Hos det lokala Norbergska boktryckeriet har nyligen utgivits och säljs nu hos bokbindaren Lorentz S. Storb i hörnhuset nummer 18 vid korsningen av Korsgatan och Wallgatan boken "Strödda tankar över lycksalighetens väg genom jämmerdalen." Denna bok är en översättning från nederländska.
I boken står det att varje människa strävar efter att bli lycklig, men för de flesta är både den sanna lyckan och vägen dit okända. Det är därför inte märkligt att de inte finner det de söker.
Man stöter på jorden en hel folkgrupp som påstår att de känner till en väg, beströdd med rosor, genom själva jämmerdalen. Det är en väg där man, även under de allra svåraste livsskedena, ändå är lycklig. Detta folk hänvisar till Bibeln, deras trosbok, och till Guds nåd genom Kristus som grund för sin tro. De kallas kristna.
Frågan ställs: Har då alla kristna denna inställning? Svaret är "ja", om man utesluter dem som bara bär namnet utan att faktiskt vara det. Några av dem som mest vill kalla sig kristna antar ett mycket sorgset sätt, som om de inte kan vara glada, ljusa och muntra utan att avsäga sig världen. Det räcker inte att de själva är olyckliga; de vill också verka vara det. Världsmänniskan gör raka motsatsen. Hon har ingen inre frid, men hon… (Reds. anm.: Texten är avklippt här.)
Al härvarande Norbergska Boktryckeriet äro nyligen utkomne och säljes hos Bokbindaren Lorentz S. Storb, i hörnhuset N:o 18 vid Kors- och Wallgatorne för 4 S. Strödda Tankar Öfver Lycksalighetens väg genom jämmerdalen. Öfversättning ifrån Holländskan. “Hvar och en människa, heter det här, "tråfwar efter at blifwa lyckelig; men för de fleste är den rätta lycksaligheten och wägen därtill obe kant. Ej under då, at de ej finna, hvad de söka. Man finner på jorden en hel människoslaf som påstår, at den känner en wäg, beströdd med rosor, at gå genom sjelfwa jämmerdalen; en wäg, på hwilken man wid alla skiften, ockå de swåraste på jorden, är lyckelig. Detta folket hänwijser os till Bibeln, deras Trosbok, och til den Gudomeliga nåden i Christo, deras Tros-grund. — De kallas Christne. — Hafwa då alle Christne et sådant sinsnelag? frågas. Sw. Ja; om inga jasjros, som kalladës så, utan at wara det. Någre af dem, som wilja kallas Christne i den högsta grad, antaga wös förestats en wäs bedröfwelige stämning, som kundë de ej wara glade, ljuse, muntre, utan at lütka werlden. Ej nog, at de i sig sjelfwe äro osalige; de wilja ock synas wara det. Wereldsmänniskan handlar twärtom. Hon har ingen frid i hjertat; men hon
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›