Hauho sockens vattendrag i Tavastland kartläggs

Upplysningar om Finlands geografi: Hauho sockens vattendrag i Tavastland (fortsättning).

Vattnet från Lampis-sidan, i synnerhet från sjön Ormajärvi, flyter genom Pohjois strömfall till Suolijärvi, en halv mil lång sjö som ligger vid Tuulois kyrka. Därifrån fortsätter det genom Sairiala å, en åttondels mil lång, till en liten insjö kallad Tuulos Lammi. Från denna löper en å på 100 alnars längd till en annan liten insjö, Vähä-lähe, och därifrån ytterligare en å, 200 alnar lång, invid byn Juttila till insjön Iso-lähe, där man fångar braxen som inte står Paimela-braxen efter i kvalitet. Vidare flyter vattnet genom Kopsjoki å, 300 alnar lång, till Pyhäjärvi (även kallad Sodialanselkä), tre fjärdedels mil lång, och därifrån genom Lehdäsmäki å, 400 alnar lång, till Stor-Roine, varifrån Pyhäjärvi ligger österut.

Det vattendrag som Herkepaeus omtalar på sidan 47 i sin avhandling är beskaffat på följande sätt: Haukjärvi, en liten insjö i sydöstra änden av Hauho församling, rinner ut genom en liten bäck, tre sextondels mil lång, till Jylhäjärvi, därifrån genom en å till Ackijärvi, som är en fjärdedels mil lång, vidare genom en å till Ronkkais, och därifrån genom en liten fors, där två kvarnar är anlagda (tillhöriga byn Kokkila), till Lussasenjärvi, en åttondels mil lång, och därifrån till Särkemänjärvi, en liten sjö. Från dess västra ände går vattnet under jorden en halv mil, till sjön Uisko.

Denna underjordiska vattenledning stryker fram under en ganska hög backe, i ett stenparti, genom en ådra eller öppning med fem kvarters diameter (Reds. anm.: ett kvarter motsvarar cirka 15 centimeter). Strömdraget är så starkt att det inte bara hörs något litet, utan också drar med sig träflisor och små vedklabbar så snart de kommer nära öppningen. Landskapet mellan Särkemänjärvi och Uisko består mest av omväxlande höga backar och djupa dalar. På några ställen tycks detta underjordiska vattendrag röja sig, då marken där är fuktig även under den torraste sommar. Vid sjön Uisko är strömdraget inte lika starkt, eftersom vattenledningen där tycks vara mer utspridd, till en sextondels mils bredd, under en hög backe. Detta märks genom att vattnet inom detta område är mycket kallt om sommaren, och att hela denna del av stranden står isfri under hela vintern.

(Fotnot: Se den föregående delen i nummer 23, där följande tryckfel bör rättas: På sidan 1, not (***), ska "Päijäna" läsas "Päjjäne". På sidan 2, rad 14, ska "til Wihajärwi" läsas "derifrån til Wihajärwi".)

Artikeln fortsätter i ett kommande nummer.

Uplysningar i Finlands Geographie.

Hauho Sockens Wattudrag i Tawastland. Fortsättning (*).

Watnet ifrån Lampis sidorne, i synnerhet Ormajärwi, flyter genom Pohjois Strömfall till Suolijärwi, en half mil lång, liggande wid Tuulois Kyrka, och derifrån genom Sairiala å, en åttendedels mil lång, til en liten insjö Tuulos Lammi kallad, hwarifrån en å af 100 alnars längd löper til en annan liten Insjö Wähä-lähe, och derifrån åter en å inwid Juttila by, af 200 alnars längd, til Insjön Iso-lähe, (hwarest fångas Braxen som ej eftergifwer Paimela Braxen). Widare flyter watnet genom Kopsjoki å, 300 alnar lång, til Pyhäjärwi (eller Sodialanselkä), tre fjerdedels mil lång, och därifrån genom Lehdäsmäki å, 400 alnar lång, til Stor-Roine; hwarifrån Pyhäjärwi ligger åt Öster.

Det Wattudrag som Herkepäus i sin Disputation s. 47. omtalar, är på följande sätt beskaffadt: Haukjärwi, en liten Insjö i Syd-Östra ändan af Hauho Församling, utflyter genom en liten bäck, tre sextondedels mil lång, til Jylhäjärwi, derifrån genom en å til Ackijärwi, som är en fjerdedels mil lång; derifrån genom en å til Ronkkais, och derifrån genom en liten forß, hwarest twenne qwarnar äro anlagde (Kokkila by tilhörige) til Lussasenjärwi, en ottondedels mil lång, och derifrån til Särkemänjärwi, en liten Sjö, ifrån hwilkens wästra ända wattuledningen går under jorden en half mil, til Uisko Sjö. Denna Wattuledning stryker fram under en ganska hög backe, uti et stenholster, genom en ådra eller öpning af 5 qwarters diameter. Draget är så starkt, at det ej allenast något litet höres, utan ock för med sig spiälor och små wedklabbar, så snart de nalkas nära detsamma. Landet emellan Särkemänjärwi och Uisko består mäst af höga backar och djupa dälder ömsewis. På några ställen tyckes detta Wattudrag röja sig, de där i den torraste sommar äro fuktige. Wid Uisko Sjön är draget ej så starkt, emedan Wattuledningen där tyckes wara mera spridd, til en sextondedels mils bredd, under en hög backe, och röjer sig derigenom, at watnet innom denna distance är ganska kallt om sommaren, och at hela denna del af stranden står öppen öfwer hela wintern.

(*) Se det föreg. i N:o 23. hwarest följ. Tryckfel böra rättas: Sid. 1. Not. (***). Päijäna läs. Päjjäne. Sid. 2. r. 14. til Wihajärwi läs. derifrån til Wihajärwi.

[[FORTSÄTTER]]