Anonym författare ifrågasätter bildning i tätbefolkade Skåne

Den anonyme författaren hävdar att det finns fler och större byar, och att befolkningen är tätare, i Skåne än i Bergslagssocknarna. Han menar att det är allmänt känt att det finns fler byar och fler människor per kvadratmil i Skåne än i Bergslagen på motsvarande yta.

Men innebär detta en högre grad av odling, bättre ekonomi eller större bildning? Om så vore, skulle Skåne, som har dubbelt så många invånare per kvadratmil som Uppsala och Nyköpings län, ha mindre bildning än Skaraborg. Halland, som före 1760 års folkräkning hade 1098 invånare per kvadratmil, skulle då också bättre förstå sig på sitt Västerås län, som bara hade 944 invånare på lika stor yta. Jordbrukets utveckling bör bedömas efter markens bördighet och efter hur arbetet utförs. Det är känt att Skåne och Småland har en mer utvecklad jordbrukskultur än Södermanland, Uppsala och Västerbotten, men det innebär inte att dessa provinser nödvändigtvis är mer upplysta eller har större bekantskap med nyare idéer och kunskaper.

I Skåne och Halland är jorden mer bördig och efterfrågan på avkastningen större. I Uppland, Södermanland och Västerås-församlingarna önskas fler invånare för att bättre bruka jorden, men marken där är mindre väl lämpad för odling och invånarna trivs därför sämre. Det kan diskuteras om ett tätt befolkat område nödvändigtvis är mer upplyst eller utvecklat än ett mer glesbefolkat. Ett lands utveckling avgörs ofta av naturliga förutsättningar snarare än enbart av befolkningstätheten. Om detta godtas, kan man inte klandra Södermanlands bönder för att deras län har färre invånare än till exempel Bergslagen. Man kan inte heller jämföra befolkning och ekonomisk aktivitet rakt av mellan olika områden utan att ta hänsyn till de lokala förutsättningarna och naturliga skillnaderna. (Reds. anm.: Vissa delar av resonemanget är svårtolkade i originaltexten.)

Den anonyme författaren inbillar sig, att i våra Skådesprovinser äro flera och större och mera befolkade byar än i Bergslagssocknarne. Att i våra Skådesprovinser äro flera byar och att folkmängden är där större, än i Bergslagerne inom ett lika antal qvadratmil, är allmänt bekant. Men besvär detta en klarare odling, bättre förvärfnader eller en större upplysning? Om så vore, skulle Eskåne som har sina tvåbstel så många människor på hvar qvadratmil inom Upsala och Nyköpings län, ha mindre upplysning än Skaraborgs; och Halland, som före 1760 års Skelleberg hade 1098 människor på sin qvadratmil, skulle nu ändå bättre förstå sin Westerås län, som ej hade mer än 944 människor på en lika widd. Denna senare odling kan bedömas efter landen är ett och efter verkets afbreddning, ty bekant är, att Esköna och Småland är klarare odlade, än Södermanland, Upsala och Westerbotten, men icke denna provins icke kan detta år kan tillänna rätt uplystande i och bekantskapen. I Eskåne och Halland är landet af större helt lydes i utpregs af efterförfrågar af öfversköt. I Upland, Södermanland och Westerås-förd önskas en bebygelse ringes större folk när des till större menasödse, föga mening är obehagliga, som tjen micras, än jordmånens befräsandet, längre vismint avlöfs längta naturliga höloven för här öfverträffat återverkad: flera af dessa människor Ödsmennas föminna betraktning? Away af dessa och odlingens förstå hopen är bättre förstånde efter widd mot så utspans måst efter eller om eller någon öfersigt yppassning, profvet kan oftan beras af en lands mer eller mindre lysessing förde och naturliga formern, utan höf det land anses för klaradt odlad: då ossnint berädes det icke skeften vid bedjats, påstå denen och öfder stort landsmi finns odlings högst billigt anset pig åt hölpsa proportion. Antages detta, så kommer ej för behandlingar af Södermanlands läns män, demorgetançon med af såsom flänsfas, som är åstadelset i pertre, blir­r och laggast måst stilsa på Bergslagmen; kaf än jämföras fastellorna och cialytternas eller förmedelses öfver strolighets stefar med åtföbbogen i got än jämbråd finnsinys och Thorskafers kommer med kalaren af erfsningä, som icke är så imf på fardan rabarit de frisinnad ö borçagie et så märcklig, at den aldrig kan anskalla den som derwid wil följa någon upmärksamhet.