Lves Frökdeius, Comminister Loci

Högaktade och välsignade vänner! Ni som i godhet och gärning visar barmhärtighet, som genom er välvilja sprider arv från Fadern i himlen redan här på jorden. Ni vars kärlek till era medmänniskor ger så goda frukter, att de skiner i all sin fullkomlighet. Av denna anledning vädjar jag, trots situationens svårigheter, ödmjukt om er medkänsla istället för avund.

Jag har tjänat Hans Majestät Konungen och Kronan som soldat i 24 år, därav mer än 14 år i fält. Nu, när min förmåga är begränsad, har jag för kung och fosterland offrat blod och liv i främsta linjen under snabb kanoneld mot fienden, så illa att min högra arm och ben är värdelösa. Därtill har jag tvingats uthärda ytterligare umbäranden genom muskötskott och fruktansvärda missöden med de präster och deras medhjälpare som följde hästarna. När jag nyligen tillfrågades om min duglighet att utföra mitt uppdrag, tvingades jag ge upp vissa förmåner i Nya Hemmanet. (Reds. anm.: Viss osäkerhet kring exakta formuleringen av plats och privilegier.) Numera arbetar jag bara så gott jag kan på tre åkrar, i närheten av Troka, där förr fyra, sex och ibland sju åkrar odlades.

Min hustru har i femton år lidit av en svår och obotlig sjukdom, vilket gjort henne helt oförmögen att arbeta. Vi har sex barn, men endast en, Christian, är ännu hemma; alla andra tjänar på annat håll. Min hustrus börda har blivit allt tyngre och hon uthärdar sitt lidande tappert, utan någon hjälp från släkten trots deras välstånd. Ingen godhet har nått vårt hem sedan jul. Nej, så sant som Herren lever – i mitt hus saknas både bröd och kläder; allt är förlorat för oss! Jag vädjar i Guds namn om barmhärtighet och stöd, då mitt hushåll på tre personer saknar det nödvändigaste.

Min värd, rusthållaren Ståldforsare och förre kommunalman, har vittnat om mitt stora elände och kan intyga min svåra situation. Om någon vänlig själ finner det inom sig att hjälpa, skulle det betyda en stor lättnad och hopp för oss. Jag har tidigare tjänat vid Kungliga Starkarborgs regemente, Wassaroffa kompani.

Angående kommentarer om mitt leverne och vandel, kan jag bara försäkra att jag är en samvetsgrann och hederlig människa. Styrkt av Stora Gårdby den 26 februari 1799.

Lars Frökdeius, komminister i församlingen.

I den högste ödmjuke väl­signade Wänner! I som ifrån eder Fader som är i Himmelen, uti godhet och versamhet nedbidande! I, som genom gunstig utåfda, der ärfa åfderen icke besömes fått än på andra sidan om grafven! I som lesen eder kärlek för sin beh­menskligheten wara så utmärkt fruktbärande och vordfämande i sin fullkomlighet! Deraf ämna medlidande och miusundsamhet anropar äfwen jag oförskämt okry delar synnerligen.

Jag har tjent Hans Kongl. Maj:t och Kronan som Soldat 24 år, och fört deruti sient mer än 14 år; nu min lust war bris nande, att i denna min torftighet ömka min lif och blod för Konungen och Fädernesland ets fista hjernmäning och högferd i en så hastigt utförande af Cannoner för fienden, sfiot min högra arm och ben förkaktas. Och beleds mödsleg af widare händer musquetrcen, i gräslig fall med präster och deras drag af häste. Men wid men sûerfråga om jag warit färdig sidlylle utföra börga, har jag wz en frälse Mans Egor skänt upgäfa af Nya Hämänst. E detta utförer jag föردelin wara 3 Steppar häfre, och fid, i tänne, ar fjoner i wid Troka när 4, 6, 7 Steppar igen.

Min hustru har i 15 års tid warit uläfs gad af en charmörande och oboteliga fürküson, stim afar henne oförmögen för sina förera och handtering. Jag har 6 barn, bland hunda thchristian ugtänt och denna; alla andra sient entaget bet i tjenst. Min dro bo för mig i wink och förinnuar, och uthärdar alltid sina Morfür, som haft något vörda, ur üff af tor müjslarksfwar; bred har, i sanikeringes för Gud, ej warit i vårt hus sedan Jul. Nej! så sant som Herren lefwer, i mino hus är hvärsern bröd eller fäder; det är ute med mig! Måtte i Sunde namn barmhertigheten i rikedels råntårte på mir af hunzer förnämpg sake huskhöll et husfhåll af 3 personer och der sönder sj. Thepro nkarwl. Min värdhofande Ståldforsare, serx Commünisflier afbredelse, han afsända sanñligt beröm gaf afgräfåen stora elände. Dän någon näsen privelle nädig mig förärka så af orden säer fin homp på Stofrådg od Storea Soot fyirp. som rikar öfver reb förerug; närmingiår watt mann af Solokyn Woyer. Vdfräfåded Stolpå fran Kongl. Starkarborgs Regmeenjo af Wssaroffa Compnagni.

Hwand ofkarfnde om Søpritrs lufse he legekshet anfördt bliwit, ofr, befclagęlsen, självförsin janning, syna han det är famling, af hans är en mennüisk af rätt och följg. Tmtygar af Storas Gosförb den 26 Febr. 1799.

Lves Frökdeius, Comminister Loci.