Sinlands Litecatur

Sinlands litteratur

Tal vid anledning av kronprinsens födelse, skrivet av Michael Thoræus (se nummer 10).

De prover som diskuterats från denna plats, vars fördelar recensenten inte har sett anledning att särskilt påpeka för sina läsare, borde ändå vara tillräckliga för att även kritiker måste erkänna dess värde. Recensenten har redan märkt att vissa kritiker har velat lämna ett ensidigt omdöme till författarens fördel. Likaså har den hyllning som författaren fått beskrivits av exempelvis den kände Staluben Turehksmann, som uttrycker sig så här:

"Sin koš da beé Fœlen: ūs serdwigêst, uit, nicle dar sete Frabühbergen.

Der Altskaur die Felder kuqts er ōbdez ōž durć Gezen.

Die Adet, die am Gan, reis mur zu besāimen ſ idstlen ŏin folsoebnąon Weręzten gleică tie hierznen Gaten ein, amtraft si ā befuschţens.

Sinō ſ steek eint Šnaktsliebel, erwoái anjs, wie die Blur der Maiz;

Waärksauf den Eurotüren wuit unse štrāk emvor, śüfik fruhtemeden Geuittern:"

(Reds. anm.: Dikten är delvis på ett annat språk och dess mening är oklar.)

Recensenten finner det lämpligt att till sist tillägga några mindre kritiska anmärkningar.

Den fantasi i framställningen och den lätthet i uttrycket som präglar författarens stil, kan ibland leda till en viss överdrift, för vilket Sedius blir kritiserad. På samma sätt händer det (s. 9) att beskrivningen av händelsen kring kronprinsens födelse under en vigsel blir överdriven, när han skriver om en öde plats där någon sitter ensam och ber. Det förekommer upprepningar och monologer som kunde kortas ner, utan att förlora textens huvudbudskap. Denna tendens märks tydligast i de delar där talet rör sig bort från ämnet, vilket kan dra bort uppmärksamheten från kärnan. Mest påtagligt blir detta i vissa delar av talet, till exempel när man beskriver någon som sitter vid stranden eller när personen gråter.

Sinlands Litecatur.

Tal - i anledning af Kronprinsens födelse - af Michael Thoræus. (Se N:o 10.)

De omskrefna profwen af detta ställeflyttade, på hvilkas sřtheet Rec. icke trott sig behöfwa leda sina läsares uppmärksamhet, torde wara tilräckeliga, at förderfwskunom bekänna des wårde. Rec. har redan förnuw några kritas sit enstäda omdöme til beks förmåna. Äfwen som är omskrant beröm af förf. torde anses lita som af den kyste Staluben Turehksmann, hwilken såger:

"Sin koš da beé Fœlen: ūs serdwigêst, uit, nicle dar sete Frabühbergen.

Der Altskaur die Felder kuqts er ōbdez ōž durć Gezen.

Die Adet, die am Gan, reis mur zu besāimen ſ idstlen ŏin folsoebnąon Weręzten gleică tie hierznen Gaten ein, amtraft si ā befuschţens.

Sinō ſ steek eint Šnaktsliebel, erwoái anjs, wie die Blur der Maiz;

Waärksauf den Eurotüren wuit unse štrāk emvor, śüfik fruhtemeden Geuittern:

så anser śg Rec. riktjig, at til slut uklega några små critiques anmarkningar.

Den fåsloge i föreställningen och den lätthet i uttrycket, som utmärka Författarens smikke, tyckas någon gång förleda honom til det öfwerflöd, för hwilket Sedius taladas. En likasáe s. e. (s. 9) österdesklånet, vid tillståndet af Kronprinsens födelse hade wid en wigning ofwer wederfennat er noor för at se förkomne šteppe, der han advåkar sin ödan, od mid wei affuänna, som sitter på en enslig kind med bön af på samma klsopo from til hålare; och feël möfter fruštück 16 kläng, at man frömimtar liket blott affiramnands monolog, wtan oftrā säa fö - hennes äitaire viin herea furvit. Denne dyddes lyade fu lige talar til det reda tooth, befi han geno Taplisna ãmingens arereće fördeuer limiturfällenhet för längt ifrån det ämne, som kysselstaver bädē Šrif bibliographen. Underandelen śamskat on̜ Fröven. Så rishta regnen tächione nig oftáwara upreapha, båda då hon sitfer på stransen (9, 7r) ocb då hon fäller ner wid