Bland andra sevärdheter i London, som man förmodar att en främling vill bese, finns dårhuset Bedlam. En av Harleys bekanta, som följt honom till flera andra platser, föreslog därför ett besök där. Harley invände mot detta: "Jag anser det", sade han, "vara en omänsklig sed att för alla fåfänga nyfikna, som kan betala en liten avgift till vakten, ställa fram det största elände som kan drabba mänskligheten – i synnerhet som det är en olycka som människovänligt sinnade inte kan betrakta utan den smärtsamma påminnelsen att det inte står i deras makt att lindra den." Han lät sig emellertid övertalas av sin vän och några andra i sällskapet, däribland flera kvinnor, och de reste till Bedlam.
Ledsagaren förde dem först till de fruktansvärda bostäder där de som befinner sig i det farligaste tillståndet av obotligt raseri hålls. Skramlet av kedjor, de vilda ropen och de förbannelser som somliga av dem utöste utgjorde en obeskrivligt ohygglig scen. Harley och hans sällskap, i synnerhet kvinnorna, bad sin ledsagare att vända om. Han verkade förvånad över deras känslighet och kunde bara med svårighet förmås att lämna den delen av huset utan att ha visat dem flera andra intagna, vilka – som han uttryckte det på samma sätt som de som visar upp vilda djur – var mycket mer värda att beskåda, eftersom de var tio gånger vildare och mer ohanterliga.
Därefter förde han dem till den avdelning där de bor som inte är farliga vare sig för sig själva eller andra, och som därför åtnjuter en viss grad av frihet, beroende på arten av deras sinnessjukdom. Harley hade blivit efter sitt sällskap för att betrakta en man som höll på att tillverka pendlar av trådstumpar och små lerkulor. Han hade med krita ritat ett cirkelsegment på väggen och markerat pendlarnas olika svängningar med tvärlinjer på segmentet. En man med anständigt utseende vände sig till Harley med ett leende åt den sinnessjuke och berättade att mannen en gång i tiden varit en mycket berömd matematiker.
(Noten i originalet förklarar att stycket är översatt ur den känslosamma romanen "The Man of Feeling", vars hjälte heter Harley.)
Besöket på Bedlam.
Ibland andra märkwärdigheter i London, dem man förmodar at en fremmande wil bese, är dårhuset Bedlam. En af Harleys (*) bekante, som följt honom til åtskillige andre ställen föreslog derföre et besök dit. Harley inwände deremot: ty jag anser det, sade han, för en omänsklig sed at för alla fåfänga gapare, som kunna bestå en ringa sportel åt wakthafwaren, ställa fram det största elände, hwarmed menskligheten kan hemsökas: i synnerhet som det är en olycka, hwilken af menskligt sinnade ej kan ses utan den smärtande erinran, at det ej står i deras magt til at lindra den." Emedlertid lät han förmå sig af sin wän och några andre af sällskapet (ibland hwilka woro åtskilliga fruntimmer); och de reste til Bedlam.
Ledsagaren förde dem först til deras rysliga boningar, som äro i det farligaste tilstånd af obotligt raseri. Skramlet af kedjor, deras wilda rop, och de förbannelser somlige af dem utöste, utgjorde en obeskrifligen ohygglig scen. Harley och hans sällskap, i synnerhet fruntimren, bådo sin ledsagare at wända om: han syntes förundrad öfwer deras ömtålighet, och förmåddes med swårighet at lemna den delen af huset, utan at ha wist dem flere andra, hwilka, (såsom han yttrade sig i deras språk, som wisa wilda djur), woro mycket mera wärda at beskådas, emedan de woro tio gånger wildare och ohandterligare.
Han förde dem dernäst til den sidan der de bo, som äro farlige hwarken för sig eller andra, och derföre njuta en wiß grad af frihet, alt efter lynnet af deras swårmodighet. Harley hade blifwit efter sit sällskap, för at se på en man, som höll på at göra pendlar af trådsändar och små lerkulor. Han hade på wäggen med krita teknat et cirkelsegment, och utmärkt deras olika swängningar, genom twärlinier på segmentet. En man af anständigt utseende wände sig, med et löje öfwer den galne, til Harley och sade honom, at den mannen fordom warit en mycket namnkunnig Mathematicus.
(*) The man of feeling, hjelten i en känslofull Roman af detta namn: hwarifrån detta ställe är öfwersatt.
[[FORTSÄTTER]]
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›