Så har stipendierna vid Åbo akademi utvecklats

Kort redogörelse för de stipendier som inrättats vid Kungliga Akademien i Åbo för den studerande ungdomen.

1. Om de kungliga stipendierna.

Redan från akademiens grundande 1640 hade regeringen anslagit 960 daler silvermynt till stöd för fattiga och lovande studenter. Summan togs upp i akademiens stat och har ända sedan dess varit fördelad i tre klasser: 16 stipendiater i den översta klassen fick vardera 90 daler, 16 i den mellersta 60 daler och 16 i den nedersta 30 daler kopparmynt. Eftersom stipendierna skulle betalas ur akademiens spannmålsuppbörd, och stipendiaterna enligt kronovärderingen fördes upp i räkenskaperna med 2 daler 8 runstycken silvermynt per tunna, krävdes årligen 426 och två tredjedels tunnor spannmål. Av dessa fick varje stipendiat i första klassen 13 och en tredjedels tunna, i den andra 8 och åtta niondels tunnor och i den tredje 4 och fyra niondels tunnor.

Så länge akademien fick behålla sitt underhåll i kronotionde och hemmansräntor oavkortat, fick både professorer, akademiens övriga tjänstemän och stipendiaterna sina tilldelade andelar någorlunda fullt ut, proportionellt efter årets tillgångar. Men från och med år 1652 förlorade akademien 697 tunnor kronotionde, som regeringen använde till andra behov, och den ersättning akademien i stället fick i räntor från utarmade och öde kronohemman motsvarade inte på långt när förlusten. Från den tiden kunde stipendiaterna därför inte få vad de enligt staten hade rätt till – lika lite som professorerna, som dock enligt sina fullmakter var skyldiga att ständigt vistas vid akademien och sköta sina tjänster, och som årligen led stor brist på sitt nödvändiga underhåll. Studenterna däremot, som inte var bundna till att stadigvarande vistas vid akademien, kunde tidvis försörja sig på annat sätt och på andra orter.

Till följd av detta, och eftersom stipendiaterna inte kunde anses ha rätt till högre stipendier än vad staten förmådde, fick de från den tiden fram till det ryska infallet 1713 årligen endast 432 daler silvermynt i stället för 960, dock i spannmål efter kronovärdering, i både goda och dåliga tider – med undantag för något enstaka svårt missväxtår, då stipendierna minskades ytterligare.

När akademien återupprättades efter fredsslutet 1721 och professorerna så småningom samlades från flykten till sina ödelagda hem, var landet genom det långvariga kriget och fiendens hårda framfart så utarmat att de räntor och det underhåll som anslagits åt akademien knappt kunde betalas ut till mer än hälften. En professor fick till exempel för år 1722 av sin lön, som enligt stat var 400 daler silvermynt, inte mer än 229 daler 7 runstycken och 3 och tre femtedels penningar, och för 1723 endast 203 daler 19 runstycken och 2 och tre femtedels penningar silvermynt. Till detta bidrog i synnerhet dessa års svåra missväxter, åkrarnas vanskötsel under de långa krigsoroligheterna och böndernas brist på utsäde. Det hade därför inte varit att förundras över om stipendierna i detta svåra läge helt hade dragits in tills vidare. Men dels för att åter locka studenter till akademien, dels av medlidande för att stödja de anlända i deras stora fattigdom, beslöt konsistoriet ändå att dela med sig så mycket man möjligen kunde av de svaga inkomsterna. Stipendiaterna fick därför för år 1722 sammanlagt 28 tunnor 10 kappar, vilket efter kronovärde motsvarade 63 daler 4 runstycken men efter marknadsgången 188 daler silvermynt. För år 1723 anslogs 60 tunnor och sex och en halv kappa, för 1724 åter 92 tunnor, och så vidare i förhållande till studenternas antal och akademiens tillgångar fram till år 1743.

Från den tiden, enligt den nya stat som fastställdes för akademien den 22 september samma år, får stipendiaterna – liksom förr 48 till antalet och fördelade i tre klasser – kontant ur mantalspenningarna och andra kontanta räntor som flyter in i akademiens kassa sammanlagt 960 daler silvermynt. Var och en av de 16 i första klassen får 30 daler silvermynt, vilket enligt nu gällande myntberäkning från och med 1775 fram till nuvarande tid betalas ur statskassan med 10 riksdaler; i andra klassen 20 daler silvermynt, eller 6 riksdaler 32 skilling, och i tredje klassen 10 daler silvermynt, eller 3 riksdaler 16 skilling.

Utöver dessa stipendiemedel fanns i 1644 års stat 40 daler silvermynt uppförda för de flitigaste studenterna (latin: diligentioribus). Dessa pengar användes dock för det mesta till att förbättra sekreterarens knappa lönevillkor, vilket förbjöds genom Kungl. Maj:ts förordnande av 1743 om akademiens nya stat, med anmärkningen att medlen inte fick tas från sitt ursprungliga ändamål: att uppmuntra dem som framför andra visar flit och håg för att inhämta nyttiga kunskaper. Från den tiden har de också använts enligt denna sin ursprungliga bestämmelse.

Fortsättning i ett kommande nummer.

Kårt underrättelse om de wid K. Academien i Åbo för den Studerande ungdomen inrättade Stipendier.

