Stepplanda, den 8 April

Stepplanda, 8 april.

I söndags begravdes änkan Elin Trulsdotter på försörjningshemmet. Hon avled den 1 april och var född den 12 december 1698, vilket innebär att hon blev 100 år och 3 månader gammal.

Elin Trulsdotter var mor till tre barn, hade nio barnbarn, 25 barnbarnsbarn samt 20 barnbarnsbarnsbarn, totalt 54 ättlingar. Under sina sista 16 levnadsår var hon mestadels sängliggande och behövde hjälp även med små vardagssysslor. Hon brukade säga att hon längtade efter döden och bad Gud, för Jesu Kristi skull, att ta henne hem till himlen.

Hon hade levt ett nöjt och lyckligt liv, och uthärdade tåligt de sista årens svåra och långvariga sjukdom i urinvägarna. När hon inte kunde sova sjöng hon ofta psalmer, andliga visor och lovsånger i stillhet.

Elin dog med ett lugnt sinne till Gud, till följd av kronisk sjukdom, ökad svaghet och brist på livskraft. Till sist blev sängkläderna allt mer slitna och blekta på sina ställen. (Reds. anm.: Vissa detaljer om sjukdomsförloppet och sängklädernas skick är oklara i originaltexten.)

Stepplanda, den 8 April.

Förliden Söndag begrofs på denna Försörgsård Enkan Elin Trulsdotter från Grönås herrPaultzegaarden, som med döden afgått den 1 i denna månad, worande hon född den 12 December, 1698, och således 100 år och 3 månader gammal. Hon var Moder af 3 Barn, 9 Barnbarn, 25 Barnabarn samt 20 Barnabarns Barn, tillsammans 54 personer. De sista 16 lefnadsåren var hon mest fängslig, och i så måtto af säng beroende, at hon intet stadigt utan stöd af person, tog sitt sig snus utan suckande bad döden komma, och att Gud för Jesu Christis Skull benåda henne hädan til sitt himmelska Fädernesland. Denna Gumma hade lifstiden fostrat sig till ett nöjt lyckeligt lif i fröjd och helsa, samt tåligt uthärdat det sista swåra och långdragna afwändandet af calculus i sitt urinled. Då hon ännu ej kunde så länge örtagårdssäng i sin säng vakade hon strax tiest i stillhet med sin Gud och sjöng Davidz Psalmer, herrliga Andliga Sior och Lofgrifter. Hon dog fulkomligt sinned till Gud etc, till följe af kronisk sjukdom, tilltagande brist af lifsandar och penibel fördömelse från lifvets plågorus, det garerade skomakarfälltet på hufwudkudden och sängkläderna blefvo till slut allt mera flickorigt och bleke på sina ställen.