Karl XI förklarar Ylänä gård för urgammalt frälse

Kungl. Maj:ts nådiga brev och förklaring om Ylänä gårds gamla frälserättighet, i Åbo län och Pöytis socken.

Vi Karl, med Guds nåde etc. Vi ser av er underdåniga skrivelse, daterad den 31 augusti, hur Ylänä gård och största delen av hemmanen därunder, belägna i Åbo län, Masku härad och Pöytis socken, först såldes av salig Jochim Fleming till framlidne herr Sten Sture, riksföreståndare, och efter honom tillföll salig kung Gustav I. Men år 1523 sålde nämnde kung tillbaka samma gods till dess förre ägare Jochim Fleming för 1 000 mark i rigiskt och revalskt mynt, och pengarna erlades i vederbörlig ordning, vilket framgår av kungabrevet från år 1525. Härav vill somliga hävda att Ylänä gods är gods köpta från Kungl. Maj:t och kronan. Men den nuvarande innehavaren, landshövding Lorentz Creutz, hävdar å sin sockens vägnar att det är gammalt frälse, och söker bevisa detta med följande skäl:

För det första uppvisar han två gamla brev från 1381 och 1466, i vilka godset upptas som gammalt frälse. För det andra överlät salig Jochim Fleming det i ett privat köp till salig herr Sten Sture, som var frälseman. För det tredje är kung Gustav I:s ovannämnda brev inte utformat på annat sätt än som ett privat sälj- eller köpebrev, varav tycks följa att liksom godsen såldes som frälse, så återköptes de också som frälse av den förre ägaren, utan att deras rättsliga natur förändrats. För det fjärde har godsen visserligen sedan, dels genom testamente, dels som förverkade gods, under några år varit i Kungl. Maj:ts och kronans ägo: jungfru Filippa Fleming testamenterade dem till Kungl. Maj:t och kronan, men salig kung Johan III, i högönsklig åminnelse, sålde den 15 oktober 1589 tillbaka dem till salig Claes Fleming. För det femte förverkade Claes Fleming under kung Karl IX:s tid samma gods med tillhörande bönder till kronan, men de återlämnades år 1608 till fru Ebba Stenbock, salig Claes Flemings änka, och förklarades genom den förra reduktionskommissionens brev av den 22 februari 1686 och er resolution av den 18 januari 1694 vara frälsegods. För det sjätte har Ylänä säteri varit upptaget och belastat som kungsgård, men på ovan anförda skäl befriats från detta, eftersom det bevisades att det var ett gammalt frälsegods. För det sjunde köptes dessa gods den 29 november 1635 av framlidne kungliga rådet Henrik Fleming från Hieronymus Birckholtz för 14 350 riksdaler.

Landshövding Creutz menar att det av allt detta står klart att Ylänä gods och gård är urgammalt frälse. Även om ni inte har någon resolution från oss om hur man ska förfara med de gods som kung Gustav I avyttrade före föreningen år 1544 och hans testamente, anser ni ändå för er del att Ylänä gård och gods bör anses som gammalt frälse, eftersom affären skedde år 1525 – alltså långt innan arvegodsen införlivades med kronans gods genom den förening som ingicks i Västerås år 1544, då kung Gustav förklarades vara arvkonung. Den handling han företog med sina gods kan inte betraktas som annat än privat, i synnerhet som han inte avyttrade kronans egendom utan sin egen, och sålde dem tillbaka till samma släkt av vilken Sten Sture ursprungligen förvärvat dem. Därför tycks godsen inte ha förlorat sin frälsenatur, utan de bör även framgent lämnas därvid.

Detta ärende har vi tillsammans med vårt råd tagit under noga övervägande, och eftersom vi finner ert underdåniga betänkande vara grundat på goda skäl, ger vi det vårt nådigaste bifall och samtycke. Varmed vi befaller etc. Stockholm den 5 oktober 1696.

Carolus. C. Piper.

