Minnen av ungdomen
Jag vandrar ofta osäkert bland minnena från mina unga år, när nöjen var det enda som styrde mig och dygden min vän.
Jag såg hur de högmodiga sänkte sig själva, för att tysta sina rastlösa hjärtan – de som inte böjde sig för överheten och inte fruktade livets röst.
Men ack! Just när jag trodde att jag följde en väg fylld av blommor, visade det sig att endast törnen dolde sig där, och blommorna vissnade snart bort.
Ack, lyckliga tid! I ditt sköte försvann snabbt mitt livs dag, och varje dag mötte våren, där jag alltid fann blomstring.
Minnen af Ungdomen. Kring minnen af min ungdomsdagar, Jag irrar ofta vacklig än, Då nöjet endasst gaf mig lagar Och dygden var min vän.
Jag såg hur' ofvudsin sig sjönkte, At tysta deras spåda bröst, Som ej beherrens böido dränkte Som fruktade ej lifsans röst.
Men ac! — just då jag troddes följa En bana blomstrande för mig, Des blommor sågsh blott tören dölja Som funnos snart förqväfva sig.
Ac sälla tid! uti ditt sköte Inomth är lifetsin en dag försvann, Och hvarje dag var vårens möte Den alltid blomstrande jag fann.
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›