1. Om de Kongliga Stipendierna.

Redan från Academiens första början 1640 hade Regeringen til fattiga och hopp om sig gifwande Studerandes understöd anslagit 960 Dal. S:mt, hwilken summa å Academiens stat äfwen upfördes, och alt ifrån den tiden warit i 3 claßer sålunda fördeldt: at 16 Stipendiater i öfwersta claßen åtnjutit hwardera 90 dal. äfwenså 16 i medlersta 60 dal. och ändtligen 16 i den nedersta 30 dal. Kp:mt. Och som deßa Stipendier borde af Academiens spanmåls upbörd utgå, och Stipendiaterna enligt Kronowärdi, a 2 dal. 8 rst. S:mt i räkningarna påföras, så fordrades årligen til Stipendiaternas förnöjande 426 och 2:3:djedels Tunnor spanmål, hwaraf hwarje Stipendiat i första claßen erhöll 13 och 1:3:djed. T:r, i den andra 8 och 8:9:dedels T:r och i den tredje 4 och 4:9:ded. T:r,

Så länge Academien fick oförminskadt bibehålla deß i Kronotionde och hemmans räntor i staten påförde underhåll, njöto både Profeßorer och Academiens öfriga Betjente, äfwen som Stipendiaterne, sina tilordnade andelar något så när fullt ut, proportionaliter nämnl. för hwar och en efter årets tilgångar; men sedan Academien ifrån och med år 1652 gick i mistning af 697 T:r Kronotionde, som af Regeringen til andra behof disponerades, och det sedermera i räntor af förlamade och öde Kronohemman Academien deremot tildelta wederlaget ej på långt när swarade emot hwad Academien i tiondespanmålen förlorat, så kunde så mycket mindre Stipendiaterna ifrån den tiden bekomma hwad dem enligt staten tilkom, som äfwen Profeßorerna, hwilka dock, enligt sina fullmagter, woro plicktige at sig wid Academien jämnt uppehålla, och sina tjenster där förrätta, woro årligen i ganska stor mistning på sit nödwändiga underhåll; hwaremot de Studerande, såsom til jämn wistelse wid Academien icke förbundna, kunde på annat sätt, och å andra orter sig tidtals försörja.

Til följe häraf, och då Stipendiaterne ej kunde anses til högre Stipendier berättigade, än staten förmår, hade de således ifrån den tiden, intil Ryska infallet 1713, i stäl

let för 960 dal. njutit årligen blott 432 dal. S:mt, likwäl i spanmål, efter Kronowärdering, i ond och god tid; något enda swårt miſswäxt år undantaget, då Stipendierna äfwen derunder förminskades.

Då efter 1721 års fredsslut Academien åter uprättades, och Professorerne småningom samlades ifrån flykten til sina ödelaggda hemwister, war landet genom det långwariga kriget och fienders omilda framfart, så utarmadt, at de Academien i staten anslagne räntor och underhåll näppeligen mer än til hälften kunde utgå, så at t. ex. en Professor för år 1722 å lönen, som enligt stat war 400 dal. S:mt ej erhöll mer än 229 7 rst. 3 och 3:5:tedels peng:r, och för 1723, blott 203 dal. 19 rst. 2 och 3:5:ted. p:gr. S:mt; hwartil dessa årens swåra misswäxter, åkrarnas under de långwariga krigsoroligheterna iråkade wanhäfd, och böndernas brist på utsäde, i synnerhet bidrogo. Det hade således ej warit at undra på, om i denna Academiens swåra belägenhet Stipendierna tils widare blifwit aldeles indragne; men dels för at åter locka Studerande til Academien, dels för at af medlidande understödja de ankomna i deras stora fattigdom hade dock Consistorium beslutit at dela med dem så mycket man af de swaga revenuerna möjeligen kunde åstadkomma, så at Stipendiaterna för år 1722 erhöllo 28 T:r 10 K:pr eller efter Kronowärde 63 dal. 4 rst. men efter markgången 188 dal. S:mt; för år 1723 anslogos dem 60 T:r 6 och en half kappa; för 1724 åter 92 T:r och så widare alt mer eller mindre i proportion af de Studerandes antal och Academiens tilgånger intil år 1743, ifrån hwilken tid, enligt den då under d. 22 Sept. för Academien fastställda nya stat, Stipendiaterne, liksom förr 48 til antalet, och i 3 classer fördelte, njuta i contant af mantalspenningarne och andra i Academiens Cassa inflytande contante räntor, 960 dal. S:mt, nämligen: hwar och en af de 16 i första classen 30 dal. S:mt, som efter nu gängse myntberäkning, ifrån och med 1775 intil närwarande tid, ifrån Ärario betalas med 10 R:d; i andra classen 20 dal. S:mt, eller 6 R:d 32 ß., och i tredje classen 10 dal. S:mt, eller 3 R:d 16 ß.

Utom förberörde Stipendii medel, woro i 1644 års stat för Diligentioribus upförde 40 dal. S:mt, som likwäl merendels til någon förbättring å Secreterarens knappa löningswilkor plägade anwändas, sådant förböds genom förberörde Kongl. Maj:ts förordnande af 1743 om Academiens nya stat, med anmärkning, at de ej borde dragas ifrån det ändamål, hwartil de anslagne blifwit, nämligen til deras upmuntran, som framför andra wisa flit och håg för nyttiga kunskapers inhämtande, ifrån hwilken tid de ock enligt denna sin första bestämmelse disponerade blifwit.

Forts. e. a. g.