Musæum, tillägnat lector JOHAN STENHAMMARS begravning i Uppsala domkyrka den 15 februari 1799.
Dödens boning öppnar sig: där vandrar man sin varsamma väg nedåt. På dess strängt förutbestämda stig finns ingen återvändo. Allt är dolt för oss, det sägs vara inhöljt i en mörk och tung dimma, fram till dess att hoppets färgade glas öppnar sig, strax efter det obevekligas domslut har ljudit.
Trösterikt vågar vår svaghet ändå hoppas på det ljusa målet. Under svårigheter söker vi stöd, för att bevara vår längtans värdighet. Där vårt mål är synligt tillsammans med fullkomligare själar. Store Stub! Allt vad du var; stolthet blandas med vår fattigdom. (Reds. anm.: "Stub" kan syfta på en individuell titel eller egenskap som är oklar i denna kontext.)