Redaktionens anmärkning i originalet: Brevet återges efter en avskrift som förvaras på landskontoret här på orten; av den framgår dock inte om brevet var ställt till Kungl. Kammarkollegium eller till Reduktionskommissionen. Innehållet är emellertid i flera avseenden intressant och upplysande.

Om Hieronymus Birckholtz upplyses vidare: han var lantdomare och assessor i Dorpat. Hans son Johan, ryttmästare, introducerades på svenska Riddarhuset 1625; denna på sin tid rika adliga ätt är i Sverige sedan länge utdöd (se Stiernmans matrikel, del I, s. 250). Att fadern som gåva erhöll Kvidja gods av de under kung Karl XI:s tid konfiskerade Flemingska godsen framgår av Fants avhandling "De fatis illustrium in Suecia familiarum", Uppsala 1789, s. 11. (Reds. anm.: uppgiften om Karl XI:s tid förefaller osäker; enligt brevet förverkades de Flemingska godsen under Karl IX:s tid.) Kanske hade han förvärvat även det likaledes förmånliga Ylänä gods på liknande sätt? Genom dom av den 10 november 1637 upphävde Kungl. Åbo hovrätt den ovan nämnda affären mellan Hieronymus Birckholtz och Fleming om Ylänä gård, och tilldömde herr Per Banér, å hans hustrus och barns vägnar, bördsrätt till egendomen med rätt att inom natt och år lösa in den efter värderingsmäns utlåtande. Detta förmådde Banér dock inte göra i brist på pengar, så att Fleming ännu den 10 december 1649 processade i hovrätten mot de Birckholtzska arvingarna om denna gårdsaffär; tvisten avgjordes slutligen genom dom den 7 maj 1650.

K. Maj:ts nådige Bref och Förklaring om Ylånå Gårds i Åbo Län och Pöyttis Socken gamla Frälserättighet. (*).

WIJ CARL ⁊c. Wår synnerlige ⁊c. Wij se utur Eder underd. Skrifwelse dat. den 31 Aug. huru som Ylånå Gård, och största delen af hemmanen därunder, i Åbo Låhn, Masku Håradh och Pöyttis Sochn belägne, först åre solde af sal. Jochim Flemming til framl. Herr Sten Sture Rijkzens Föreståndare, och sedan efter honom Sal. K. Gustaf I. tilfalne; men A:o 1523 har bemälte Konung återsålt samme Godz til deß förre ägare Jochim Flemming för 1000 mark Rigisk, Refwelskt mynt, warandes samme penningar riktigt erlagde, som år att see af K. brefwet de A:o 1525; hwaraf will sustineras, att Ylene Godz åro Kiöpte Godz från K. Maj:t och Cronan; men påstår nuwarande Poßeßorn LandsHöfding Lorentz Creutz på sin Sochns wegnar, att dett är gammalt Frälse, sökiandes bewijsa dett samma medh följande skiähl, nembl.: 1:o opwijsar han 2 gambla Bref af år 1381 och 1466, i hwilka dett för gammalt Frelse opföres. 2:do Har S. Jochim Flemming i ett priwat kiöp oplåtit dett samma S. Herr Sten Sture, som war en Frelseman. 3:o Är ofwanbemälte S. Konung Gustaf den förstes Breef ej annorledes ståldt, än ett priwat selje eller kjöpebref, hwaraf synes följa, att som Godzen äro som Frelse försålde, så åre de ock som Frelse återkiöpte til deß förre ägare, utan att deß natur kan wara förwandlat. 4:o Sedan hafwa fuller bemälte Godz, dels igenom Testamente, dels som förbrutne Godz, warit någre år i Konglig Majestätz och Cronones Possession, nembl. Jungfru Philippa Flemming har testamenteret dem under Kungl. Maj:t och Cronan, men Sahl. Högl. i åminnelse K. Johan III. har åter åhr 1589 d. 15 October återstålt dem S. Claes Flemming. 5:o Har Claes Flemming i K. Carl IX:s tidh förwärckat samma Godz, medh dertil hörige Bönder, under Cronan; men blef-

