Tidningssida ur LINKÖPINGSBLADET, 1798-10-17
LINKÖPINGSBLADET • 1798-10-17

Bonaparte stormar Alexandria och tågar in i Kairo

1798Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen▼
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1783 — upplysningstidens Europa · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Paris, den 28 september. Vi har nu fått följande närmare underrättelser om Bonapartes landstigning i Egypten:

Flottan anlände den 13 messidor (1 juli) till Alexandria; tre dagar tidigare hade den engelska flottan visat sig där. Natten till den 2 juli sattes trupper i land, och Bonaparte själv färdades i en galär. Den 2 juli förbereddes anfallet, och på kvällen angreps Alexandria innan något artilleri hunnit föras i land. Man använde enbart stormstegar och bajonetter. Staden försvarades ihärdigt; 200 till 300 man dödades eller sårades. Divisionerna som genomförde anfallet leddes av generalerna Kléber och Menou. Den förre sårades i huvudet av ett gevärsskott och den senare skadades lätt på låret av en sten när han klättrade uppför stormstegen. Till slut segrade den oförskräckta franska tapperheten och man tågade in i Alexandria. Avväpningen skedde utan våldsamheter, och segraren visade i sin triumf endast godhet och nåd. Scherifen fick behålla sitt ämbete och kläddes i det trefärgade skärpet. Alla säkerhetsåtgärder vidtogs och de utfärdade befallningarna verkställdes med största noggrannhet. När det blev dags att förhandla med araberna kallade Bonaparte deras hövdingar till sig och slöt med dem ett fördrag som skulle kunna trygga arméns säkerhet. Man befarade dock att förposterna skulle underrättas för sent om överenskommelsen med beduinerna; dessa hade också öppnat eld mot dem så snart de visat sig.

Efter Alexandrias intagande skickades avdelningar ut för att besätta omkringliggande poster, i synnerhet Rosetta, som öppnade sina portar och sände fransmännen till mötes en deputation som bar den trefärgade fanan.

Sedan Bonaparte tagit hela området i besittning skickade han sin armé längs Nilen mot Kairo, medan han själv marscherade landvägen. Kairo angreps. Divisionsgeneral Bon och brigadgeneral Vial intog några poster, vilket förmådde staden att öppna sina portar, varpå Bonaparte den 23 juli höll sitt intåg i Kairo.

Den 28 juli tillkännagav amiral Brueys denna händelse genom en proklamation. Utgången av sjöslaget den 2 augusti har redan kungjorts genom proklamationer av divisionsgeneralerna samt av regeringskommissarien. Förutom den oersättlige Brueys har vi även förlorat kapten Thouars, som fick ett ben bortskjutet men inte ville låta sig förbindas; han stannade kvar på däck och fortsatte att föra befäl över sitt manskap. Den engelska flottan sägs ha blivit lika illa tilltygad som vår egen. Det franska skeppet Généreux befinner sig förmodligen nu vid Korfu. Alla kanonslupar, skeppen Lecausse och le Dubois (Reds. anm.: fartygsnamnen är osäkra i originalet) samt alla lätta fartyg är i säkerhet i Alexandrias hamn eller längre in på Nilen.

Staden Kairo, som har 400 000 invånare, sände enligt en proklamation av amiral Brueys deputerade till armén. Under folkets allmänna och högljudda glädjerop höll Bonaparte sitt intåg där. Denna stads intagande försäkrar oss om Egyptens erövring och flätar den skönaste lagern in i våra segerkransar. Leve franska folket! Leve republiken!

Bakgrund

Napoleon Bonapartes egyptiska expedition inleddes sommaren 1798, då en fransk armé på omkring 35 000 man skeppades över Medelhavet från Toulon. Syftet var dels att slå mot Storbritanniens handelsvägar till Indien, dels att ge den ambitiöse generalen ett nytt fält för sina erövringar efter framgångarna i Italien.

Alexandria stormades i början av juli 1798, och efter segern över mamlukerna i slaget vid pyramiderna den 21 juli kunde fransmännen tåga in i Kairo. De generaler som nämns – Kléber, Menou, Bon och Vial – tillhörde expeditionens ledande befäl; Kléber och Menou kom senare båda att i tur och ordning leda hela armén i Egypten.

Sjöslaget som omtalas är slaget vid Nilen (Abukir) den 1–2 augusti 1798, där den brittiske amiralen Horatio Nelson i det närmaste förintade den franska flottan. Amiral Brueys stupade ombord på flaggskeppet L'Orient, och kapten Dupetit-Thouars blev berömd för att ha fortsatt föra befäl trots sina dödliga skador. Påståendet att den engelska flottan skulle ha blivit lika illa tilltygad är typiskt för den franska rapporteringen, som försökte tona ned nederlagets omfattning; i själva verket förlorade britterna inte ett enda fartyg, medan katastrofen lämnade Bonapartes armé avskuren i Egypten.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter