Den stora filosofiska frågan.
Fri översättning efter Xenien i Schillers Musenalmanach 1797.
Kellgren:
Mina herrar! Jag ser er här, filosofer, samlade i stor skara. Hör ni det höga sorlet, väckt av den stora frågan! Men om vi tar det lite lättsammare, min vän, låt oss här i sällskapet lugna oss som Zenons berömda bi: allt är oss noga bekant. Desto bättre! Men säg mig, jag glömmer inte på jorden, finns det någon enskild människa som är opartisk och pålitlig?
Cartefius:
Cogito, ergo sum. Jag tänker; alltså finns jag. Om bara detta är sant, så är allt annat oviktigt.
Kellgren:
Känner du det, så vet du det; den läran är beprövad. Ingen sann filosof har blivit lurad på jorden.
Malebranche:
Allt vi uppfattar i vårt inre är också allt som finns. Utan dessa inre bilder existerar ingenting i naturen.
Berkeley:
Min uppfattning är motsatt; sinnet är allt. Förutom jag själv, är allt annat bara en dröm, en bubbla utan verklighet.
Leibnitz:
Alla saker måste förstås utifrån min teori: världen består av små enheter, utan vilka helheten inte kan finnas.
Kants apostel:
Jag vet inget om världen utanför mig, men jag vet fem sinnen. Allt finns bara genom mig; utanför mig finns inget mer än mig själv.
Den stora Philosophiska frågan. Fri öfversättning. (Se Xenien i Schillers Musenalmanach för år 1797.)
Kellgren.
Gode! att jag känner er här, philospher, in pleno tillhöga; Hören det Lyfta tumult, väskt af det stora problem! Blott uti såsen, min vän! Må sade os här i tartaren Zenas berystade bia: alt är os noga betsnt. Desso bättrc! Så gen mig, jag bann ej afminjas på jorden, en aflgsllig män, som off, anmämnlfg är.
Cartefius.
Cogito ego sum, Ja tänker; Sålukien finnde jag: är der ena blott sannt, Så är ber andra od wüft,
Kellgren.
Känfer du sèott, Så gis du od dlaet; den läran är üfrkitr; Finngen tantisk narr isnn fåd fr på jorden ej mier.
Malebranche.
Som det inlöså geg thing, Så ges det ring fiiner alfiing: üliott i der aldlinng ting kefwer cd rödä war nature.
Berkeley.
Just motsatsen är min fatta; Sffner är tfi. utan enöalt Jag: alt annan är tfen, îara en bubbla bgö aing.
Leibnitz.
Endä lägs ting mà pasara min cultbim: verthen och fällen, Utan ut räha houwran, wonwdr be kögge en nög.
Kants Apostel.
üngen ve?t jag ei af, 5: böllor wet jag af fuil ni: almiðg fynnes mig blott: bod si her mera änn en fyn.
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›