Tidningssida ur ÅBO TIDNINGAR, 1799-08-12
ÅBO TIDNINGAR • 1799-08-12

Diktare tar farväl av ön Runsala utanför Åbo

1799Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1783 — upplysningstidens Europa · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Avsked av Runsala

Farväl, du nejd — jag har tusen gånger önskat att få leva i ditt lugn och dö i din skugga, utan namn, men också utan ånger, begråten endast av någon lantlig mö.

O, när jag, trött på stadens kärva lekar, med yra språng besteg din lugna strand: o, hur förtjust jag såg de ståtliga ekarna! Vart för man mig? Till vilket praktfullt land?

Vart för man mig? Till hjältar och monarker: är detta Grekland, är detta forna Rom? Är det en skymt av Elyséens parker? O, hur snabbt jag kom till himlen!

Jag trodde förr att bekymren skulle följa mig som bojans tyngd följer den arme slavens steg: men prisad vare du, Auras goda bölja, som fört mig hit och dränkt dem.

O, när jag såg den milda solens tärnor i oupphörlig dans på böljans sal, med blicken glad som nattens stjärnor och hyn så vit som deras drottnings glans.

O, när jag såg de stolta sluparna kalla varandra till strid vid flöjtens glada klang, vars återljud hördes skalla från lunden: o, hur förtjust jag sprang ner till stranden.

O, när jag såg den dystra midnattsstunden, som tårögd sjönk från den mörka skyn och spred sorg kring den tysta lunden: o, vad jag njöt vid denna ömma syn!

O, hur skönt att glädjas med naturen, att utan avund vara verkligt lycklig! Och skönt också att vid den stilla aftonskuren gråta ömt i fönstret till sin stuga!

Ja, det är sant, mitt hjärta kan inte hyckla: visst satt jag där bekymrad mången gång: jag såg ändå det mörka tornet skymta, jag hörde ju de dystra klockornas sång.

Var finns den gräns dit kvalet inte når? Såg du någonsin en sommardag fri från moln? Men o, hur skönt det varma regnet rinner, och molnet har sitt rysliga behag!

Varför fanns här ingen olycklig, som stödde en svag och darrande arm mot kryckans knopp — en skön Sophie, vars ömma hjärta blödde, vars öga grät mot en vågig barm?

Varför fick jag inte beklaga hennes öden, varför fick jag inte begråta hennes kval? O, då hon suckat: "Döden! Endast döden!" — varför blev då inte jag dödens lycklige rival?

Men klockan slår! Snart är den stund inne som kallar mig bort från dina nöjen. Farväl! — Men vet: jag bär ett tacksamt minne, och det är inte sådant som glädjens stunder lärt mig.

Du milda sol, som far runt jordens ring från Nubiens fält till Lapplands kulna fjäll, lik en landsfader! — du gömmer dig för ingen: o, hälsa mig från Runsala varje kväll.

Ch.

Författarens anmärkning: Runsala är en ö belägen en halv mil från Åbo, där allt vad naturen har av skönt och intagande tycks ha sammanträffat i en enda punkt. De stora och praktfulla eklundarna väcker en dyster och högtidlig känsla. Det verkar som om naturen roat sig med att kasta fram planer till flera engelska trädgårdar, som hon sedan inte funnit för gott att fullborda. Om någon älskare av det sköna, som reser för att uppmärksamma pittoreska platser i mitt fädernesland, en gång behagar glädja Finland med ett besök i detta avseende, må han inte glömma denna plats.

Bakgrund

Runsala, i dag känt under sitt finska namn Ruissalo, är en ö strax utanför Åbo som sedan länge varit berömd för sina vidsträckta eklundar — de största i Finland. Ön blev tidigt ett populärt utflyktsmål för stadens borgerskap och akademiker, och dess natur beskrevs ofta i tidens litteratur som ett paradisiskt landskap. Aura, som nämns i dikten, är den å som flyter genom Åbo och som förband staden med skärgården.

Dikten är ett typiskt exempel på den gustavianska tidens känslosamma naturpoesi, präglad av förromantisk sentimentalitet: naturens skönhet ställs mot stadens jäkt, och melankoli, tårar och medlidande med lidande människor odlas som estetiska ideal. Hänvisningarna till Grekland, Rom och Elyséen — de saligas ängder i antik mytologi — visar hur klassisk bildning genomsyrade tidens diktning.

Författarens fotnot om att naturen tycks ha skisserat 'engelska trädgårdar' speglar tidens mode med den engelska landskapsparken, som till skillnad från den strikt formklippta franska trädgården skulle efterlikna en fri och pittoresk natur. Dikten är signerad 'Ch.', en signatur som i Åbomiljön har förknippats med tidens akademiska skalder, men författarens identitet kan inte fastställas med säkerhet utifrån texten (Reds. anm.: signaturen har ibland kopplats till skalden Michael Choraeus, verksam i Åbo, men detta är inte belagt här).

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter