Sällskapssång av Rahbek hyllar fred och vin

Sällskapssånger. 3. (av Rahbek)

Nu mördar nationerna varandra i krig, och bland kungar, rivaler och lärda råder strid: en kämpar med svärd och en annan med ord. Väl oss, som får sitta i fred vid vårt bord!

Om kungarna så småningom samlades och ibland drack ett glas i försoning, skulle jorden få en evig och önskvärd fred – och vinhandelshusen skulle blomstra av det.

Det bittra galläpplet, som läggs i bläck, sägs göra den lärde så stridslysten och käck; men ack, om han bara fick smak på vin skulle han hålla sig till det och låta bläckhornet stå.

Jag lever i fred med hela världen; min enda fiende står här på mitt bord. Med flaskan för jag ett evigt krig, för vore jag inte starkast skulle hon fälla mig.

Till vapen! Till vapen! Och strid som män, som inte fruktar någon fiende och inte sviker någon vän. Den som faller i krig faller med ära. Nu, bröder, ta alla lärdom av mig!

(Fortsättning från nummer 32.)

Sällskapssånger. 3. (af Rahbek) (*).

Nu mörda i örlog Nationerna sig, Bland Kungar, Rivaler och Lärda är krig: En strider med swärd, och en annan med ord; Wäl oß, som få sitta i fred wid wårt bord!

Om Kungarne samlade sig efterhand, Och drucko et glas i förlikning ibland, Fick jorden en ewig och önskelig frid, Och Winhandels husen florerte derwid.

Det bittra galläplet, som lägges i bläck, Lär göra den lärda så stridbar och käck; Men ack om han smaken på win kunde få, Han höll sig til det, och lät bläckhornet stå.

Jag lefwer i frid med den samfälte jord; Min endaste owän står här på mitt bord: Med flaskan jag förer ewinnerligt krig, Ty war jag ej starkast, så fällde hon mig.

Til wapen! til wapen! och strider som män, Som frugta ej owän, och swika ej wän. Den faller med ära som faller i krig. Nu Bröder, nu speglen er alla i mig!

(*) Forts. ifrån N:o 32.