Österrike väntas överge Tyska riket i fredsfrågan

Wien den 3 oktober. I dag anlände en kurir från S:t Petersburg, och efter hans ankomst har ryktet på nytt tagit fart om att Österrike ska få 24 000 man i hjälptrupper från Ryssland.

Samtidigt vinner den uppfattningen dagligen i styrka att fred med Frankrike till slut måste köpas på det tyska rikets författnings bekostnad. Flera omständigheter sägs ha befäst beslutet att lämna Tyska riket åt sitt öde och dra sig tillbaka till gränserna för de egna arvländerna: de separatfreder som de främsta riksständerna dels redan har slutit, dels väntas sluta; Mannheims kapitulation; den utsatta ställning som Wurmsers högra och Clerfayts vänstra flygel därigenom hamnat i; det hotande läge som riksfästningen Mainz av samma skäl råkat i; samt det alltmer försvagade intresse som binder kejsaren vid riket och som gör ytterligare uppoffringar för detsamma mindre tillrådliga. Så talas det åtminstone här, även om man inte kan gå i god för att det stämmer.

Därför sägs det också att greve Clerfayt ska dra sig tillbaka till floden Lech, och greve Wurmser bakom Lech, delvis mot Tyrolen. Sker detta behöver man inte leta efter någon statshemlighet bakom det, som förra året när hela Nederländerna övergavs – något som erfarenheten sedermera visade sakna sådan grund. Tvärtom får allt som sker skrivas på sådana händelsers konto som man påstår sig inte ha kunnat förutse.

Det tros att kurfursten av Mainz personligen kommer hit tillsammans med sin kansler Albini för att muntligen med kejsaren avgöra det bästa sättet att sluta fred. Hur ogynnsam denna fred än må bli är den ändå högst önskvärd, i synnerhet som man vid ett fortsatt krig vore tvungen att befara att även hela Lombardiet går förlorat.

Wien d. 3 Octob. I dag är en Courier kommen från Petersburg, efter hwars ankomst ryktet är förnyadt, at Österrike får 24000 man Hjelp-Troppar af Ryßland. — Den tankan winner dageligen styrka, at fred med Frankrike måste omsidor köpas på Tyska Riksförfattningens bekostnad. De enskilde Fredsslut som dels redan äro, dels förmodas blifwa ingångne af de förnämste Riksständer, Mannheims öfwergång, Wurmsers högra och Clairfaits wenstra Flygels derigenom förorsakade lägerwall, den hotande belägenhet Riks-Fästningen Maynz af samma skäl råkat uti, och det mer och mer försämrade Intresse som förbinder Kejsaren med Riket och gör at flere upoffringar för det samma äro mindre rådeliga; alt detta skal stadgat det beslut, at öfwerlemna Tyska Riket åt sit öde, och at draga sig tilbaka til gränsorne af sina egna Arfländer. Så talas här åtminstone, ehuru man ej kan gå i borgen för wißheten deraf. Derföre säges ock, at Grefwe Clairfait skal draga sig tilbaka til Lech och Grefwe Wurmser bakom Lech til en del åt Tyrol. Sker det, så får man ej derunder söka någon Statshemlighet, såsom förledit år, när hela Nederland öfwergafs, sedermera likwist wederlagd af erfarenheten. Twärtom, alt hwad som händer får skrifwas på sådane händelsers räkning, hwilka man påstår sig icke kunnat förutse. Det tros at Churfursten af Maynz hitkommer personligen, med sin Canceller Albini, för at munteligen med Kejsaren afgöra bästa sättet at sluta freden. Så litet gynnande denne ock må blifwa, är den likwäl högeligen at önska, häldst wid krigets längre fortsättande, det wore at befara, at äfwen hela Lombardiet går förloradt.