Tidningssida ur ÅBO TIDNINGAR, 1797-07-24
ÅBO TIDNINGAR • 1797-07-24

Boskap, fiske och jakt i Vesilahti socken beskrivs

1797Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1783 — upplysningstidens Europa · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Korta anmärkningar om Vesilahti socken (avslutning, se nummer 27).

§ 13. Både i jordbruket och för andra körslor används i denna socken enbart hästar, varför mycket få oxar hålls här. Orsakerna är ortens avlägsna läge från försäljningsplatserna, markens ojämna och steniga beskaffenhet samt de flesta gårdars långa skogsvägar. Korna är av småväxt slag och mjölkar ganska lite. Allmogens får är av vanlig finsk ras och utfodras mest med asp- och björklöv. Svin hålls i större mängd än i de kringliggande socknarna.

Fisket bedrivs numera med så liten avkastning att få gårdar får vad de behöver för sitt eget hushåll. Vattnen har genom oförsiktigt och överdrivet fiske blivit uttömda. De fiskarter som fångas här är de vanliga: gädda, abborre, gös, braxen, lake, id, vimma, sarv, mört, nors, löja, gärs och björkna (braxenpanka). Gös fångas hela sommaren med ringnot (på finska pyöränuotta); de övriga arterna med ryssjor, katsor, nät, grimnät, not och krokar. Nors fångas vår och höst med fina notar, som för ändamålet tillverkas i Våkstol (Reds. anm.: oklart ortnamn, möjligen felstavat i originalet). De norsar som fångas på hösten är fetare och så små att de inte kan rensas, utan saltas in direkt som de är.

Jakten bedrivs inte med någon större iver, trots att vargar och björnar finns här i mängd och årligen skadar boskapen. På utmarkerna mot Tyrvis och Punkalaidun socknar har björnarna sitt främsta tillhåll; där har också älgar setts årligen, men under senare år har inga fällts. Fåglar skjuts varje år, men i liten mängd.

§ 14. Socknens främsta försäljningsvara är spannmål, jämte något boskap och fläsk. Så länge bränneriet i Tammerfors var i drift sålde socknen sin säd dit, med

(Reds. anm.: Texten fortsätter i ett senare nummer.)

Bakgrund

Sockenbeskrivningar av detta slag var en populär genre i den svenska och finländska pressen under 1700-talets senare del, inspirerad av upplysningstidens strävan att kartlägga rikets naturresurser, näringar och befolkning. Lärda präster, studenter och ämbetsmän skickade in topografiska redogörelser till tidningar som Åbo Tidningar, ofta publicerade som följetonger över flera nummer.

Vesilahti (på svenska Vesilax, här stavat Westlax) är en socken i Satakunta-Tavastland i sydvästra Finland, som vid denna tid var en del av det svenska riket. Grannsocknarna Tyrvää (Tyrvis) och Punkalaidun nämns som gränstrakter där björnstammen var stark. Beskrivningen ger en bild av en typisk inlandssocken med spannmålsodling som huvudnäring, medan fisket redan då led av överfiske.

Omnämnandet av bränneriet i Tammerfors syftar på ett av de kronobrännerier som inrättades under Gustav III:s tid, då kronan hade monopol på brännvinstillverkning. Brännerierna köpte upp stora mängder säd från omgivande bygder och var därför viktiga avsättningsmarknader för bönderna; när de lades ner påverkades den lokala ekonomin märkbart.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter