STOCKHOLMSPOSTEN • 1799-04-18

Nya metoder för mangoldodling presenterade i Berlin

1799Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1783 — upplysningstidens Europa · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Utdrag ur ett brev från den unge resande läkaren Carl Zetterman till överdirektör Hagström, daterat Berlin den 23 mars 1799:

”Om odling och nyttan av schweiziska betan, även kallad mangold, Beta altissima på latin, som odlas på Älpa Kunkelträben.

Församlingen lagrar betans rot på ett klokt sätt över vintern, så att den inte skadas av kylan, och återplanterar den för att få en god skörd. Rötterna grävs ner djupt i jorden ända till övre ytan och planteras med ett avstånd på en till en och en halv fot mellan varje planta.

Mangold har stora blad som liknar kålens och långa rejäla stjälkar som bär mycket frön. Dessa frön ligger oftast samlade i flera frökapslar. Fröna sås i april, när jorden tinat efter frosten, på ett och en halv tums djup och på sådant avstånd att plantorna senare kan gallras ut så att de har en fot mellan sig. Fröna som såtts kan ta två till tre år innan de ger bra resultat, men plantorna kan planteras om när de blivit tillräckligt stora.

Det är ovanligt att storskalig plantering sker offentligt eller praktiseras ofta. Det görs snarare på mindre ytor, där cirka 12 000 plantor kan omplaceras på detta sätt, om marken är lämplig och väl gödslad. Rötterna hålls då friska. Det är viktigt att både frön och plantor hanteras rätt för att få många och kraftiga exemplar, och att inte dålig jord planterar lika många plantor som bra jord.

När man vet att jorden är i bra skick, kan plantorna, i maj eller juni när de är ungefär 4–5 tum höga, planteras ut med lagom avstånd. De som blir kvar efter gallring är ofta de bästa. På näringsrik jord kan 5, 7 eller 10 kvadratmeter planteras på kyrkogårdar, men i annan jord är resultaten sämre.

För att få så många plantor som möjligt måste man undvika att delar av rötterna eller bladen skadas på hösten, eftersom de annars kan förstöras. Man kan inte alltid veta om hösten blir mild nog för en full skörd, så det är bra att samla in plantorna tidigt där det finns risk för frost, utan att vänta längre än nödvändigt.

Vid försäljning kan kostnaderna lätt återbetalas av den mängd som odlas här. Rötterna är också användbara och mycket näringsrika. Om man skördar dem på hösten, så håller de sig utan att förstöras ända till våren. De kan också, om man önskar, användas som djurfoder.”

Bakgrund

Carl Zetterman var en svensk läkare på resa som rapporterade sina observationer om jordbruk och odling från andra europeiska länder till svenska myndigheter eller kollegor. Overdirektör Hagström var troligen en ansvarig tjänsteman, sannolikt verksam inom lantbruk eller hushållning.

Platsen Älpa Kunkelträben är osäker (Reds. anm.: möjligen en felskrivning eller föråldrat namn), men syftar på en lokal där mangold odlades och studerades. Mangold, även kallad schweizisk beta, var under detta århundrade relativt ny i svenska jordbrukskretsar men känd i kontinentala Europa för sin tålighet och näringsrikedom.

Under denna period var det viktigt för svenska lantbrukare att hitta nya grödor som klarade klimatet och ökade självförsörjningen under hårda vintrar och dåliga skördar. Rapporten belyser erfarenheter från Tyskland om vinterförvaring, odlingsavstånd och skörd, vilket kunde bidra till att förbättra jordbrukets effektivitet i Sverige. Zettermans brev ingår i en större rörelse av agrara experiment och internationellt utbyte mellan vetenskapsmän och praktiker vid slutet av 1700-talet.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter