Tidningssida ur ÅBO TIDNINGAR, 1795-09-21
ÅBO TIDNINGAR • 1795-09-21

Tysk läkare tvivlar på planer att utrota kopporna

1795Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1783 — upplysningstidens Europa · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

En tysk läkares tankar om förslaget att utrota kopporna.

Att pesten och spetälskan har kunnat utrotas kan inte betraktas som ett fullständigt bevis för att det också är möjligt att utrota smittkopporna. När man i äldre tider så flitigt byggde sjukhus i Europa stod överheten för den minsta delen av kostnaderna; det mesta sköts till av rika enskilda personer, för sin egen och sina anhörigas salighets skull. Tiderna har nu förändrats. Hur sällan görs det inte i våra dagar fromma testamenten till hospital och sjukhus?

Varifrån skulle man då i dag få de många miljoner som koppsjukhus i många riken skulle komma att kosta? Från regenterna? De behöver pengarna än till att upprätthålla redan gjorda nyttiga inrättningar, än till landets försvar, än till att betala statsskulder. Från de rika i landet? De lär allra minst gå med på att skicka sina barn ifrån sig till ett offentligt sjukhus. Kanske från den mindre bemedlade borgaren? Han har dessutom avsky för alla slags allmänna pålagor, eftersom han vanligen anser sig redan betala mer än han borde. Från allmogen då? Den betraktar inte sällan kopporna som en välgärning, genom vilken Gud tar ifrån den så många barn som Han har givit för mycket.

Låt oss nu anta att det verkligen redan fanns en stad från vilken kopporna hållits borta under tjugo års tid, så att ingen av stadens pojkar eller flickor haft denna sjukdom, men att de nödvändiga skyddsanordningarna ännu saknades i orterna runt omkring staden. Då vore denna stad sannerligen den olyckligaste i hela landet. Om alla de ungdomar som inte haft kopporna ständigt måste stanna inom stadens område, vilken skada vore det inte för deras borgerliga förbindelser? Och skulle de resa till någon annan stad – studenter till ett universitet, hantverkslärlingar utomlands, soldater i krig, och flickor för att besöka någon släkting eller för att de gifte sig utanför staden – så vore det detsamma som om alla dessa personer skulle resa till Kairo, Aleppo eller någon annan stad där pesten härjar varje år.

Att kopporna för vuxna är lika farliga som pesten har man nämligen sett i Kamtjatka, vid Godahoppsudden bland hottentotterna (Reds. anm.: äldre benämning på khoikhoifolket) och i alla de länder där kopporna härjat för första gången. Och föräldrar och syskon skulle knappast låta lagarna hindra dem från att resa till sina barn eller syskon som ligger för döden i kopporna, samt att i hemlighet hämta med (Reds. anm.: texten avbryts här och fortsätter i ett senare nummer).

Bakgrund

Smittkopporna var en av 1700-talets mest fruktade sjukdomar och skördade hundratusentals liv årligen i Europa, framför allt bland barn. Innan Edward Jenners vaccin med kokoppor fick genomslag i början av 1800-talet diskuterades olika strategier för att bekämpa sjukdomen, bland annat variolisering (ympning med äkta koppor) och förslag om att isolera smittade i särskilda koppsjukhus för att helt hålla sjukdomen borta från befolkningen.

Artikelförfattaren, en tysk läkare, argumenterar mot sådana utrotningsplaner. Han pekar på att finansieringen av stora sjukhusbyggen tidigare vilade på fromma donationer, som blivit sällsynta, och att varken furstar, rika, borgare eller allmoge skulle vilja betala. Han lyfter också fram en spridd folklig fatalism, där barnadöd i koppor kunde ses som Guds ordning.

Hans starkaste argument är epidemiologiskt: en stad som lyckats hålla kopporna borta i tjugo år skulle få en helt oskyddad befolkning, eftersom genomgången sjukdom var det enda kända skyddet. Erfarenheter från Kamtjatka och södra Afrika, där kopporna slog till mot befolkningar utan tidigare exponering med förödande dödlighet, användes som varnande exempel. Resonemanget speglar den medicinska debatten före vaccinationens genombrott, då lokal utrotning utan ett verksamt skydd faktiskt kunde öka sårbarheten. Smittkopporna utrotades slutligen globalt först 1980 efter en världsomfattande vaccinationskampanj.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter