Vid en kär sons grav, av ömma och sörjande föräldrar, den 11 mars 1794.
Älskade son Nils Westerheim! Du var den äldste av de tio barn som Försynen, av våra arton, behagat anförtro oss att fostra under dess välsignelse och att glädja oss med.
Våra hjärtan, oväntat och djupt sårade av din tidiga bortgång, vill utgjuta sig vid din grav. Till sin lättnad vill de uttrycka sina känslor med klagan och tårar, och sin längtan efter tröst från den hand som sårat dem – den enda som förmår trösta.
Måtte din odödliga ande se och höra oss – men inte så att det stör den glädje du nu åtnjuter. Måtte vår Förbarmare sända oss den lindring som vi i dessa stunder så väl behöver!
Glada tog vi emot dig vid ditt inträde i världen. Oskuldsfullt roade av din barndom och glada över dina ungdomsår fick vi känna en ljuv och tillfredsställande glädje av din korta mannaålder.
(Texten fortsätter i ett senare nummer. Reds. anm.)
Författarens anmärkning: Detta insändes för publicering inte som något litterärt stycke – vilket det inte är eller utges för att vara – utan som ett okonstlat språk från ömma hjärtan, för att uttrycka de känslor, tankar och önskningar som en oväntad och smärtsam händelse väckt hos dem. Man har velat tillmötesgå flera deltagande vänner, som efter att tillfälligtvis ha ögnat igenom handskriften bett att dessa tankar skulle spridas i tryck.
Om den avlidne: Han föddes den 28 januari 1762. Fadern, doktor Johan Westzynthius, var då konrektor vid Vasa trivialskola och är nu kontraktsprost och kyrkoherde i Pyhäjoki. Modern var fru Anna Mathesius. Under de första läroåren undervisades han privat av sin far. Därefter sattes han i nämnda trivialskola, där han genomgick alla klasserna. Den 2 september 1778 skrevs han in som student vid Åbo akademi. Den 14 december 1781, efter avlagda examina, blev han auskultant vid Kungliga (texten avbryts här; fortsättning saknas. Reds. anm.).
Wid En kär Sons Graf af öma och sörjande Föräldrar d. 11 Mart. 1794. (*)
Älskanswärde Son Nils Westerheim! Äldst bland de 10 Barn, hwilka Försynen, af wåra 18, behagat anförtro oß, at under Des wälsignelse, upfostras, och at gläda oß!
Wåra hjertan, oförmodeligen och ömt sårade af Din tidiga bårtgång, wilja utgjuta sig wid Din Grift, wilja, til sin lättnad, yttra sina känslor, med klagan och tårar, och sitt begär, sin längtan efter tröst, ifrån den hand som sårat dem, och som alena förmår hugswala.
Måtte Din obödeliga anda se och höra oß! men icke för at störa den förnöjelse Du nu åtnjuter. — Måtte wår Förbarmare skicka oß en lindring, den wi i deßa stunder så nödigt betarfwa!
Glade emottogo wi Dig, wid Ditt inträde i werlden. (**) Menlöst roade af Din barndom, hugnade af Dina ungdoms år, smakade wi en ljuf och tillfredsställande förnöjelse af Din kårta manna-ålder.
Dina
(*) Detta insändes til införande, icke som något Witterhets stycke, hwilket det icke är, eller utgifwes före, utan som et okonstladt språk af öma hjertan, för at uttrycka de känslor, den omtanck: och de önskningar, som en oförmodad och sårande händelse hos dem wäckt. Man har welat göra flera deltagande wänner til wiljes, hwilka wid tilfälligt genomögnande af handskriften begärt, at deßa tankar måtte genom tryck meddelas. — Författ.
(**) Han föddes d. 28:de Jan. 1762. Fadren: då Conrector wid Wasa Triv. Schola, nu Contr. Probst och Kyrkoh. i Pyhäjoki, Dr. Joh. Westzynthius; Modren: Fr. Anna Mathesius. Nyttjade under de första Läro-åren sin Faders private handledning. Sattes sedan i berörde Triv. Schola, hwarest han genomgeck alla Claßerna. Blef 1778 d. 2 Sept. inskrefwen bland Studerande wid Åbo Academie. — 1781 d. 14 December efter prästerade Examina, Auscultant wid Kongl.
Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›