Tidningssida ur GÖTHEBORGS TIDNINGAR, 1795-10-20
GÖTHEBORGS TIDNINGAR • 1795-10-20

Österrike väntas överge Tyska riket i fredsfrågan

1795Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen▼
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1783 — upplysningstidens Europa · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Wien den 3 oktober. I dag anlände en kurir från S:t Petersburg, och efter hans ankomst har ryktet på nytt tagit fart om att Österrike ska få 24 000 man i hjälptrupper från Ryssland.

Samtidigt vinner den uppfattningen dagligen i styrka att fred med Frankrike till slut måste köpas på det tyska rikets författnings bekostnad. Flera omständigheter sägs ha befäst beslutet att lämna Tyska riket åt sitt öde och dra sig tillbaka till gränserna för de egna arvländerna: de separatfreder som de främsta riksständerna dels redan har slutit, dels väntas sluta; Mannheims kapitulation; den utsatta ställning som Wurmsers högra och Clerfayts vänstra flygel därigenom hamnat i; det hotande läge som riksfästningen Mainz av samma skäl råkat i; samt det alltmer försvagade intresse som binder kejsaren vid riket och som gör ytterligare uppoffringar för detsamma mindre tillrådliga. Så talas det åtminstone här, även om man inte kan gå i god för att det stämmer.

Därför sägs det också att greve Clerfayt ska dra sig tillbaka till floden Lech, och greve Wurmser bakom Lech, delvis mot Tyrolen. Sker detta behöver man inte leta efter någon statshemlighet bakom det, som förra året när hela Nederländerna övergavs – något som erfarenheten sedermera visade sakna sådan grund. Tvärtom får allt som sker skrivas på sådana händelsers konto som man påstår sig inte ha kunnat förutse.

Det tros att kurfursten av Mainz personligen kommer hit tillsammans med sin kansler Albini för att muntligen med kejsaren avgöra det bästa sättet att sluta fred. Hur ogynnsam denna fred än må bli är den ändå högst önskvärd, i synnerhet som man vid ett fortsatt krig vore tvungen att befara att även hela Lombardiet går förlorat.

Bakgrund

Rapporten speglar läget under första koalitionskriget, då det revolutionära Frankrike stod mot en allians där Österrike och det tysk-romerska riket var centrala parter. Kriget hade gått koalitionen emot: Preussen hade slutit separatfred med Frankrike i Basel, och flera tyska riksständer följde efter eller övervägde att göra det, vilket undergrävde den gemensamma krigföringen.

De befälhavare som nämns, greve Clerfayt och greve Wurmser, ledde de kejserliga arméerna vid Rhenfronten. Mannheims kapitulation till fransmännen blottade deras ställningar och hotade riksfästningen Mainz, en av de viktigaste strategiska punkterna vid Rhen. Kurfursten av Mainz var både andlig furste och ärkekansler i riket, och hans kansler Albini var en av tidens mest inflytelserika rikspolitiker.

Texten visar den växande misstron mot Wien: många befarade att kejsaren skulle prioritera de habsburgska arvländerna och Lombardiet i norra Italien framför rikets försvar, och i praktiken köpa fred på den gamla riksförfattningens bekostnad. Den utvecklingen fullbordades senare, då riket förlorade territorier väster om Rhen och det tysk-romerska riket till slut upplöstes.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter