Jurist ifrågasätter tolkning av lagen om arv

Min herre, ännu en gång har jag haft för avsikt att beskriva denna fråga: vad lagen säger, men också vad lagen faktiskt menar. Jag upplever att det finns skäl att acceptera en mer rimlig uppfattning än den som uttrycks direkt i lagen, och därför vill jag, trots tidigare domar och erfarenheter, framföra mina invändningar. Eftersom jag själv inte är personligen berörd av frågan och jag egentligen inte har något intresse i saken, hoppas jag få göra detta.

Lagen, i kapitel 16 paragraf 1, säger tydligt: arv får inte delas godtyckligt. Det är min uppfattning att lagens avsikt utan tvekan är att ingen anledning för misstanke ska finnas. Om lagen föreskriver detta villkor som det enda, gäller det även när ett testamente är upprättat utan bevisad ogiltighet, så länge det inte finns några misstag, tills dess att dess giltighet löper ut. Detta är också lagens syn. Men det betyder inte att det är tillåtet att frånträda denna princip, som testamentsgivaren noga har fastslagit på samma sätt som en person inte kan ta tillbaka sitt avtal om villkoren uppfyllts, eller utan att det finns någon särskild anledning för återkallelse. Lagen behandlar sådana fall på särskilt sätt och min uppfattning är att dessa omständigheter ger tydliga och avgörande konsekvenser.

Våra föregångare har ansett att när man godkänner villkoren vid upprättandet, så är det lagens avsikt att inga nya händelser ska tas i beaktande, om testamentet är korrekt upprättat. Därför är det svårt att hitta något tillfälle där undantag beviljats. Vidare ifrågasätts om testamentsgivaren kan ändra sitt beslut utan hinder, vilket går emot lagens egentliga mening. Det hade räckt att låta ett nytt testamente upphäva det gamla så länge det gjorts på korrekt sätt och enligt lagens regler, men här verkar flera ha missuppfattat lagens intention.

Dock har lagen nu fått ett tillägg, som innebär en viss osäkerhet: utöver att några särskilda omständigheter kan krävas för ändringar, är det ändå lagens mening att en testators förordnande bara kan upphävas om det sker på rätt sätt enligt lagens vilja. Därför får lagen enbart ses som vägledning, och man kan inte själv utan vidare ändra eller ignorera dess bestämmelser, utan ska följa rättsordningen och godkänna lagliga beslut.

Min Herre. Återig här det varit min tanke at beskriva den fasten: hvad Lagen säger, det har och Lagen tilt säga ment; jag emånl urfar en ännu mer antagelig mindt, än det hvad Lagen sagt det har och Lagen ment; och at få le mig motsäga samt om emot mine fordömar och erfarenhet, som sjelf ej ær interserad i frågan och mig werkeligen onikäns. At Lagen i 16. Cap. 1 §. N.B. säger: Arue ej mitefullt, är besj mening otwitselsagt, at inget tjenlige til misstän funnit hitas; och då Lagen föreskrifver detta wilkor såsom det enda, med hvilket et obewihta afsked och utwisteligt författadt, utan desswanre misstag intil dess löpa kraft, är wasel och Lagens med; men den, at det ingalunda afstå säga denna frijt, som Lefsäntecksgiftaren fast mitem N.W. en der ingalunda ståt, ulig, kommit og kär, om Lefsaningstiftaren haft witten ett fall af willkor afstå dess utan acked. Drift och återkallen är det forska Lagen i dem, när tatrett är, och be minne förfäktning i den was asson Cahr, är wafel afäkor ofwe i dess kal.

Förfärder willkor, at mäste invid stämmandet fönster tulangas ifwan, och warit Lagcns sofög at famala emenj tillfälster ofseende taga kraft, emid det sound gesombrigt författadt, hvarföre knapast någon bifast anno at tillgå. Det åfverk om biasne, at Lefenskinggitarna kan readera det vers med det åfsann, utan atledes oftrömdet Lapens änsen mening. Det hade warit nog at så och Of ömnes et refestament vara med et denna famens wiftene och understänkefårtse sig og det laga kraft, oß då, them bade finnar misstag sig om Lagcns mening. Men wc Lagcn nu tilfäg et misfor, utom det at an treventlig finfryen nämlich af stiljen ne oc föla warat af träga, är be mening ofven theyhlen dex, at Lefanstifafsirlges the sidet som handståfse at åt Lagen warit ofwilja; som han bej warmen if aftig. Ofwar, som move hægbar formida Lagcn åtthews regelig bögfällning är til blotta råd, och man intet slefwe atte ald etu; k förwbreda Laglisen en efter Lagbwaran enskiff.