Statskupp i Paris: Direktoriet slår ner sammansvärjning

Paris, den 7 september. — ”Äntligen”, skriver redaktören, ”har republikens skyddsängel triumferat. Masken har ryckts av de sammansvurna, och aldrig mer ska de befläcka den republikanska jord som de tänkt vattna med strömmar av medborgares blod. Frihetens dag gryr äntligen härlig och skön; inte bara denna triumf utan en total förändring ska snart göra det omöjligt för konstitutionens fiender att vålla ytterligare skada. Tiden för kraftfullt handlande är nu åter inne. Darra, ni republikens fiender, både yttre och inre, inför den styrka med vilken ni snart ska göras kraftlösa!”

”De sammansvurna väntade bara på de kungliga grenadjärernas ankomst och på dekretet om att trupperna skulle hållas på avstånd, för att ge signal till inbördeskrigets utbrott. Deras korrespondens med emigranterna, deras värvningar, deras försök att splittra trupperna – kort sagt alla deras anfallsplaner – visade att inte ett ögonblick fick försummas och lämnade Direktoriet inget annat val av medel för republikens räddning. Vad kunde blotta formaliteter uträtta mot detta? Vad hade skonsamhet tjänat till mot en fiende som redan hade vapen i hand? Ära åt de tappra grenadjärer och käcka soldater vars patriotism så kraftfullt bidrog till förändringen den 4 september. Heder åt Paris invånare, som denna dag lika tydligt visade sin tillfredsställelse över förrädarnas straff som sin tacksamhet för Direktoriets vaksamma mödor.”

Det är alldeles säkert att direktorn Carnot har kommit undan. Det sägs också att han några mil från Paris ska ha mist livet, men man vet inte om detta i så fall skett genom hans egen eller någon annans hand.

Enligt vad som uppges ska även krigsministern Scherer ha avsatts.

Trupperna står fortfarande under vapen. Kanoner har placerats ut vid alla broar och öppna platser. Trots detta råder här ett så obrutet lugn att inte en enda droppe blod hittills har flutit.

Utrikes Tidningar.

Paris, den 7 September. — ”Ändteligen, säger Redacteuren, har Republikens Skyddsängel triumpherat. Masquen är de sammanswurne frånryckt, och aldrig mer skola deßa befläcka den Republikanska jord, hwilken de ärnat wattna med strömmar af Medborgares blod. Frihetens dag upklarnar ändteligen härlig och skön; ty icke blott denna Triumph utan en total förändring skal snart sätta Constitutionens fiender utur stånd at widare göra någon skada. Tiden för en kraftig werksamhet är nu åter inne. Darren I Republikens så wäl yttre som inre fiender, för den styrka hwarmed I snart skolen göras kraftlöse!”

”De sammanswurne afwagtade blott ankomsten af de Konglige Grenadiererna, och Decretet om tropparnas hållande på afstånd, för at gifwa signal til inbördes krigets utbrott. Deras Correspondence med Emigranterne, deras wärfningar, deras försök at desorganisera Tropparna, korteligen, alla deras anfallsProjecter tillkännagofwo at intet ögonblick borde försummas, och lemnade Directorium ei något wal öfrigt af medel til Republikens räddning. Ty hwad kunde blotta formaliteter häremot uträtta? Hwartil hade skonsmål tienat emot en Fiende, som redan hade wapen i händer? Ära ware de tappra Grenadierer och käcka Soldater, hwars Patriotism så kraftigt bidragit till förändringen af den 4 September. Hedrade ware Paris inwånare, som på denna dag lika utmärkt tillkännagofwo sin tilfridsställelse öfwer förrädarnes straff, som erkänsla emot Directorii waksamma mödor.”

Det är aldeles säkert at Directorn Carnot undkommit. Det säges äfwen, at han några mil ifrån Paris blifwit bragt om lifwet. Man wet icke om detta skedt antingen genom egen eller någon annans åtgärd.

Som det förljudes skall jemwäl KrigsMinistern Scherer wara afsatt.

Tropparna stå ännu under gewär. Kanoner äro planterade wid alla Broar och öpna platser. Likwäl bibehålles här et så oafbrutit lugn, at ända hitintils ingen enda blodsdroppa runnit.