Rhenfloden den 13 september. Fransmännens övergång av Rhen skildras i ett mycket tillförlitligt brev på följande sätt: Utöver en stor mängd holländska båtar av alla slag, som fransmännen samlat till skeppsbryggan, köpte de 35 norbåtar (Reds. anm.: sannolikt en typ av stora flodbåtar) mycket dyrt mot kontant betalning. Varje båt kunde bära 250 infanterister eller 60 ryttare med hästar.
Med dessa båtar satte de inom en halvtimme över 8 000 man på en gång till Rhens högra strand, klockan halv tolv under den vackra, lugna och stjärnklara natten till den 6 denna månad. De undvek därigenom den dittills vanliga och blodiga metoden att passera en flod, nämligen att under skydd av artillerield slå en brygga och sedan låta manskapet marschera över.
Sex raketer gav signalen till denna djärva manöver, och så snart de steg mot himlen började alla franska batterier på mer än 20 platser längs Rhenstranden att öppna eld. Det blev en fruktansvärd eldgivning, och luften var upplyst av bomber och granater på långt håll. Under skydd av denna eld gick de 8 000 männen över vid Eichelkamp, och knappt hade de stigit i land förrän skeppsbryggorna över Rhen slogs i största trygghet.
Klockan fyra på morgonen hade redan 18 000–20 000 man med artilleri gått över och stod nu på pfalzisk mark. De angrep det kejserliga lägret vid Bockum bakom Anger i tre avdelningar och tvingade det att retirera till Elberfeld. På två andra ställen gick fransmännen över ovanför Düsseldorf vid samma tid och på samma sätt, med 12 000 man. Det var dessa som intog Düsseldorf, där det endast låg 400 kejserliga soldater, som också drog sig tillbaka till Elberfeld.
Övergången vid Uerdingen var endast en skenmanöver. Båtarna for tre fjärdedelar över Rhen men vände genast om, som om de inte kunde komma längre. Den 6 klockan fyra på eftermiddagen var hela den kejserliga armén borta från Rhen och hade marscherat fyra mil in i landet till Elberfeld, förföljd överallt av fransmännen.
Hur otroligt det än låter är det säkert att hela denna övergång inte kostade någon av de stridande parterna mer än mellan 300 och 400 man. Fransmännens snabba handlingskraft gav inte utrymme för några förberedelser till motstånd.