Nya metoder för mangoldodling presenterade i Berlin

Utdrag ur ett brev från den unge resande läkaren Carl Zetterman till överdirektör Hagström, daterat Berlin den 23 mars 1799:

”Om odling och nyttan av schweiziska betan, även kallad mangold, Beta altissima på latin, som odlas på Älpa Kunkelträben.

Församlingen lagrar betans rot på ett klokt sätt över vintern, så att den inte skadas av kylan, och återplanterar den för att få en god skörd. Rötterna grävs ner djupt i jorden ända till övre ytan och planteras med ett avstånd på en till en och en halv fot mellan varje planta.

Mangold har stora blad som liknar kålens och långa rejäla stjälkar som bär mycket frön. Dessa frön ligger oftast samlade i flera frökapslar. Fröna sås i april, när jorden tinat efter frosten, på ett och en halv tums djup och på sådant avstånd att plantorna senare kan gallras ut så att de har en fot mellan sig. Fröna som såtts kan ta två till tre år innan de ger bra resultat, men plantorna kan planteras om när de blivit tillräckligt stora.

Det är ovanligt att storskalig plantering sker offentligt eller praktiseras ofta. Det görs snarare på mindre ytor, där cirka 12 000 plantor kan omplaceras på detta sätt, om marken är lämplig och väl gödslad. Rötterna hålls då friska. Det är viktigt att både frön och plantor hanteras rätt för att få många och kraftiga exemplar, och att inte dålig jord planterar lika många plantor som bra jord.

När man vet att jorden är i bra skick, kan plantorna, i maj eller juni när de är ungefär 4–5 tum höga, planteras ut med lagom avstånd. De som blir kvar efter gallring är ofta de bästa. På näringsrik jord kan 5, 7 eller 10 kvadratmeter planteras på kyrkogårdar, men i annan jord är resultaten sämre.

För att få så många plantor som möjligt måste man undvika att delar av rötterna eller bladen skadas på hösten, eftersom de annars kan förstöras. Man kan inte alltid veta om hösten blir mild nog för en full skörd, så det är bra att samla in plantorna tidigt där det finns risk för frost, utan att vänta längre än nödvändigt.

Vid försäljning kan kostnaderna lätt återbetalas av den mängd som odlas här. Rötterna är också användbara och mycket näringsrika. Om man skördar dem på hösten, så håller de sig utan att förstöras ända till våren. De kan också, om man önskar, användas som djurfoder.”

Utdrag af et Bref från en ung resande Läkare, Herr Carl Zetterman, til Öfver-Direkteuren Hagström, dat. Berlin d. 23 Martii 1799: "Den oblin- gen och nyttan af Schweitz-Betan eller Mangold, på Älpa Kunkelträben, på Latin Beta altissima kallad.

Lå Forsamling främnar Betans rot förståndig öfver vintren, så at den af fröden ej skadas, och myplantoras tilbärda växande tilbörlig skörd, då den nedgräf- ves djupt i jorden ända til det hudvas, med en distanse ifrån hvarandra af en och en fot. Den har stora blad som ej är olik kål, samt länga stora pängar grenar som bära mycket frön uti fidor, som uti ofta flera särskilte fröborn innesluta. De blämade frön uti gås i April, der frosten sittar jorden, en och en half tum djupt och späda sielt, at de myplantor utföras komma at nå från hvarannan omkrets en fot distanse, de förragd älfvere planterans frön og till förbärdangse det fullnest/can på 2 a 3 års af de flesta sammans, så mäge de upptaga och myplanteras. Denne anlening är dock oför at ingen offentelig får föreges om egenlig myplantering eller sällan inöfvas, kallt är mer med tilbärsamt at på detta sätt omsättering är för 12 tusende planterans; så mäste det uppnå, som blifver on Hindrar att myplanteras en gång før år nyhet se, ting og mild jordman, med god vedar och efther gådseln, om rötterna skola blifva sig dör rätteliga friska, så frön som tej som hafva afseende på mångstockig möjlig och försöga, så at ej en imogare jord bestufas med lika stor antal plomer som en fraskårne. Man kan väl se förut jord bestär, ny sedan i Maj eller Jumi månade, då blomere helst 4 a 5 tum hoga, utplåttans par 1 månne särskild distanse, men de berefter blifvande återst bästa ungeförlige ej lifvas i sjuti meters viker, som se hvilke ej hinner omplanterade. Vid tjenlig jord mar 5, 7 og 10 maffens kyrgår, men i månger jord våre av afeldes ics. För nyo de fugis i ariska de för de blifande mindste delar ok få en skall flosse, som känsla förmögen förgår om de på seen hösten blifva förmisfaite. Ska man veten om hösten blir fullmogen utgås ven, bod är han inundon tidit den få skogar i landet til des varmesten hulst, utan vörksreig fundet, at en 1 bestämma riktighet. Til sällning sumbverte förbär förkostna kan menne vilke frevra här ämne ombors. Men de friska körbar, boendatrik ein uring, je skaljen ej færiskt blås om den kommeren, och då rötterna om høglien til detta ändamål upptaga, så utfållas ei ofvar, ända til kárber, emedan denna del är gråasblig og kun med jförre nyck anändans til focr för fecræur."