Kungen kröntes vid ceremoni inför hov och kyrka

Till tonerna av musik trädde Kungen fram till altaret. Överhovmästaren tog av den kungliga manteln från Kungen, och därefter tog Kungen själv av sig sin särskilda klädnad, vilken togs emot av Riksmarskalken. Hans Majestät satte sig sedan på tronen.

Personen som bar manteln, tillsammans med riksbiskopen, hämtade manteln från altaret och lade den över Kungens axlar. Hans Majestät bugade sig, men när han reste sig igen tappades manteln nästan, vilket ledde till att riksbiskopen rörde vid öronen (Reds. anm.: oklar betydelse) och fosterbrodern till marskalken ingrep för att hjälpa till.

Kungens ord uttalades och delgavs av de tolv riksråden. Så avslutades ceremonin. Kungen välsignades och önskades stor framgång och många lyckliga år vid makten. Benediktionen avslutades och processionen fortsatte.

Den Allsmäktige Guden bönfölls om beskydd för Kungen, riket och folket, och en bön om välgång för landet och dess folk avslutade ceremonin. Personerna som burit manteln drog sig tillbaka och processionen upplöstes. Efter några slutord drog sig Kungen till sina gemak. Kronan, som tagits fram från altaret, överlämnades av de ansvariga och sattes slutligen på Kungens huvud under ledning av riksbiskopen.

Till sist uttalades välsignelse och önskan om Guds hjälp för hela riket och hela folket. En uppmaning riktades till alla närvarande att denna högtidliga ceremoni må vara till rikets och folkets bästa.

Nr Musikens hörat och Konungen besvislit sig fram till Altaret, tager Högw- fre Kammar-herren den kungsliga Manteln af Konungen, och sedan Konungen tagit af sin förkletiga strona, som imottages af Riks-Marskalken, sätter sig S. Maj:t på Kronan. Hwareste Sammanjamtaren som förer Manteln, jämte Rike-Bishoppen, taga den ifrån Altaret och lägga honom öfwer Konungens axlar, omsar S. Maj:t, med faller så utaf med främkt köllen, då Riks-Bishopen slår sig i Öron-er, Sam-y fostersad Marskalan. Konungens ord, som fördeksinas af Rikte 12 Ep. Samtw såddar Waruskan. Konungens segnd of, sam förskaffweg af Rikte samt Mångerika mossa Samjltins He stern pfy, i stolaf ps Belken. Wederk Kanut- En jwues sixe wak stad, rager strekafrsfore wsmbrieskronert, och fmbier Jams goim, kelagsken, samatan. Lungritarn och räseg löuntlebreum, jämnt.Objen om gödj. Samyses, Lunggriarum ol inskinener donez dedyote. Den Allsmäktige seruge Gud furrite sin tilf. Vider, som med den sätta dig öbienes vio vit wesin Stä, Skure ur denine, jäfander oed limsäf, jigenom bälden afson. I vår mågen hyra Lond och Rikke, af det må lands Gud til prisa och färga, cratio col mescu un mary. Lond och Soll af sodde. Hwareste Sammanjurarum, som buir Manteln, hysnar vid Embrielsen Konungens Gijorten Sammanluratum, fom hurde Nammiæ, gick дв Ponie. Aflatchressen gå ut och hamra. Sedan äfter sams Maj:t fö sa glin och Slove. Migetkrossin gå rat och systra: Kronan få Altaret ked föruled går Strekklussen at sätta den på Konungen, Smarat wid Lirk-Sisfpoon låser denna Rbin. Den Allsmäktige och Bernevistige Gud, som Rikkets Kroson, hoüllen tenda och dvoröining teudde. Sexg spacif haubwarer, han flyre Ruer vit alla Rond. Konj Chriefikaga Nyerer af Londs ach Mite fis mig genom Weest ob ody Löde samna egemmete förlede och dess heitte: och at I i Vester detta timmeliga och höggsägeliga Ritet, mågen blifwa bäften.