Lord Chesterfield ger sin son råd om kvinnor

Lord Chesterfields brev till sin son. (Översatt från engelskan.)

Eftersom kvinnorna utgör en betydande del av våra sällskap, och deras omdömen och gillande i så hög grad bidrar till att befästa vårt anseende och rykte, är det i den bildade världen mycket angeläget att behaga dem. Jag vill i detta ämne meddela dig några hemligheter av yttersta vikt, som du med största omsorg måste dölja, så att ingen märker att du känner till dem.

Kvinnorna är bara barn av större växt, men med sitt behagliga prat, sitt angenäma sladder och sin lediga kvickhet lyckas de alltid charmera. De är ofta snabbare i uppfattningen än vi, och ser på ett ögonblick mer än vad vi, med vår lärda eftertanke, behöver längre tid för att överväga. Men jag har under hela mitt liv aldrig känt någon kvinna som haft en grundlig tankeförmåga, eller som under loppet av 24 timmar resonerat och därefter handlat konsekvent, så att ord och gärning stämt överens. I deras bästa och förnuftigaste företag lyser alltid någon passion, någon nyck eller något infall igenom.

Om man inte berömmer deras skönhet tillräckligt, om man ens ifrågasätter den, om man låter dem märka att man lagt märke till deras tilltagande ålder, eller om de anar att man har mindre goda tankar om deras förstånd – då uppstår genast en storm i deras sinnen, som i ett slag kullkastar alla de ofta kloka beslut som de under sina förnuftiga stunder varit i stånd att fatta.

En man med gott och stadgat omdöme pratar och leker med dem bara som med ett kvickt barn; men han ber aldrig om deras råd i viktiga och allvarliga frågor, och han litar inte heller på dem, även om han tycks göra det. Ingenting smickrar dem dock mer än när de inbillar sig att man verkligen gör det, eftersom könet inte älskar något så högt som att vara med, samt att trassla och fuska i allmänna angelägenheter.

(*) Insänt, och infört för att visa den stora skillnaden mellan våra och de engelska kvinnorna. (Reds. anm.: Texten avbryts här och fortsätter i ett senare nummer.)

Lord Chesterfields Bref til sin son. (Öfwers. ifrån Engelskan.) (*)

Som Fruntimren utgöra en betydlig del af wåra sällskaper, och deras omdömen eller bifall så mycket uträtta at stadga wårt anseende och rykte; så är i den beleſwade werlden af mycken angelägenhet at behaga dem. — Jag will i detta ämne meddela Dig några hemligheter af yttersta wigt, som Du med nogaste omsorg måste dölja, så at ingen märker at Du känner dem. — Fruntimren äro blott barn af en större wäxt, men med sit behagliga prat, sit angenäma sladder, med sin wårdslösa qwickhet, underlåta de ej at intaga. De finna sig ofta hurtigare än wi, och se i et ögnablick mer än hwad wi, med wår lärda eftertanka, behöfwa längre tid at öfwerwäga; men jag har dock i hela min lefnad ej känt någon hwilken haft en grundelig tankegåfwa, eller som på en tid af 24 timmar raisonnerat, och derefter handlat lika, så at ord och gärning stämt med hwarandra öfwerens. I deras bästa och förnuftigaste företaganden framlyser altid någon paßion, någon nyck eller caprice. — Då man ej nog berömmer deras skönhet, då man ens sätter den i fråga, då man låter märka at man blifwit warse deras tiltagande ålder, då de förnimma at man hyser mindre goda tankar om deras förstånd, straxt upwäxer i deras sinnen en storm, som öfwerända kastar i en blick alla de ofta wisa beslut, hwilka de under sina förnufts-perioder warit i stånd at fatta. — En man af godt och stadgadt omdöme, pratar och leker endast med dem, liksom med et qwickt barn; men han begär aldrig deras råd i wigtiga och alfwarsamma saker: ej heller litar han på dem, ehuru han tycks göra det. Ingen ting är dock som mer smickrar dem, än när de inbilla sig at man så wärkeligen gör; emedan könet älskar ingenting så högt, som at wara med, samt traßla och fuska i allmänna göromål. — In-

(*) Insändt, och införes för at wisa den stora skilnaden emellan wåra och de Engelska Fruntimren.

[[FORTSÄTTER]]