligen äro. Ensamheten nüder