STOCKHOLMSPOSTEN • 1799-06-12

Du hwars blod för månskligheten runnit

1799Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1783 — upplysningstidens Europa · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

En suck från altaret *)

Du vars blod har runnit för mänskligheten, se dess tårar rinna för dig! Du som vunnit miljoners dyrkan, o, försmå ändå inte en suck från mig!

Också jag har offrat åt ditt minne känslans förstling i min ungdoms vår; också jag, fast vinterns dag är inne, ska offra dig mången känslosam tår.

Ändå kräver du varken lovord eller tårar, nej, du begär bara våra dygder: ack, må de gråta, svärmeriets dårar, som förnekar dig med sina brott!

Du som gav förlåtelse åt alla, som bad för dina bödlars samvetsro, o, förlåt de stapplande som faller; o, förlåt en ynglings svaga tro.

O, förlåt mig tvivlets mörka stunder, o, förlåt en flyktig ungdomstid, då jag sökte religionens grunder men glömde att vara klok i mitt sökande.

Men om jag glömmer hennes heliga lagar, om jag blir döv för deras ömma röst, må då åskmoln hölja mina sommardagar, må stormen härja skörden av min höst.

Till dig, den störste man som jorden burit, till dig vid altaret svär jag på nytt samma ed som mitt hjärta fordom svurit; o, men låt mig hålla den bättre denna gång.

*) Ur Åbo Tidningar. (Reds. anm.: Dikten är hämtad ur tidningen Åbo Tidningar; författaren anges inte i texten.)

Bakgrund

Dikten är ett exempel på den religiösa tillfälles- och bekännelsepoesi som var vanlig i svenskspråkig press under den gustavianska epokens litterära kultur. Den är riktad till Jesus Kristus – "du vars blod för mänskligheten runnit" – och har formen av en personlig botgöring, där diktjaget ber om förlåtelse för ungdomens religiösa tvivel och förnyar sin trosed vid altaret, sannolikt i samband med nattvardsgång.

Åbo Tidningar, som anges som källa, gavs ut i Åbo (finska Turku), som vid denna tid var Finlands viktigaste stad och en del av det svenska riket. Tidningen räknas som Finlands första egentliga tidning och var nära knuten till lärda kretsar kring Åbo akademi, bland annat det litterära sällskapet Aurora. Den publicerade regelbundet poesi, ofta anonymt, vilket gör att författaren till denna dikt inte kan fastställas utifrån texten.

Diktens innehåll speglar en spänning som präglade tiden: mötet mellan upplysningens förnuftstro och den traditionella kristendomen. Raderna om "tvivlets mörka stunder" och sökandet efter "religionens grunder" antyder att diktaren prövat sin tro mot tidens filosofiska strömningar – deism, religionskritik och rationalism – men återvänt till kyrkans lära. Uttrycket "svärmeriets dårar" riktar sig mot dem som enligt diktaren förnekar Kristus, vilket visar att dikten också har en polemisk udd mot tidens fritänkeri.

Någon militär eller politisk konflikt skildras inte i texten; striden som beskrivs är i stället inre och andlig – en kamp mellan tvivel och tro, typisk för periodens känslosamma och religiöst färgade diktning.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter