Kungafamiljens svåra fångenskap vittnad av Cléry

Litteratur

Dagbok över Kung Ludvig XVI:s fångenskap i Tempeltornet, skriven av Cléry, kungens kammarbetjänt och riddare av Sankt Ludvigs Orden. Utgiven vid Stockholms Kungliga Tryckeri 1798.

Cléry berättar inledningsvis att han, under kungens och hans högt Aktade familjs tid i Tempeltornet, blev utvald att tjäna dem, trots att han riskerade att förrådas av någon utifrån. Han beskriver hur rådet i tornet ofta konfiskerade mat och andra förnödenheter, så att både familjen och tjänarna ofta led brist och tvingades leva under svåra omständigheter. Det var ständig oro för nya ingripanden från vakterna.

Dagboken anses pålitlig och har inte som syfte att försköna eller förvanska kungens handlingar, utan ger en ärlig skildring av Ludvig XVI:s liv som fånge. Cléry återger flera händelser, däribland hur kungen försökte behålla sitt lugn och trösta sin familj, trots situationens allvar. Han nämner exempelvis det dagliga livet i cellerna, de begränsade möjligheterna till kontakt mellan de olika familjemedlemmarna, och de små glädjeämnen som ändå fanns, som att kunna hälsa på varandra.

Cléry beskriver också sin egen roll och hur han övervakades av vakter. Han försökte, så långt det gick, tjäna sin herre och familjen och förmedla brev och småsaker mellan dem. Kontakterna var dock strängt reglerade, och ibland hindrades han helt.

I dagboken återges även kungens sista dagar, med särskild tonvikt på hans förhållande till drottningen, barnen och sin syster Madame Elisabeth. Han beskriver deras sorg, oro och hur de styrkts av hoppet att än en gång få träffas, trots att situationen blev alltmer hopplös.

Litteratur.

Dagsbor öfwer Konung Ludvig XVI:s Længenslap i Tempel-Tornet, hållen af Cléry, Konungens Kammartjenare, Riddare af St. Ludwigs-Orden. Höfveri: (Stockholms Kungliga Tryckeriet 1798.) – Cléry, som, enligt hvad han i början förmäler, under thesitne Konungens och hans vördnadsvärda familje i Tempeltornet hade, å en d…versicale fråmntesäm förrädade fet, likwid ifallse af samma kong anskiftnen i en främlinge häffere som alltfog sig i det inre af detta rån: gåller. Skén beslagna alfhaland vid att skydlünnge fallatftäk kött, hwarjä barn nåabalejde suson och hans famillje,_hashstäf sig stinna kjsonpt likhandbärigeen af dessa kræffer, hvilka hans föds fiaej du minjosa, eller dub alla fortjöghafer, efteråd via kans förfömmening. Denna Dagsbor, förståsigan upen aj pretention, egerligen sagsat emnul ajkanne fiff ren som under flotta förhoran om Ludvix bon-ledbes ovidlilga kut, winnkaler andriligen hade förra derkäräffäfer, hwarar ou kör låre meckla en ocd amna. Clery fkämtale förordfact: Kommöniens feld-lidstaf i Tempeltornet, innan men blef: alledne fligings…Konungen, säger han, upps hsinnelig stäckan fer om återogen han delar hjär listel, jag Somnälder kifläbe konung. Derpå gör han genalt in i Kaféhäke: Looda, et beka nu ara ganta lifvet blev Munter, bluste Mannickener arå i fanngmarnent: men ort Em ettam kunde genesa i wes lobëtzari, han och snuke hava Konungen i fogninge, sånas wget jornér hvá pat hwbi fen eller kt-zimmer, och late gendarra til f.h. Ö. Smedelcrib förüken didanes mijn sjif fo små äldta förstäfter, göbeck jag med til Drottningen: teom, bör a hindra Mannickelen art fomuina in til sin hj. k spar lene vi ohr fkra an ja...g utfräkter in somved den unga Prinsen, kamrade Drottningens åor och till samma utan tamlaf sitd jag in i kongl. Prinsessans of Madame Ikklarbeths num. Denna kund um troitteren arï mya art fem, ja shora funnde undersä vitrocken om hys jag fàtt tir a cob af teären unmste vad jag hade agtot at fåd dern, sob daference sa af nem mü, M ünicuyncffunnet elvar och och doch rofåtshzas hans fontnartureftal. Akdan a: gingk Drottningen, hennes bamn och Madame Ifklàbeths ifl komungen num frut å r: truttefste van, jeshin faq fevvert band, stlebade jag Drottningens finio Priohtmaku num: tapto ion åp fialsin bitarra tinding mig endosa i khanín fell suva. Tein ssf blot 'ørgsaning. Tende föitschift förud och rū mig én margete uce wion anförując, minftobeg wont skjr ram finn nüt undfallka Mannickelernes samshauft, e det amgisis fikcula smunnialcence. Der runigt beth wüsti i berash plun fomb hade wald benar om at några krost fulse logas, ë få tr