Så sköts humlegårdarna i Ingå socken

Om humleodlingen samt humlegårdarnas och humlens skötsel i Ingå socken (avslutning, se nummer 35).

På månens faser – nymåne eller nedan – tas i allmänhet ingen hänsyn. De personer jag har talat med i ämnet har med lika gott resultat, oavsett tid på månaden, både anlagt humlegårdar, gödslat och risat dem, samt huggit ris och störar till dem. Störar som huggs under savtiden tros dock ruttna snabbare än sådana som huggs vid andra tider. En ny stör lär inte heller gynna humlens växt om den genast barkas helt slät, eftersom den då blir mycket hal. Man har nämligen noterat att en ny stör inte får lika många rankor som en gammal, förmodligen därför att de små taggar som humlerankorna är försedda med inte kan fästa sig lika väl vid ett hårt och nytt trä som vid ett gammalt. Störarna bör dock inte avsiktligt göras ojämna, utan alla kvistar ska noga huggas bort vid barkningen, eftersom man annars inte får humlen att lossa ordentligt från stören.

Till störar används både gran, tall och asp, som barkas med handskäror och huggs i cirka tre famnars längd. Både gran-, tall- och enris används att risa med, men granris anses vara bäst. Om ogräs har nästlat sig in, eller om det kommer upp för många rankor – så att fyra, fem eller fler rankor slingrar sig runt en och samma stång trots att humlegården är glest störad – brukar man risa ganska tjockt med tallris, eftersom tallris tros kväva och hindra både ogräs och humlerankor från att komma upp i alltför stor mängd. Av det skälet används tallris annars inte särskilt mycket.

Humlerankorna tas ned för plockning när de är torra och inte våta av dagg eller regn. Enklast tas de ned genom att man med en skära skär längs stången nedanför humlen; eftersom alla rankor går runt om stången skärs de ändå alla av, även om man bara skär på ena sidan. Därefter dras stängerna upp och läggs med humlen i en hög tills det blir en lagom börda humlerankor, som dras ut från stängerna – rankorna håller nämligen sedan fast i varandra.

(Artikeln fortsätter i ett kommande nummer.)

Om Humleplanteringen, Humlegårdarnes och Humlans skötsel i Ingo Socken.

(Slutet. Se N:o 35.)

På nymånad eller nedan göres i allmänhet icke något afseende, utan hafwa de jag talt wid i detta ämne, med lika fördel alla tider på månaden, både anlagt humlegård, gödt och risat den, samt huggit ris och stör dertil; sådan stör som hugges i saftiden, tros dock fortare rutna än den som hugges andra tider; icke heller torde den befordra humlewäxten så länge den är ny, om den straxt barckas helt slät, emedan den då blifwer mycket hal; ty den anmärkning är gjord, at ny stör icke får så mycken ref som gammal, förmodeligen af den orsak, at de små taggar, som humlerefworna äro försedde med, icke lära så wäl kunna fästa sig wid et hårdt och nytt träd som wid et gammalt; dock böra störarne icke med flit göras ojämna, utan alla qwistar noga borthuggas wid barckningen, emedan man annars icke får humlan wäl at loßa från stören.

Till stör nyttjas både Gran, Tall och Asp; hwilka barckas med handskäror, och huggas omkring 3 famnar långa. Både Gran, Tall och Enris brukas at risa med, men Granris hålles för det bästa. Om ogräs innästlat sig, eller ock för mycket refwar upkomma, så at de, när humlegården är wanligen glest störad, ändock gå 4 a 5 eller flere refwar omkring en stång, så pläga de risa något tjockt med tallris, emedan det tros at tallris skall qwäfwa och hindra både ogräs och humlerefwar, at i för stor myckenhet upkomma; i anseende hwartill ej mycket tallris i andra fall nyttjas.

Humlerefwarne, som till plockning nedtagas då de äro torra, och icke wåta af dagg eller rägn, nedtagas beqwämligast på det sättet, at man med en skära nedan om humlan skär längs efter stången, ty så wida alla refwar gå rundt omkring, så afskäras de ändock alla, fast än man endast skär på ena sidan: därpå uptagas stängerne och läggas med humlan i hög til deß man kan afpaßa at det blifwer en börda humlerefwar, på stängerne utdragas, emedan humlerefwarne sedermera hålla sig fast i hwarannan.

[[FORTSÄTTER]]