(*) Meddeles efter en å LandsContoiret hårstådes förwarad afskrift, hwaraf dock ei kan inhämtas, antingen brefwet är stålldt til K. CammarCollegium eller Reductions Commissionen. Innehållet är emedlertid i flerehanda afseende intreßant och uplysande.

blefwo de sedermehra åhr 1608 restituerede til Fru Ebba Stenbock, S. Claes Flemmings, Enkiefru, och medelst förra Reductions Commissionens Breef af d. 22 Febr. 1686, och Eder Resol. af d. 18 Jan. 1694 förklarede för Frelse Godz. 6:o Är Ylene Sätesgårdh opsatt och beswårat för en Konungzgårdh; men på åfwananförde skiäl derifrån blefwen befrijat, efter som bewijstes, att densamme wore ett gammalt Frelsegodz. 7:o Åre deße Godz af framl. Kongl. Rådet Hindrich Flemming d. 29 November 1635, kiöpte från Hieronymus Birchholtz (*) för 14350 Riksdaler. Förmenandes Landshöfd. Creutz af alt wara klart, att Ylene Godz och Gårdh är uhrgammalt Frelse. Nu och ehuruwähl I intet hafwe någon Resolution af Oß, huru dett skall förfaras medh dhe Godz, som af Kon. Gustaf I. äre abalienerade för Föreningen de A:o 1544, och deß giorde Testamente; så tyckes Eder doch för Eder dehl, att denne Ylene Gårdh och Godz böre ansees som gammalt Frelse, medan handelen är skedd åhr 1525, och således långt förän Arfwegodzen blefwo incorporerede medh Cronans Godz, medelst den Förening, som skedde i Westerås åhr 1544, då K. Gustaf för ArfKonung blef declarerat, warandes den Actus, som han medh sine Godz giordt hafwer eij annorlunda att considerera än priwat, hälst han intet af Cronones, utan af sin Egendomb hars abalienert och försåldt dem åter til samma släckt, af hwilken Sten Sture sigh dem i förstone har tilhandlat; fördenskull de och synes intet hafwa förwandlat sin Frelsenatur, utan böre de alt framgent därwidh lemnas. Detta åhrendet hafwe Wij medh wårt Rådh i noga öfwerwägande tagit; och som Wij finne ofwanbemälte Edert underdånige betenckiande wara på gode skähl grundat, så gifwe Wij och dertill wårt nådigste bijfall och samtycke. Hwarmedh Wij befalle ic. Stockholm d. 5 October 1696.

Carolus.

C. Piper.

(*) Denne Hieronymus Birchholtz til Ylänä war Landrichter och Assessor i Dorpt. Hans Son Johan, Ryttmästare, introducerades i Swenska Riddarhuset 1625; och är denne då för tiden rika Adeliga Ätt i Swerige längesedan utgången. Se Stiernmans Matr. T. I. p. 250. Att Fadren af de i K. Carl XI:s tid confiscerade Flemmingska Godsen til skänks erhållit Quidja gods, ses af Fants Disp. De fatis illustrium in Suecia familiarum &c. Upsala. 1789. pag. 11. Torde hända han haft likadan åtkomst til dett äfwenså förmånliga Ylänä Godset? — Genom dom af den 10 Nov. 1637 uphäfde K. Åbo HäfRätt ofwanbemälte emellan Hieron. Birchholtz och Flemmingen afslutna handel om Ylänä Gård, och tildömde Hr. Pehr Baner på sin Husfrus och barns wägnar bördesrätt til sagde egendom, att densamma efter mätismanna ordom innom natt och år inlösa; hwilket Baneren likwäl i brist på penningar ej förmådde göra, så att Flemmingen än 1649 d. 10 Dec. i K. HäfRätten war til rätta med Birkholtzska Arfwingarna om denne gårdshandel hwarom twisten ändteligen afgiordes genom Dom af d. 7 Maji 1650.