Ungdomsdikt skildrar olycklig yngling vid månbelyst strand

Försök till en ballad.

Den olycklige ynglingen.

När jag tankfull gick ut ur hyddan en helig midnattstimme såg jag den bleka månens blick stråla över nattens rymder. I denna stund av känslans njutning närmade jag mig stranden, där ett brett och ödsligt sund bröt fram genom den djupa sanden.

Jag lät mina tankar sträcka sig vida över den stjärnbeströdda himlen, då en djup suck väckte mig ur min hänförda syn. Jag såg mig om, och framför mig stod en yngling, skön som dagen, men mitt i sin glada ungdoms vår gripen av djupa kval.

Han stod intill ett krossat träd och lutade sig mot sin arm. I månens sken såg jag en flod av tårar i hans ögon, såg dödens blekhet på hans kind, som vattnades av tårarna, och såg hans spridda mörka hår lyftas av en nattlig vind.

(Anmärkning: Dikten införs som ett ungdomsförsök, med de ändringar som den unge okände författaren själv har gett redaktören tillåtelse och anledning till.)

(Reds. anm.: Texten fortsätter i ett senare nummer.)

Försök til en Ballade. (*)

Den olyckliga Ynglingen.

Ur hyddan då jag tankfull gick En helig midnattstimma, Jag såg den bleka månans blick Kring nattens rymder strimma. I denne känslans njutningsstund Jag nalkades mot stranden, Där sig ett bredt och ödsligt sund Bröt genom djupa sanden. Widt kring den stjernbeströdde skyn Jag mina tankar sträckte Då ur min tjusningsfulla syn En suck så djup mig wäckte. Jag såg mig om, då för mig står En yngling, skön som dagen, Men i sin glada ålders wår Af djupa qwal betagen. Inwid ett krossadt träd han stod, Och mot sin arm sig böjde; Wid Månans sken en tåreflod Jag i hans öga röjde; Såg dödens blekhet på hans kind, Som wattnades af tåren, Och häfwas af en nattlig wind De spridda mörka håren.

(*) Införes som ett ungdoms försök med de ändringar, som den unga okända Författaren sjelf gifwit Redacteuren låf och anledning til.

[[FORTSÄTTER]]