Så besöks det väldiga saltbergverket i Wieliczka

Beskrivning av de berömda saltgruvorna vid Wieliczka i Polen.

Det finns saltgruvor i Ungern, Katalonien och på flera andra platser i Europa, men den största i världen är den vid Wieliczka i Polen, varifrån en stor del av Europa förses med salt. Wieliczka är en liten stad belägen inte långt från Krakow, och gruvan har varit i drift ända sedan år 1251, då den av en tillfällighet upptäcktes vid grävningen av en brunn. Den har åtta öppningar eller ingångar: sex ute på fältet och två inne i själva staden. De senare används mest till att sänka ner arbetarna och hissa upp saltet, medan de andra främst tjänar till att skaffa ner ved och andra förnödenheter.

Öppningarna är fyra till fem fot breda i fyrkant. De är överallt klädda med plankor, och över var och en av dem finns ett stort hjul med en lina lika tjock som ett ankartåg, med vilken saker hissas ner och upp. Dessa maskiner drivs av en häst. Om en besökare vill se gruvan måste han låta sänka ner sig genom en av dessa öppningar. Först måste han ta på sig en bergsmansrock över sina kläder, varpå den bergsman som blir hans ledsagare för honom till öppningen och fäster ett litet rep vid den stora linan, så att han själv kan sätta sig i det. Sedan tar bergsmannen den främmande i sin famn och ger tecken till nedhissning.

Vill flera åka ner samtidigt hålls hjulet stilla när den förste kommit ungefär tre alnar nedåt. Då binder en annan bergsman ännu ett rep vid den stora linan, sätter sig i det på samma sätt, tar den andra besökaren i famnen och låter sig sänkas tre alnar med honom. Sedan hålls hjulet stilla igen så att det tredje paret kan binda fast sig, och så vidare, tills hela sällskapet satt sig vid linan. Därefter vrids hjulet oavbrutet runt, och hela repet, fullt av äventyrare, sänks ner på en gång. Det är inte ovanligt att 40 människor samtidigt reser ner i gruvan på detta sätt.

Hjulet går mycket långsamt, och resan är tråkig och obehaglig, i synnerhet som alla är medvetna om att deras liv helt beror på linans styrka. Den trånga och mörka brunn som de sänks ner i går lodrätt ner i jorden till 600 fots djup – ett verkligt fruktansvärt djup! Men fruktan och leda... (Reds. anm.: texten fortsätter i ett senare avsnitt.)

(Ur "Auswahl der nützlichsten und unterhaltendsten Aufsätze für Deutsche. Aus den neuesten Brittischen Magazinen", första bandet, sidan 29 och följande.)

Beskrifning på de berömda Saltbergwerken wid Wielizca i Polen (*).

Det finnas Saltbergwerk i Ungern, Katalonien, och på flera andra ställen i Europa, men det största i werlden är det wid Wielizca i Polen, hwarifrån en stor del af Europa blir försedd med Salt. Wielizca är en liten stad, belägen icke långt ifrån Krakow, och Bergwerket är i gång altsedan år 1251, då det wid gräfningen af en brunn, tilfälligtwis blef uptäckt. Det har otta öpningar eller ingångar, sex på fria fältet, och twänne i sjelfwa Staden, hwilka sednare mäst brukas til at nedsläppa arbetarena och upbringa Saltet, de andra tjena mer til at inskaffa wed och andra nödiga behof.

Öpningarne äro 4 til 5 fot wida i fyrkant. De äro öfweralt fodrade med plankor, och öfwer hwar och en af dem befinner sig et stort hjul med en lina så tjock som et Ankartåg, hwarmedelst sakerne blifwa ned- och uphißade. Deßa Machiner blifwa satte i rörelse af en häst. Om en Främmande will bese Bergwerket, så måste han låta nedsläppa sig genom en af deßa öpningar: först måste han taga en Bergsmans råck öfwer sina kläder, sedan förer den Bergsman, som blir hans ledsagare, honom til öpningen, och fäster et litet rep wid den Stora linan, så at han kan sjelf däruti sätta sig, hwarpå han tager den Främmande i sin famn, och ger tecken til nedhißandet. Wilja flere tillika fara ner, så hålles hjulet stilla, då den förste hunnit wid paß tre alnar nedåt; och en annan Bergsman binder åter et rep wid stora linan, hwaruti han likaledes sätter sig, tar i sin famn den andra främmande, och låter nedsänka sig med honom tre alnar, då hålles hjulet åter stilla på det det tredje paret må få fastbinda sig, och så widare, til deß hela Sällskapet satt sig wid Tåget, hwarpå hjulet oafbrutit omhwälfwes, och så hela repet, fullt af äfwentyrare, på en gång nedlåtes. Det är icke owanligt at 40 menniskjor tillika, på detta sätt resa ner i grufwan. Hjulet går ganska långsamt, och resan är ledsam och obehaglig, i synnerhet som alla komma ihog at deras lif beror endast af linans styrka. Den trånga och mörka brunnen i hwilken de nedsänkas, går lodrätt ner i jorden til 600 fot, et werkeligen hiskeligt djup! Men fruktan och ledsnad

(*) Ur Auswahl der nützlichsten und unterhaltendsten Aufsätze für Deutsche. Aus den neuesten Brittischen Magazinen. Erster Band, pag. 29 följ.

[[FORTSÄTTER]]