LINKÖPINGSBLADET • 1800-04-02

Kungen kröntes vid ceremoni inför hov och kyrka

1800Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1800 — Napoleonkrigens början · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Till tonerna av musik trädde Kungen fram till altaret. Överhovmästaren tog av den kungliga manteln från Kungen, och därefter tog Kungen själv av sig sin särskilda klädnad, vilken togs emot av Riksmarskalken. Hans Majestät satte sig sedan på tronen.

Personen som bar manteln, tillsammans med riksbiskopen, hämtade manteln från altaret och lade den över Kungens axlar. Hans Majestät bugade sig, men när han reste sig igen tappades manteln nästan, vilket ledde till att riksbiskopen rörde vid öronen (Reds. anm.: oklar betydelse) och fosterbrodern till marskalken ingrep för att hjälpa till.

Kungens ord uttalades och delgavs av de tolv riksråden. Så avslutades ceremonin. Kungen välsignades och önskades stor framgång och många lyckliga år vid makten. Benediktionen avslutades och processionen fortsatte.

Den Allsmäktige Guden bönfölls om beskydd för Kungen, riket och folket, och en bön om välgång för landet och dess folk avslutade ceremonin. Personerna som burit manteln drog sig tillbaka och processionen upplöstes. Efter några slutord drog sig Kungen till sina gemak. Kronan, som tagits fram från altaret, överlämnades av de ansvariga och sattes slutligen på Kungens huvud under ledning av riksbiskopen.

Till sist uttalades välsignelse och önskan om Guds hjälp för hela riket och hela folket. En uppmaning riktades till alla närvarande att denna högtidliga ceremoni må vara till rikets och folkets bästa.

Bakgrund

Ceremonin utspelas vid en kunglig kröning, där monarken enligt tradition starkt förknippad med kyrkan och riksdagens ledande män mottar de kungliga regalierna – krona och mantel – som symboler för sin rätt att styra landet. Kröningar ägde rum i närvaro av makteliten, vanligtvis i en domkyrka eller större kyrka, och var utformade som religiösa handlingar där riksbiskopen hade en central roll.

Riksmarskalken och överhovmästaren representerar rikets högsta ämbeten vid hovet. Riksråden, ofta tolv till antalet, utgjorde Sveriges högsta råd och stod bredvid kungen i viktiga beslut samt vid högtidligheter. Riksbiskopen ledde handlingarna och utförde ceremonins välsignelser, vilket visar den nära kopplingen mellan den världsliga och kyrkliga makten vid denna tid.

Kröningsriterna följde ett fastställt mönster med långa processioner, symboliska handlingar och särskilda böner för rikets och konungens välgång. Ceremonin markerade övergången till en ny regents regeringstid och betonade kungadömets gudomliga sanktion och legitimitet inför folket och samhällets styrande skikt.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter