GÖTHEBORGS ALLEHANDA • 1800-03-05

Buonaparte marscherar mot Röda havet med soldater

1800Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1800 — Napoleonkrigens början · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Innan general Buonaparte påbörjade sin fälttåg mot Syrien, vilket general Berthier har beskrivit utförligt, reste han från Kairo till Röda havet. Han åtföljdes av delar av generalstaben samt medlemmarna i Institutet, Monge, Berthollet och Costaz. Som skydd följde en trupp mamelucker med. Buonaparte har lämnat en dagbok över denna resa.

General Buonaparte gav sig av den 22 december 1798 från Kairo och anlände den 25 december till Suez. Den 27 december rekognoscerade han kusten, belägrade staden och beordrade övningar med kanonbåtarna. Den 28 december färdades han mot Wady, och den 9 januari reste han vidare över spetsen av Röda havet, där han såg en ö som nästan var torr och befan sig mitt på Berwarin. Tjänstevakter följde från östra Suez, och expeditionen tog sig fram över områden med sanddyner och brist på dricksvatten, där det endast fanns enstaka flottar. Lejon syntes inte längre till, och området saknade särskilda bosättningar.

I fem dagar var de försenade på grund av högt flodvatten, vilket gjorde det omöjligt att passera sanden. Till slut kunde sällskapet ta sig fram där Röda havet är som smalast, men de blev sittande i vatten som nådde upp till munnen. Trots svårigheterna lyckades Buonaparte och hans följe, med guidning av en lokal vägvisare, till slut återvända till Suez. De fann där fästningar och försvarsanläggningar samt skepp i hamnen.

När Buonaparte anlände till Suez mötte han sändebud och diskuterade frågor om säkerheten och förbindelserna till Sicilien. Kontakten mellan franska styrkor och områdets lokala ledare var besvärlig, och vissa föreslog att fortsätta färden mot Syrien. Tillsammans med sitt följe reste Buonaparte därefter vidare från Suez och anlände den 3 januari 1799 till Dans vid Honareh, där han inspekterade kanalerna.

Bakgrund

General Buonaparte, senare känd som Napoleon Bonaparte, genomförde under den franska expeditionen till Egypten flera resor för både vetenskapliga och militära ändamål. Under denna period var Kairo centrum för den franska administrationen, och Röda havet hade strategisk betydelse eftersom det möjliggjorde förbindelser mot Östasien och kontroll över handeln.

Berömda franska vetenskapsmän som Gaspard Monge, Claude Louis Berthollet och Joseph Costaz deltog ofta i dessa expeditioner som medlemmar av Institutet, vilket Napoleon grundade för att främja forskning i det ockuperade Egypten. Vetenskapsmännen dokumenterade natur, geografi och arkeologi längs dessa resor.

Mameluckerna, tidigare makthavare i Egypten, anlitades nu ofta som livvakt, men motsättningarna mellan franska styrkor och den lokala befolkningen kvarstod. Suez var ett viktigt strategiskt mål för fransmännen på grund av sin nära förbindelse till Röda havet. Napoleons expeditioner hade militärt syfte men utnyttjade också tillfället att rekognoscera och bedöma möjligheten att härifrån genomföra attacker eller öppna nya handelsvägar. Fältstudier kring Röda havet och Suez kanalens möjliga sträckning var i det franska intresset för att ge Frankrike fördelar över andra europeiska makter i regionen.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter