En suck från altaret
Du, vars blod har runnit för mänskligheten, varför fälls det ännu tårar för dig? Du som har vunnit miljoners dyrkan, förkasta ändå inte en suck från mig!
Ofta har jag i min ungdoms vår offrat hjärtats innersta känsla till ditt minne. Ofta har jag, även när livets vintrar kommit, sett dig offra många ömsinta tårar.
Men du kräver inte lovord och tårar, nej, du offrar endast dygder. Av de fåfänga, de som söker ära, är det dårar som förnekar dig genom sina handlingar.
Du som gav förlåtelse åt alla och bad för dina bödlares samveten, du som förlät dem som snubblade tre gånger – förlåt en ung mans vacklande tro.
Förlåt mig mina mörka stunder, förlåt mina ungdomliga felsteg, när jag tappade bort religionens grund och glömde att vandra där du leder.
Men även om jag glömde dessa heliga lagar, blev jag ändå rörd av deras krafter, som förskönade min ungdoms dagar, även om de försvann i det förflutna.
En suck från Altaret.
Du hvars blod för menskligheten runnit, hvi dessa tårar rinnande för dig. Du som millioner dyrkan vunnit, o försmå dock ei en suck af mig!
Ofta jag har offrat åt ditt minne känslans förtätning i min ålders vår; ofta jag ─ fast vintrens dag är inne sett dig offra mången fänslig tår.
Dock du fordrar icke lof och tårar; nei du offrar varda dygder blott. Af de ärefal: äramineriets dårar; som förneka dig med sina brott!
Du som gaf förlåtelse åt alla, bad för dina bödares samvetsro, o förlät tre gånger som falla, förlåt en ynglings svaga tro.
O förlät mig min i röst mörka stunder o förlät en flydfug ungdomståg, då jag förlor Re'igionens grunder och förgat at wandra för' derndu.
Men förgat jag denne helga lagar, blef jag dock för derae bunnar rörd; hvilke skönkant mina fomnar dagar, härjelsförmon förder af min gård.
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›
