Korta anmärkningar om Vesilahti socken (avslutning, se nummer 27).
§ 13. Både i jordbruket och för andra körslor används i denna socken enbart hästar, varför mycket få oxar hålls här. Orsakerna är ortens avlägsna läge från försäljningsplatserna, markens ojämna och steniga beskaffenhet samt de flesta gårdars långa skogsvägar. Korna är av småväxt slag och mjölkar ganska lite. Allmogens får är av vanlig finsk ras och utfodras mest med asp- och björklöv. Svin hålls i större mängd än i de kringliggande socknarna.
Fisket bedrivs numera med så liten avkastning att få gårdar får vad de behöver för sitt eget hushåll. Vattnen har genom oförsiktigt och överdrivet fiske blivit uttömda. De fiskarter som fångas här är de vanliga: gädda, abborre, gös, braxen, lake, id, vimma, sarv, mört, nors, löja, gärs och björkna (braxenpanka). Gös fångas hela sommaren med ringnot (på finska pyöränuotta); de övriga arterna med ryssjor, katsor, nät, grimnät, not och krokar. Nors fångas vår och höst med fina notar, som för ändamålet tillverkas i Våkstol (Reds. anm.: oklart ortnamn, möjligen felstavat i originalet). De norsar som fångas på hösten är fetare och så små att de inte kan rensas, utan saltas in direkt som de är.
Jakten bedrivs inte med någon större iver, trots att vargar och björnar finns här i mängd och årligen skadar boskapen. På utmarkerna mot Tyrvis och Punkalaidun socknar har björnarna sitt främsta tillhåll; där har också älgar setts årligen, men under senare år har inga fällts. Fåglar skjuts varje år, men i liten mängd.
§ 14. Socknens främsta försäljningsvara är spannmål, jämte något boskap och fläsk. Så länge bränneriet i Tammerfors var i drift sålde socknen sin säd dit, med
(Reds. anm.: Texten fortsätter i ett senare nummer.)
Kårtta Anmärkningar om Westlax Socken.
(Slutet, Se N:o 27.)
§. 13. Så wid Åkerbruket som til andra körslor, nyttjas i denna Socken endast Hästar; hwarföre ganska få Oxar hår underhållas. Ortens aflågsenhet ifrån afsättnings-platserna, markens ojämna och stenbundna beskaffenhet, samt de fleste Hemmans långa skogswäg, äro dertil wållande. Koerna äro af smått slag, och miölka nog litet. Allmogens Får äro af wanlig Finsk art, och födas mäst med Asp- och Björk-löf. Swin underhållas til större mångd än i de kringliggande Socknarne.
Fisket idkas nu för tiden med så ringa fördel, at få Hemman erhålla hwad de tarfwa til sit eget behof. Sidarne hafwa genom oförsigtigt och öfwerflödigt fiskande blifwit uttömde. Fiskslagen som här fås äro de wanlige (Gädda, Abborre, Gös, Braxen, Lake, Id, Wimba, Sarf, Mört, Nors, Löjda, Gers, och Blicka eller Braxenpanke). Gös fångas hela sommaren öfwer med Ring-not (Pyörä-nuotta); de öfriga fiskslagen med Ryßlor, Kattiskor, Nät, Grim-nät, Not och Krokar; Nors om wåren och hösten med fina notar, som dertil i Wåkstol förfärdigas. De som dermed fångas om hösten, äro fetare, och så små, at de ej kunna rensas, utan insaltas straxt sådane de äro.
Djurfänget idkas ej med någon drift, ehuru Wargar och Björnar här finnas til myckenhet, som årligen göra skada på Boskapen. På utmarken emot Tyrwis och Pungalaitio socknar hafwa Björnarne sit förnämsta tilhåll; hwarest ock Älgar årligen blifwit sedda, ehuru i sednare åren icke fångade. Foglar skjutas årligen, men til ringa mångd.
§. 14. Socknens förnämsta afsättnings-wara är Spannemål, jämte något Boskap och Fläsk. Så länge Tammerfors Bränneri war i gång, afsåt Soknen dit sin säd, med
[[FORTSÄTTER]]
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›