Tidningssida ur ÅBO TIDNINGAR, 1796-09-05
ÅBO TIDNINGAR • 1796-09-05

Så sköts humlegårdarna i Ingå socken

1796Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1783 — upplysningstidens Europa · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Om humleodlingen samt humlegårdarnas och humlens skötsel i Ingå socken (avslutning, se nummer 35).

På månens faser – nymåne eller nedan – tas i allmänhet ingen hänsyn. De personer jag har talat med i ämnet har med lika gott resultat, oavsett tid på månaden, både anlagt humlegårdar, gödslat och risat dem, samt huggit ris och störar till dem. Störar som huggs under savtiden tros dock ruttna snabbare än sådana som huggs vid andra tider. En ny stör lär inte heller gynna humlens växt om den genast barkas helt slät, eftersom den då blir mycket hal. Man har nämligen noterat att en ny stör inte får lika många rankor som en gammal, förmodligen därför att de små taggar som humlerankorna är försedda med inte kan fästa sig lika väl vid ett hårt och nytt trä som vid ett gammalt. Störarna bör dock inte avsiktligt göras ojämna, utan alla kvistar ska noga huggas bort vid barkningen, eftersom man annars inte får humlen att lossa ordentligt från stören.

Till störar används både gran, tall och asp, som barkas med handskäror och huggs i cirka tre famnars längd. Både gran-, tall- och enris används att risa med, men granris anses vara bäst. Om ogräs har nästlat sig in, eller om det kommer upp för många rankor – så att fyra, fem eller fler rankor slingrar sig runt en och samma stång trots att humlegården är glest störad – brukar man risa ganska tjockt med tallris, eftersom tallris tros kväva och hindra både ogräs och humlerankor från att komma upp i alltför stor mängd. Av det skälet används tallris annars inte särskilt mycket.

Humlerankorna tas ned för plockning när de är torra och inte våta av dagg eller regn. Enklast tas de ned genom att man med en skära skär längs stången nedanför humlen; eftersom alla rankor går runt om stången skärs de ändå alla av, även om man bara skär på ena sidan. Därefter dras stängerna upp och läggs med humlen i en hög tills det blir en lagom börda humlerankor, som dras ut från stängerna – rankorna håller nämligen sedan fast i varandra.

(Artikeln fortsätter i ett kommande nummer.)

Bakgrund

Ingå är en socken vid kusten i västra Nyland i södra Finland, som under den svenska tiden hörde till det svenska riket. Humle var där, liksom i övriga riket, en viktig nyttoväxt eftersom den behövdes för att brygga öl – tidens vardagsdryck. Lagstiftningen hade länge till och med ålagt bönder att hålla humlegårdar, och odlingen var ett återkommande ämne i tidens ekonomiska skrifter.

Artikeln är typisk för upplysningstidens ekonomiska journalistik, där präster, ämbetsmän och lärda samlade in och spred praktisk kunskap om jordbruk och hushållning. Skribenten redovisar lokala odlares erfarenheter: att gamla folktron om att arbeta efter månens faser saknar betydelse, medan praktiska detaljer som virkesval, barkning av störar och risning med granris eller tallris påverkar skörden.

Intressant är den skeptiska hållningen till månfaserna, som i äldre folktro ansågs styra allt från sådd till slakt. Att artikeln uttryckligen avfärdar sådana föreställningar till förmån för beprövad erfarenhet speglar upplysningstidens rationella ideal. Texten är avslutningen på en följetong som påbörjats i ett tidigare nummer av tidningen.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter