Kungen varnar för brott mot överflödsförordningen

Kungl. Maj:ts nådiga varning mot överträdelser av förordningen från den 1 januari 1794 om att hejda lyx och överflöd. Given på Drottningholms slott den 9 juli 1795.

Vi, Gustav Adolf, med Guds nåde Sveriges, Götes och Vendes konung, arvinge till Danmark och Norge samt hertig av Schleswig-Holstein, gör härmed känt: Vi har, inte utan oro och med största missnöje, gång på gång tvingats erfara hur vår förordning av den 1 januari 1794 om att hejda lyx och överflöd överträds på många sätt – i synnerhet genom ett på några månader alltmer utbrett bruk av kaffe samt andra viner, likörer och drycker som är förbjudna att införa och förtära – både i huvudstaden och ute i landet.

När förordningen utfärdades kunde vi inte föreställa oss annat än att kärleken till fäderneslandet, tillsammans med den vördnad för kung och lagar som förr eldade svenska mäns bröst, skulle leda till en desto villigare lydnad för våra hälsosamma påbud. Vi lät ju våra trogna undersåtar med övertygande bevis förstå att omsorgen om deras eget bästa var den enda drivkraften bakom förordningen, att vi själva vid vårt hov föregick med gott exempel i dess efterlevnad, och att dess förutsagda goda verkan – nämligen att den kraftigt uppdrivna växelkursen fallit och penningvärdet stabiliserats genom minskad import – bekräftats av glädjande erfarenhet.

Av samma skäl grundade vi vårt rättmätiga krav på obrottslig efterlevnad mer på den varma tillgivenhet vi och riket har rätt att vänta av våra undersåtar än på deras fruktan för straff. Vi undvek också noggrant sådana medel för att upptäcka brott som att låta beslagsmän tränga in i privata hem eller att uppmuntra angivelser från tjänstefolk – metoder som visserligen var vanliga förr, men som föreföll oss onödiga gentemot ett folk vars vilja att stödja våra goda avsikter vi inte hyste minsta tvivel om. Därför smärtar det oss desto mer att i nästan dagliga överträdelser av en förordning som antagits till allmän nytta finna att det finns personer som inte ryggar för vanäran att utnyttja hur lätt sådana lagbrott kan döljas, till ett straffbart missbruk av vår medfödda mildhet och det obegränsade förtroende vi alltid gärna ger en nation känd för heder, ärlighet och laglydnad.

För att hejda den självsvåldighet som på detta sätt fått fäste – och innan vi tvingas låta vår finkänslighet vika för plikten att ge lagen dess fulla kraft – har vi dock beslutat att ännu en gång pröva vad nåd och skonsamhet kan uträtta, tillsammans med sanna föreställningar om det allmännas välfärd som här står på spel. Vi vill därför ännu denna gång allvarligt förnya den varning om överflödsförordningens ovillkorliga efterlevnad som förordningen redan uttryckligen innehåller. Samtidigt förklarar vi att vårt fasta och orubbliga beslut är att, om denna varning inte får avsedd verkan och så snart nya överträdelser upptäcks, genast vidta alla strängare åtgärder för både upptäckt och bestraffning – genom att tillåta husrannsakningar och använda andra sådana medel som vi hittills ansett onödiga, men som respekten för vår krona och kungliga myndighet nu tvingar oss till mot en så otyglad laglöshet. Vi förklarar dessutom vår kungliga onåd mot alla, av vilket stånd och villkor de än må vara, som hädanefter ertappas med sådana lagbrott.

Detta har alla berörda att hörsamt rätta sig efter. Till yttermera visso har vi undertecknat detta med egen hand och låtit bekräfta det med vårt kungliga sigill. Drottningholms slott den 9 juli 1795.

Under min allernådigste konungs och herres minderårighet,

CARL

(L. S.)

M. Rosenblad

Kongl. Maj:ts Nådiga Warning, emot Öfwerträdelser af Des den 1 Januarii 1794 utfärdade Förordning til hämmande af Yppighet och Öfwerflöd. Gifwen Drottningholms Slott den 9 Julii 1795.

Wi GUSTAF ADOLPH med Guds Nåde Sweriges, Göthes och Wendes Konung ⁊c. ⁊c. ⁊c. Arfwinge til Dannemark och Norrige, samt Hertig til Schleßwig Hollstein ⁊c. ⁊c. Göre weterligt: At Wi, icke utan oro och med största mißhag, tid efter annan måst

inhemta, huruledes Wår den 1 Januarii 1794 utfärdade Nådiga Förordning til hämmande af Yppighet och Öfwerflöd, på flerehanda sätt, men i synnerhet medelst et inom några månader öfwerhanden tagit bruk och nyttjande af Caffe samt andre likaledes til införsel och förtäring förbudne Winer, Liqueurer och Drycker, så wäl i Wår Hufwudstad, som i Landsorterne, oförsynt öfwerträdes. Wi kunde, wid utfärdandet deraf, ej annat Oß föreställa, än at den kärlek för Fäderneslandet, jemte den wördnad för Konung och Lagar, som fordom eldat Swenske Mäns bröst, skulle äfwen wid detta tilfälle åstadkomma så mycket willigare lydnad för Wåre i den delen gifne helsosamme Bud och Befallningar, som Wi deruti med öfwertygande bewis låtit Wåre trogne Undersåtare känna, det en liflig omsorg för deras förmon och bästa warit enda driffjädren til en Författning, i hwars upfyllande Wi inom Wårt Hof med Egne efterdömen dem föregått, och hwars af Oß förutsagde goda werkan, nemligen den öfwer höfwan upjagade Wexel-Coursens fall samt Penninge-wärdets stadgande genom införskrifningarnes minskning, blifwit af en fägnande erfarenhet bestyrkt: och då det jemwäl war af sådan anledning, som Wi ej allenast grundade Wårt billiga och rättmätiga kraf af en obrottslig efterföljd och werkställighet, fast mera på den warma och fullkomliga tilgifwenhet Wi och Riket af Wåre Undersåtare hafwe rätt at wänta, än på deras fruktan för straff, utan ock sorgfälligt undweko alle sådane medel til förbrytelsers uptäckande genom Beslagares inträngande i enskilte hus, eller Tjenstefolks angifwelser, hwilka, ehuru i förra tider wanlige, likwäl syntes Oß mindre nödige i anseende til et folk, om hwars beredwillighet at möta och understödja Wåre gagnande afsigter, Wi ej hyste minsta twifwelsmål; Så förekommer det Oß nu så mycket mera smärtande, at, uti nästan dageliga öfwerträdelser af en til allmän nytta widtagen författning, finna det Personer gifwas, hwilka icke rysa för den wanäran, at nyttja lättheten af slike lagbrotts döljande, til et straffbart mißbruk af Wår medfödda mildhet och det oinskränkta förtroende Wi altid gerna lemne en för heder, ärlighet och laglydnad känd Nation.

Til hämmande af det sjelfswåld som sig i så måtto inritat, och innan Wi deraf nödgas at låta Wår granlagenhet wika för en skyldig omtanka at sätta Lagen i des fulla kraft, hafwe Wi dock föresatt Oß at än ytterligare försöka hwad nåd och skonsamhet, beledsagade af sanna föreställningar om det allmännas härunder beroender wälfärd, förmå uträtta. Wi wilje fördenskul ännu för denna gången alfwarli

gen förnya den warning om Öfwerflöds Förordningens ofelbara och otwungna efterlefnad, som samma Förordning redan uttryckeligen innehåller, med förklarande, at Wårt fasta och oryggeliga beslut är, derest denna warning ej medförer åsyftad werkan, och så snart widare förbrytelser deremot förspörjas, genast låta widtaga alla de strängare mått och steg både til deras uptäckande och bestraffning genom husvisitationers tilåtande och andre sådane medels anwändande, dem Wi hitintils för öfwerflödige ansedt, men hwartil bibehållandet af Wår Kronas och Konungsliga myndighets aktning emot en så otyglad laglöshet, Oß föranlåter, jemte det Wi tillika förklare Wår Kongl. onåd emot alle dem, af hwad stånd och wilkor de ock wara måge, som med så beskaffade Lagbrott hädanefter beträdas.

Det alle som wederbör hafwe sig hörsamligen at efterrätta. Til yttermera wißo hafwe Wi detta med Egen Hand underskrifwit och med Wårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Drottningholms Slott den 9 Julii 1795.

Under Min Allernådigste Konungs och Herres Minderårighet

CARL.

(L. S.)

M. ROSENBLAD.