Samma person, som tidigare har gett ut den välkända och allmänt använda läseboken, har nu återigen gjort en betydelsefull insats för barns fostran – ett område som verkligen behöver utvecklas och uppmärksammas.
Älfleth lovar endast ett nöje för stunden, men dessa stunder av nöje kan utan tvekan samtidigt ge barnen betydligt mer undervisning än den vanliga undervisningen i skriv- och läskonst, som ofta introduceras för tidigt och på ett olämpligt sätt. De grundläggande begreppen blir tydliga och fasta när de förmedlas på detta vis och när barnen får uppleva detta med stort intresse. Det vore önskvärt att mödrar kunde ta del av dessa beprövade metoder och låta barnen grundligt lära sig det mest väsentliga. Erfarenhet visar att detta är den bästa vägen, och denna metod bygger på erfarenheter från äldre generationer och är särskilt lämpad för barnen. Det nytänkande och trevliga upplägget väcker lusten att lära mer och ger stor nytta, dessutom är grunderna noggrant valda efter genomtänkt prövning.
Samlingen innehåller både berättelser och fabler, några längre. Vissa av de senare är skrivna i versform. Här presenterar vi nu först följande prosaberättelse, som kan roa och undervisa både barn och alla som är intresserade av bildning och moral.
Den tiggande fågeln.
Berättelse.
En liten grå och utmärglad fågel, som led av brist och nöd, tog sitt lilla bröd i näbben och hoppades på hjälp. Den sade att den lilla smulan den hade med sig skulle stärka dess krafter. "Stackars lilla fågel", sade man till den, "må du inte frysa i natt och må du snart finna någon som vill dela med sig, så du orkar leva vidare!" (Reds. anm.: Viss osäkerhet i tolkningen av slutet av fågelns tal, då ursprungstexten är svårtolkad.)