Tidningssida ur ÅBO TIDNINGAR, 1795-07-20
ÅBO TIDNINGAR • 1795-07-20

Så besöks det väldiga saltbergverket i Wieliczka

1795Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1783 — upplysningstidens Europa · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Beskrivning av de berömda saltgruvorna vid Wieliczka i Polen.

Det finns saltgruvor i Ungern, Katalonien och på flera andra platser i Europa, men den största i världen är den vid Wieliczka i Polen, varifrån en stor del av Europa förses med salt. Wieliczka är en liten stad belägen inte långt från Krakow, och gruvan har varit i drift ända sedan år 1251, då den av en tillfällighet upptäcktes vid grävningen av en brunn. Den har åtta öppningar eller ingångar: sex ute på fältet och två inne i själva staden. De senare används mest till att sänka ner arbetarna och hissa upp saltet, medan de andra främst tjänar till att skaffa ner ved och andra förnödenheter.

Öppningarna är fyra till fem fot breda i fyrkant. De är överallt klädda med plankor, och över var och en av dem finns ett stort hjul med en lina lika tjock som ett ankartåg, med vilken saker hissas ner och upp. Dessa maskiner drivs av en häst. Om en besökare vill se gruvan måste han låta sänka ner sig genom en av dessa öppningar. Först måste han ta på sig en bergsmansrock över sina kläder, varpå den bergsman som blir hans ledsagare för honom till öppningen och fäster ett litet rep vid den stora linan, så att han själv kan sätta sig i det. Sedan tar bergsmannen den främmande i sin famn och ger tecken till nedhissning.

Vill flera åka ner samtidigt hålls hjulet stilla när den förste kommit ungefär tre alnar nedåt. Då binder en annan bergsman ännu ett rep vid den stora linan, sätter sig i det på samma sätt, tar den andra besökaren i famnen och låter sig sänkas tre alnar med honom. Sedan hålls hjulet stilla igen så att det tredje paret kan binda fast sig, och så vidare, tills hela sällskapet satt sig vid linan. Därefter vrids hjulet oavbrutet runt, och hela repet, fullt av äventyrare, sänks ner på en gång. Det är inte ovanligt att 40 människor samtidigt reser ner i gruvan på detta sätt.

Hjulet går mycket långsamt, och resan är tråkig och obehaglig, i synnerhet som alla är medvetna om att deras liv helt beror på linans styrka. Den trånga och mörka brunn som de sänks ner i går lodrätt ner i jorden till 600 fots djup – ett verkligt fruktansvärt djup! Men fruktan och leda... (Reds. anm.: texten fortsätter i ett senare avsnitt.)

(Ur "Auswahl der nützlichsten und unterhaltendsten Aufsätze für Deutsche. Aus den neuesten Brittischen Magazinen", första bandet, sidan 29 och följande.)

Bakgrund

Saltgruvan i Wieliczka, strax söder om Krakow i södra Polen, är en av världens äldsta kontinuerligt drivna gruvor och var under århundraden en av den polska kronans viktigaste inkomstkällor. Stensalt bröts där systematiskt från 1200-talet, och gruvan försåg stora delar av Central- och Östeuropa med salt – en vara som före konserveringsteknikens genombrott var oumbärlig för att bevara livsmedel.

Redan tidigt blev gruvan ett resmål för nyfikna besökare. Skildringar av de svindlande schakten, de väldiga underjordiska salarna och de av salt uthuggna kapellen spreds i europeisk press och reselitteratur. Nedfärden skedde med hästdrivna hissverk, där besökare bands fast vid en grov lina tillsammans med erfarna gruvarbetare – en metod som för samtiden framstod som både äventyrlig och skrämmande.

Artikeln är en översättning från en tysk antologi som i sin tur byggde på brittiska magasin, vilket illustrerar hur populärvetenskapligt och geografiskt stoff vandrade mellan Europas tidningar och tidskrifter. Wieliczka-gruvan är i dag ett världsarv och ett av Polens mest besökta turistmål.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter